< Jeremia 8 >
1 på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar
Pakaiyin aseiye, hiche nikho chuleh melmaten lhankhuh asuhset uva, Judah lengte leh avaipoteu gulechang ho, thempu leh themgaote gulechang ho, chuleh Jerusalem’a chengte athisaho gulechang ho, lhankhuh’a kon’a kilaidoh ding ahi.
2 och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
Gulechang ho chu, amahon adeitahuva akilhen’u, anajen leu chuleh chibai aboh’u, a Pathen’u nisa leh lha chuleh ahsiho angsunga, tollhanga kithethang diu ahi. Hitia chu, gulechang ho jouse chu, kichomkhom kittalouding, chuleh avela kivuikit talou ding, tollhanga amonlha dinga kitheyal ding ahiuve.
3 Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte, skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.
Hiche nam giloute lah’a, ahingdoh amoh chengse chun, hin sanga thi adeijoh diu ahi. Kei thaneipen Pakaiyin kasei ahitai, ati.
4 Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN: Om någon faller, står han ju upp igen; om någon går bort, vänder han ju tillbaka.
Chuin Jeremiah in mipite henga aseitai, ‘Pakaiyin aseiye, mi alhuh teng thoudoh kitji hilou ham? Mi khattou achena lampi dihlou ahin hetdoh teng, ama chu hung kinungle kitji hilou ham?
5 Varför går det då bort i beständig avfällighet, detta folk i Jerusalem? Varför hålla de fast vid sitt svek och vilja icke vända tillbaka?
Achutileh ipi dinga kamite hi manthahna lampia vahmang diu hitauvem? Ipijeh’a Jerusalem mite hung kile kit ding dau ham? Amahon akijou lhepnau chu atuhchah un, ahung kile kit nompouve.
6 Jag har givit akt och hört huru de tala vad orätt är; ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: "Vad har jag gjort!" Alla löpa de bort, lika hästar som rusa åstad i striden.
Keiman akihounau kangailhi jing in, thudih aseidoh u kaja hih hel e. Alah uva khatbeh jong, aphatmona lunggimpi um uvem? Khatchan jong, ibol’a hibang lom’a phamo kahim, atipouve. Amitakip in, ama ama lunglam cheh in setna lampia, galmun jon’a lhei-jangkhai tah sakol abang gamtauve.
7 Till och med hägern under himmelen känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot känner ej HERRENS rätter.
Vanlaijol’a lengle vakang in kichouphat akihet in, vakhu leh pelpalep chuleh vakeng sang injong, amaho kichonphat akihetuvin, kumseh in aphatchan akile kit jiuve. Ahivangin kamiten ima nahepouve. Amahon Pakai chondan thu kapehsa jong ahe tapouve.
8 Huru kunnen I då säga: "Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss"? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn.
Itidan’a, nanghon keiho miching kahiuve, Pakai danthu keiho kom’a aume, natitheiyu ham? Nahil uva pang danthu them hon, thujou jeng ajihlut gam’u hilou ham?
9 Sådana visa skola komma på skam, komma till korta och bliva snärjda. De hava ju förkastat HERRENS ord, vari äro de då visa?
Nahil’uva pang michingho kijumso gamdiu, ngolhoi tah thang’a chu ohdensoh ahitauve. Ajeh chu amahon Pakai thusei donlouvin akoitauve. Asunguva itobang chihna aneiyu hitam?
10 Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare Ty alla, både små och stora, söka orätt vinning; både profeter och präster fara allasammans med lögn,
Hijeh’a chu keiman ajiteu pasal dang kapeh ding, chuleh alou jouseu jong gamchom mi kapeh ding ahi. Amaho aneopen’a pat alenpen geiyin, kilosetna apumdim’un, lamdih louva sum mu ding jeng agel uve. Chuleh kalhacha themgao holeh thempuho geiyin lepthol in thil aboltauve.
11 de taga det lätt med helandet av dottern mitt folks skada; de säga: "Allt står väl till, allt står väl till", och dock står icke allt väl
Kamite kisuhkhahna maha nasatah chu, amahon bailam tah’a damdoh din agel uve. Chamna bon umlouva, amahon cham leh lungmon aum’e, atiuvin ahi.
12 De skola komma på skam, övade styggelse. Likväl känna de alls icke skam och veta icke av att blygas. Därför skola de falla bland de andra; när hemsökelsen träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN.
Hitobang thet um tahtah ho aboluva, amaho chu jahcha louvu ham? Ajahcha naisai pouve. Jum leh ja jong ahepouve. Hijeh chun, amaho chu alhulhamsa ho lah’a kijam diu ahi. Keiman amaho chu talen kamatsah’a kaphuh lhuh ding ahi, tin Pakaiyin aseiye.
13 Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN. Inga druvor växa på vinträden, och inga fikon på fikonträden, utan till och med löven äro vissnade: De bud jag gav dem överträda de.
Keiman kamite kahin chopkhom ding ahi. Lengpithei phungho leh theichang phungho chu aga beisoh ding, chuleh theiga phungho jouse ana geiya goplha ding ahiuve. Keiman kamite kapehsa ijakai abon’a mangsoh hel ding ahi. Keima thaneipen Pakaiyin kasei ahitai, ati.
14 Varför sitta vi här stilla? Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna och förgås där; ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss, han giver oss gift att dricka därför att vi syndade mot HERREN.
Chutah leh, mipiten hitia asei diu, ‘Ibol’a thi ngah’a hilaiya eiho imoh umthim diu ham? Hungun, kulpi kikhaikhum khopi ho del’u hitin, chumun’a chun gathikhom’u hite. Ijeh inem itileh, Pakai i-Pathen’u chun eiho manthahna dinga thupeh abol ahitan, chuleh idon diuva thina gutwi eikoipeh’u ahitai. Ajeh chu eiho Pakai dounan ichonse behseh tauve.
15 V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.
Eihon chamna ingaichauvin, ahivangin cham leh lungmon aumdehpoi. Eihon kisuhdam nading phat ingah’un, ahinlah kichat tijatna jeng bou imuve.
16 Från Dan hör man frustandet av hans hästar; för hans hingstars gnäggande bävar hela landet. De komma och förtära landet med allt vad däri är, staden med dem som bo däri.
Melmate sakol ho nah-khon gin, Dan gam’a kon in akijatai. A sakolteu huhpen gin chun gamsung pumpi ahot ling soh jenge. Amaho chu igamsungu leh asunga umjouse sumang dinga hungkon ahi, atiuve.
17 Ty se, jag sänder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besvärjelse hjälper, och de skola stinga eder, säger HERREN.
Keiman hiche namelmateu chu, gu hattah suhngoi theilou gul banga, nalahuva kahin lhalut ding ahi. Amaho chun nachuh diu chuleh nathi diu ahi. Keima thaneipen Pakaiyin kasei ahitai.
18 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hjärta är sjukt i mig.
Ka lunggim hesoh nahi, boldam thei ding ahitapoi. Ka lungchang ana behseh jenge.
19 Hör, dottern mitt folk ropar i fjärran land: "Finnes då icke HERREN i Sion? Är dennes konung icke mer där?" Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten, med sina främmande avgudar?
Kamite ka- ogin khu ngaiuvin; Gamsung pumpi akithonge. ‘Pakaiyin Jerusalem anungsun hitam? Jerusalem lengpa hoilamba hitam? Atiuve. Pakaiyin adonbut in, ‘Ipi dinga ba doilim semthu gamdang mite Pathen ho chibai naboh’uva, kei neiphin lunghang’u ham? ati.
20 Skördetiden är förbi, sommaren är till ända, och ingen frälsning har kommit oss till del.
Mipi chu hatah in akap’un, ‘Chang-at phat kichaiya, chuleh nipilai jong beita, eiho la huhdoh in ium hih laiyuve’ atiuve.
21 Jag är förkrossad, därför att dottern mitt folk så krossas, jag går sörjande, häpnad har gripit mig.
Kamite kimavona chu keima lungthim kimavona ahin, keima kaple maovin kaumin, kagimlhehtai.
22 Finnes då ingen balsam i Gilead, finnes ingen läkare där? Eller varför bliver dottern mitt folk icke helad från sina sår?
Gilead gam’a aboldam nading damdoi umlou ham? Hichea chu louthem jong umlou hitam? Ahileh, ibol’a kamite maha chu kidamsah lou ham?