Jeremia 5
1 Gån omkring på gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken på dess torg om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden.
[Pǝrwǝrdigar]: — Yerusalemning rǝstǝ-koqilirida uyan-buyan aylinip yügürünglar, obdan kɵrüp biliwelinglar; mǝydanliridin izdǝp kɵrünglar; adalǝt bilǝn ix kɵridiƣan, wǝdisidǝ turuxⱪa intilidiƣan birla adǝmni tapsanglar, xunda mǝn bu [xǝⱨǝrni] kǝqürimǝn!
2 Men säga de än: "Så sant HERREN lever", så svärja de dock falskt.
Gǝrqǝ ular: «Pǝrwǝrdigarning ⱨayati bilǝn!» dǝp ⱪǝsǝm iqkǝn bolsimu, ular yalƣandin sɵzlǝydu, [dedi].
3 HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.
— I Pǝrwǝrdigar, kɵzüng adalǝt-bitǝrǝplikni izdǝp yüridu ǝmǝsmu? Sǝn bularni urdung, lekin ular azablanmaydu; Sǝn ularni nabut ⱪilip tügǝxtürdüng, lekin ular tǝrbiyǝ ⱪobul ⱪilixni rǝt ⱪilip kǝldi; ular yüzlirini taxtin ⱪattiⱪ ⱪildi, ular yolidin yenixni rǝt ⱪilidu»
4 Då tänkte jag: "Detta är allenast de ringa i folket; de äro dåraktiga, ty de känna icke HERRENS väg, sin Guds rätt.
— mǝn: «Xübⱨisizki, bundaⱪ ⱪilƣanlar pǝⱪǝt namratlar, ular nadanlar; qünki ular Pǝrwǝrdigarning yolini, Hudasining ⱨɵküm-kɵrsǝtmilirini bilmǝydu» — dedim.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem; de måste ju känna HERRENS väg, sin Guds rätt." Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden.
— «Mǝn mɵtiwǝrlǝrning yeniƣa berip ularƣa sɵzlǝymǝn; qünki ular Pǝrwǝrdigarning yolini, Hudasining ⱨɵküm-kɵrsǝtmilirini bilidu». Biraⱪ ularmu boyunturuⱪni üzül-kesil buzup, rixtilirini üzüp taxliƣan.
6 Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken; pantern lurar vid deras städer, och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven. Ty många äro deras överträdelser och talrika deras avfällighetssynder.
— Xunga ormandin qiⱪⱪan bir xir ularni ɵltüridu, bayawandin qiⱪⱪan bir bɵrǝ ularni wǝyran ⱪilidu; yilpiz xǝⱨǝrlǝrgǝ ⱪarap paylaydu; xǝⱨǝrlǝrdin qiⱪⱪan ⱨǝrbiri titma-titma ⱪilinidu; qünki ularning asiyliⱪliri kɵpiyip, wapasizliⱪliri awuydu.
7 Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökohuset.
Mǝn zadi nemigǝ asasǝn seni kǝqürimǝn? Sening baliliring Mǝndin waz keqip, Huda ǝmǝslǝrgǝ ⱪǝsǝm iqmǝktǝ; Mǝn ⱨǝmmǝ ⱨajǝtliridin qiⱪⱪan bolsammu, lekin ular zinahorluⱪ ⱪilip, paⱨixilǝrning ɵyigǝ top-top bolup mengiwatidu.
8 De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sin nästas hustru.
Ular sǝmrigǝn ixⱪwaz ayƣirlar, ular ⱨǝrbiri ɵz yeⱪinining ayaliƣa ⱨǝwǝs ⱪilip kixnǝwatidu.
9 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
Bu ixlar tüpǝylidin ularni jazalimay ⱪoyamdim? — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Mening jenim muxundaⱪ bir ǝldin ⱪisas almay ⱪoyamdu?
10 Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro ju icke HERRENS.
Uning üzüm qünǝkliridin ɵtüp, tallirini wǝyran ⱪilinglar; lekin ularni pütünlǝy nabut ⱪilmanglar; xahlirini ⱪirip taxlanglar, qünki ular Pǝrwǝrdigarƣa tǝwǝ ǝmǝstur;
11 Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.
qünki Israil jǝmǝti wǝ Yǝⱨuda jǝmǝti Manga mutlǝⱪ wapasizliⱪ ⱪildi, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
12 De hava förnekat HERREN och sagt: "Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.
Ular: «U ⱨeqnemǝ ⱪilmaydu! Bizgǝ ⱨeq apǝt qüxmǝydu; nǝ ⱪiliq nǝ ⱪǝⱨǝtqilikni kɵrmǝymiz!» — dǝp Pǝrwǝrdigardin tenip kǝtti.
13 Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges tala är icke i dem; dem själva skall det så gå."
Pǝyƣǝmbǝrlǝr bolsa pǝⱪǝt bir xamaldin ibarǝt bolidu, halas; [Pǝrwǝrdigarning] sɵz-kalami ularda yoⱪtur; ularning sɵzliri ɵz bexiƣa yansun!
14 Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
Xunga Pǝrwǝrdigar, samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Huda manga mundaⱪ dǝydu: — Bu hǝlⱪ muxu sɵzni ⱪilƣini üqün, mana, Mǝn aƣzingƣa salƣan sɵzlirimni ot, bu hǝlⱪni otun ⱪilimǝnki, ot ularni kɵydürüp taxlaydu.
15 Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du icke förstår.
— Mana, Mǝn yiraⱪtin bir ǝlni elip kelimǝn, i Israil jǝmǝti, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — U küqlük bir ǝl, ⱪǝdimiy bir ǝl, tilini sǝn bilmǝydiƣan wǝ gǝplirini sǝn ⱨeq qüxǝnmǝydiƣan bir ǝl bolidu;
16 Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.
ularning oⱪdeni yoƣan eqilƣan bir gɵrdur; ularning ⱨǝmmisi batur palwanlardur.
17 De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.
Ular ⱨosulingni wǝ neningni yǝp ketidu, oƣul-ⱪizliringni yǝp ketidu, kala-ⱪoy padiliringni yǝp ketidu, üzüm talliringni wǝ ǝnjur dǝrǝhliringni yǝp ketidu; ular sǝn tayanƣan mustǝⱨkǝm xǝⱨǝrliringni ⱪiliq bilǝn wǝyran ⱪilidu.
18 Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra ände på eder.
Ⱨalbuki, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — xu künlǝrdimu silǝrni pütünlǝy tügǝxtürmǝymǝn.
19 Och om I då frågen: "Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?", så skall du svara dem: "Såsom I haven övergivit mig och tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få tjäna främlingar i ett land som icke är edert."
Xu qaƣda [hǝlⱪing]: «Pǝrwǝrdigar Hudayimiz nemixⱪa muxu ixlarning ⱨǝmmisini beximizƣa qüxürgǝn?» — dǝp sorisa, ǝmdi sǝn [Yǝrǝmiya] ularƣa: «Silǝr Mǝndin yüz ɵrüp, ɵz zemininglarda yat ilaⱨlarning ⱪulluⱪida bolƣininglardǝk, silǝr ɵz wǝtininglar bolmiƣan bir zeminda yat bolƣanlarning ⱪulluⱪida bolisilǝr» — degin.
20 Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:
— Yaⱪupning jǝmǝtidǝ xuni jakarliƣinki wǝ Yǝⱨuda arisida xuni elan ⱪilƣinki,
21 Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
«Buni anglanglar, i nadan wǝ ǝⱪli yoⱪ, kɵzi turup kɵrmǝydiƣan, ⱪuliⱪi turup anglimaydiƣan bir hǝlⱪ: —
22 Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?
Mǝndin ⱪorⱪmamsilǝr? — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Dengiz süyi üqün saⱨilni mǝnggülük qǝklimǝ ⱪilip, «Bu yǝrdin ɵtmǝ» dǝp bekitkǝn Mening aldimda tǝwrimǝmsilǝr? Mana, dolⱪunliri ɵrkǝxligini bilǝn ular saⱨil üstidin ⱨeq ƣǝlibǝ ⱪilmaydu; xawⱪunliƣini bilǝn bu qǝktin ⱨǝrgiz ⱨalⱪip ɵtǝlmǝydu.
23 Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de hava avfallit och gått sin väg.
Lekin bu hǝlⱪning jaⱨil wǝ asiyliⱪ kɵngli bardur; ular yoldin qiⱪip ɵz beximqiliⱪ ⱪilip kǝtti.
24 De sade icke i sina hjärtan: "Låtom oss frukta HERREN, vår Gud, honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna."
Ular kɵnglidǝ: «Ɵz waⱪtida yamƣurlarni, yǝni awwalⱪi ⱨǝm keyinki yamƣurlarni Bǝrgüqi, bizgǝ ⱨosul pǝslini bekitip aman-esǝn Saⱪliƣuqi Pǝrwǝrdigar Hudayimizdin ǝyminǝyli» degǝnni ⱨeq demǝydu.
25 Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder hava förhållit för eder detta goda.
Silǝrning ⱪǝbiⱨlikliringlar muxu ixlarni silǝrgǝ nesip ⱪilmiƣan; silǝrning gunaⱨliringlar silǝrdin bǝrikǝtni mǝⱨrum ⱪilƣan.
26 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor.
Qünki hǝlⱪim arisida rǝzillǝr bardur; ular pistirmida yatⱪan ⱪiltaⱪqilardǝk paylap yüridu; ular tuzaⱪ selip, adǝmlǝrni tutuwalidu.
27 Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava blivit feta och skinande.
Tutⱪan ⱪuxlarƣa tolƣan ⱪǝpǝstǝk, ularning ɵyliri aldamqiliⱪtin erixkǝn mallar bilǝn tolƣan; ular xu yol bilǝn büyük ⱨǝm bay bolup kǝtti.
28 För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den; och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.
Ular sǝmrip, parⱪirap kǝtti; bǝrⱨǝⱪ, ular rǝzil ixlarni ⱪilixⱪa maⱨir bolup kǝtti; ular ɵz mǝnpǝǝtini kɵzlǝp hǝⱪlǝrning dǝwasini, yetim-yesirlǝrning dǝwasini sorimaydu; namratlarning ⱨoⱪuⱪini ⱪoƣdaydiƣan ⱨɵkümni ular qiⱪarmaydu.
29 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
Bu ixlar tüpǝylidin ularni jazalimay ⱪoyamdim?! — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Mening jenim muxundaⱪ bir ǝldin ⱪisas almay ⱪoyamdu?
30 Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.
Zeminda intayin ⱪorⱪunqluⱪ wǝ yirginqliⱪ bir ix sadir ⱪilinƣanki —
31 Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?
Pǝyƣǝmbǝrlǝr yalƣan-sahta bexarǝtlǝrni bǝrmǝktǝ; kaⱨinlar bolsa ɵz ⱨoⱪuⱪ dairisini kengǝytip ⱨɵkümranliⱪ ⱪilmaⱪta; Mening hǝlⱪimmu bu ixlarni yaⱪturidu. Lekin bularning aⱪiwitidǝ ⱪandaⱪ ⱪilisilǝr?
