Jeremia 9

1 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tårekälla, så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk!

‌ʻAmusiaange ʻeau ko e vai ʻa hoku ʻulu, mo e matavai ʻoe loʻimata ʻa hoku mata, ke u tangi ʻi he ʻaho mo e pō, koeʻuhi ko kinautolu kuo mate ʻi he ʻofefine ʻo hoku kakai?

2 Ack att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde övergiva mitt folk och draga bort ifrån dem! Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare, en församling av trolösa.

‌ʻAmusiaange ʻeau ke u maʻu ʻi he toafa, ʻae fale tali fononga; koeʻuhi ke u tukuange hoku kakai, pea ʻalu ʻiate kinautolu! He ko e kau angahala ʻakinautolu kotoa pē, ko e fakataha ʻoe kau tangata kākā.

3 Sin tungas båge spänna de till att avskjuta lögner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de gå från ogärning till ogärning, men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.

“Pea ʻoku nau teke honau ʻelelo, ke loi ʻo hangē ko ʻenau kaufana; ka ʻoku ʻikai te nau toʻa, koeʻuhi ko e moʻoni ʻi māmani; he kuo nau ʻalu mei he kovi ki he kovi, pea ʻoku ʻikai te nau ʻilo au,” ʻoku pehē ʻe Sihova.

4 Var och en tage sig till vara för sin vän, och ingen förlite sig på någon sin broder; ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre, och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.

“Mou taki taha vakai ki hono kaungāʻapi, pea ʻoua naʻa mou tui ki ha tokoua: koeʻuhi ʻe fai fakakākā ʻae tokoua kotoa pē, pea ko e kaungāʻapi kotoa pē ʻe ʻalu fano mo e fakakovi.”

5 Var och en handlar svikligt mot sin vän, och ingen talar vad sant är; de öva sina tungor i att tala lögn de arbeta sig trötta med att göra illa.

Pea te nau taki taha kākaaʻi hono kaungāʻapi, pea ʻikai te nau lea ki he moʻoni; kuo nau ako honau ʻelelo ke lea loi, pea ʻoku nau fakaongosiaʻi ʻakinautolu ʻi he fai kovi.

6 Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.

Pea ko ho nofoʻanga ʻoku ʻi he lotolotonga ʻoe kākā; koeʻuhi ko e kākā ʻoku ʻikai te nau fie ʻilo au, ʻoku pehē ʻe Sihova.

7 Därför säger HERREN Sebaot så. Se, jag måste luttra och pröva dem; ty vad annat kan jag göra, då nu dottern mitt folk är sådan?

Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “Vakai, Te u fakavela ke vai ʻakinautolu, pea ʻahiʻahiʻi ʻakinautolu; he ko e hā te u fai koeʻuhi ko e ʻofefine ʻo hoku kakai?

8 Deras tunga är en mördande pil; vad den talar är svek. Med munnen tala de vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägga de försåt för honom.

‌ʻOku tatau honau ʻelelo mo e ngahau kuo fanaʻi; ʻoku ne lea ʻaki ʻae kākā: ʻoku ne lea fakafiemālie ʻi hono ngutu ki hono kaungāʻapi, ka ko hono loto ʻoku toka malumu ki ai.”

9 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?

Pea ʻoku pehē ʻe Sihova, “ʻIkai te u tautea koeʻuhi ko e ngaahi meʻa ni? Pea ʻikai ʻe totongi ʻe hoku laumālie ki he puleʻanga pehē?

10 Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång; jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen. Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram och inga läten av boskap där höras; både himmelens fåglar och fyrfotadjuren hava flytt och äro borta.

Te u tangi mo tangilāulau koeʻuhi ko e ngaahi moʻunga, pea te u tangi koeʻuhi ko e ngaahi nofoʻanga ʻi he toafa, he kuo nau vela ʻo ʻosi, ko ia ʻoku ʻikai ʻalu atu ai ha taha; pea ʻoku ʻikai fanongo ʻi ai ki he leʻo ʻoe fanga manu; kuo puna ʻo mole mei ai ʻae manu ʻoe ʻatā mo e manu ʻoe fonua; kuo nau ʻalu.

11 Jag skall göra Jerusalem till en stenhop, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.

“Pea te u ngaohi ʻa Selūsalema, Ko e tuʻunga ʻotoʻota, pea ko e ʻana ʻoe fanga talākoni; pea te u fakalala ʻae ngaahi kolo ʻo Siuta, ke taʻehakakai ʻi ai.”

12 Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går fram?

Ko hai ha tangata poto, te ne ʻilo eni? Pea ko hai ia kuo folofola ki ai ʻae folofola ʻa Sihova, ke ne fakahā pe ko e hā hono ʻuhinga ʻoe ʻauha ʻae fonua, pea ʻoku vela ʻo ʻosi ia ʻo hangē ko e toafa, ko ia ʻoku ʻikai ʻalu atu ai ha taha?”

13 Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den

Pea ʻoku pehē ʻe Sihova, “Koeʻuhi kuo nau liʻaki ʻeku fono ʻaia naʻaku tuku ʻi honau ʻao, pea ʻoku ʻikai te nau talangofua ki hoku leʻo, pe ʻeveʻeva ai;

14 utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt Baalerna, såsom deras fader lärde dem.

Ka kuo nau muimui ki he mahalo ʻa honau loto, pea ʻia Peali, ʻaia naʻe ako ʻe heʻenau ngaahi tamai kiate kinautolu.”

15 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva detta folk malört att äta och gift att dricka.

Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli: “Vakai, Te u fafanga ʻaki ʻae kakai ni ʻae meʻa kona, pea te u foaki kiate kinautolu ʻae huhuʻa kona ʻoe ʻahu ke nau inu.

16 Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.

Pea te u fakamovetevete ʻakinautolu ʻi he kakai hiteni, ʻaia naʻe ʻikai te nau ʻilo ki ai pe ko ʻenau ngaahi tamai: pea te u fekau ʻae heletā ke muimui ʻiate kinautolu kaeʻoua ke u fakaʻosi ʻakinautolu.”

17 Så säger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gråterskor, för att de må komma, och sänden efter förfarna kvinnor, och låten dem komma.

ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “Mou fakakaukau, pea ui ki he kau fefine tangi ke nau haʻu, pea mo e kau fefine poto ke nau omi:

18 Låten dem med hast stämma upp sorgesång över oss, så att våra ögon flyta i tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.

Pea ke nau fakatoʻotoʻo, mo tangi koeʻuhi ko kitautolu, koeʻuhi ke tafe ʻae loʻimata ʻi hotau mata, pea ha ʻae vai ʻi hotau laumata.

19 Ty sorgesång höres ljuda från Sion: Huru har ej förstörelse drabbat oss! Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet, ty våra boningar hava de slagit ned.

He ʻoku ongo mai mei Saione ʻae leʻo ʻoe tangi, ʻo pehē, ‘Kuo vetea ʻakitautolu, kuo tau puputuʻu lahi, koeʻuhi kuo tau tukuange ʻae fonua, pea kuo kapusi ʻakitautolu ʻi hotau ʻapi.’”

20 Ja, hören, I kvinnor, HERRENS ord, och edert öra fatte hans muns tal. Lären edra döttrar sorgesång; ja, lären varandra klagosång.

Ka neongo ia, ke mou fanongo, ʻakimoutolu ʻae kau fefine ki he folofola ʻa Sihova, pea ongoʻi ʻe homou telinga ʻae folofola ʻa hono fofonga, pea ako ʻae tangi ki hoʻomou fānau fefine, pea ako ke taki taha tangi ʻa hono kaungāʻapi.

21 Ty döden stiger in genom vara fönster, han kommer in i våra palats; han utrotar barnen från gatan och ynglingarna från torgen.

He kuo hake ʻae mate ki he ngaahi kātupa; pea kuo hū ia ki he ngaahi fale fakaʻeiʻeiki, ke tutuʻu ʻae fānau mei tuʻa, pea mo e kau talavou ʻi he ngaahi hala.”

22 Ja, tala: Så säger HERREN: Och människornas döda kroppar ligga såsom gödsel på marken och såsom kärvar efter skördemannen, vilka ingen samlar upp.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Ke ke lea,” ʻo pehē, “Naʻa mo e ngaahi ʻangaʻanga ʻoe kau tangata ʻe tō ia ki he ʻataʻatā ʻoe ngoue, ʻo hangē ko ha kinohaʻa, pea tatau mo e falukunga ʻoku toe, ʻoka hili ʻae ututaʻu, koeʻuhi ʻe ʻikai tānaki ʻakinautolu ʻe ha taha.”

23 Så säger HERREN: Den vise berömme sig icke av sin vishet, den starke berömme sig icke av sin styrka, den rike berömme sig icke av sin rikedom.

ʻOku pehē ʻe Sihova, “ʻOua naʻa polepole ʻae tangata poto ʻi heʻene poto, pe ko e tangata mālohi ʻi heʻene mālohi, pea ʻoua naʻa polepole ʻae tangata maʻu meʻa ʻi heʻene koloa.

24 Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är HERREN, som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.

Ka ko ia ʻoku polepole ke polepole ʻi he meʻa ni, koeʻuhi ʻoku ne poto mo ʻiloʻi au, Ko au ko Sihova ʻoku ou faʻa manavaʻofa, mo fakamaau, mo angatonu ʻi māmani:” he ʻoku pehē ʻe Sihova, “ʻOku ou fiefia ʻi he ngaahi meʻa ni.”

25 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla omskurna som dock äro oomskurna:

ʻOku pehē ʻe Sihova, “Vakai, ʻoku haʻu ʻae ngaahi ʻaho te u tautea ai ʻae kamu fakataha mo e taʻekamu;

26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.

Ko ʻIsipite, mo Siuta, mo ʻItomi, pea mo e fānau ʻa ʻAmoni, mo Moape, mo kinautolu ʻoku ʻi he ngaahi potu mamaʻo, mo kinautolu ʻoku nofo ʻi he toafa: he ʻoku taʻekamu ʻae ngaahi kakai ni kotoa pē, pea ʻoku taʻekamu ʻae loto ʻo ʻIsileli kotoa pē.”