Jeremia 5
1 Gån omkring på gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken på dess torg om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden.
Jerusalem loklam boih ah ahnuk ahma cawn oh, poek oh loe ahmuen boih to pakrong oh, toenghaih sah kami, loktang pakrong kami maeto na hnuk o thaih nahaeloe, hae vangpui hae ka tahmen han.
2 Men säga de än: "Så sant HERREN lever", så svärja de dock falskt.
Nihcae mah, Angraeng loe hing, tiah thuih o e, ka hmin hoiah a sak o ih nihcae lokkamhaih loe amsawn ni.
3 HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.
Aw Angraeng, na mik mah loe loktang na ai maw pakrong? Nihcae to na thuitaek e, kana panoek o ai; nam rosak, toe na thuitaekhaih to talawk o ai; nihcae ih mikhmai loe thlung pongah amtaak o kue; dawnpakhuem han koeh o ai.
4 Då tänkte jag: "Detta är allenast de ringa i folket; de äro dåraktiga, ty de känna icke HERRENS väg, sin Guds rätt.
To pongah kaimah, tangtang ni hae kaminawk loe amtang o moe, amthu o; Angraeng ih loklam to panoek o ai, angmacae Sithaw lokcaekhaih doeh panoek o ai.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem; de måste ju känna HERRENS väg, sin Guds rätt." Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden.
To pongah zaehoikungnawk khaeah ka caeh moe, lok ka thuih pae han; nihcae loe Angraeng ih loklam hoi angmacae Sithaw lokcaekhaih to panoek o; toe nihcae mah hnam to khaeh o moe, qui doeh taprawt o pat.
6 Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken; pantern lurar vid deras städer, och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven. Ty många äro deras överträdelser och talrika deras avfällighetssynder.
To pongah taw ih kaipui mah nihcae to kaek tih, duembang ah kavak tasuinawk mah nihcae ih moi to caa o tih; kaithlaeng mah nihcae ih vangpuinawk to toep ueloe, vangpui thung hoi tacawt kami to taprawt pet boih tih; nihcae zaehaih loe pop parai moe, loklam amkhraeng o pongah to tiah oh o.
7 Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökohuset.
To baktih zaehaih pongah kawbangmaw kang tahmen thai tih? Ka caanawk mah ang pahnawt o sut moe, sithaw ah kaom ai hmuennawk khaeah lokkamhaih a sak o; zok kam hahsak naah, daan ai ah zaehaih a sak o moe, tangyat zawhaih ahmuen ah amkhueng o.
8 De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sin nästas hustru.
Nihcae loe rawkcak kamhah ah pacah ih hrang tae baktiah, imtaeng kami ih zu to a khit o moe, a zae o haih boeh.
9 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
To baktih hmuennawk pongah thuitaek ai ah ka om tih maw? tiah Angraeng mah thuih; to baktih acaengnawk to danpaek ai ah poek angphohaih hoiah ka om tih maw?
10 Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro ju icke HERRENS.
Nihcae ih tapang nuiah daw oh loe phrae oh; toe phrae o boih hmah; tanghangnawk to athlik oh, nihcae loe Angraeng ih tanghang na ai ni.
11 Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.
Israel imthung takoh hoi Judah imthung takohnawk loe, ka nuiah oepthok ai, tiah Angraeng mah thuih.
12 De hava förnekat HERREN och sagt: "Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.
Nihcae loe Angraeng to aling o; anih mah tidoeh sah tang mak ai; aicae nuiah sethaih doeh phasak tang mak ai; sumsen hoi khokhahaih doeh a tongh o tangtang mak ai:
13 Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges tala är icke i dem; dem själva skall det så gå."
tahmaanawk loe takhi khue ni, nihcae thungah lok to om ai; to pongah a thuih o ih lok baktiah nihcae nuiah om nasoe, tiah a thuih o.
14 Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
To pongah misatuh Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih; Hae lok hae na thuih o pongah, khenah, ka lok to nangcae ih pakha ah hmai baktiah ka ohsak moe, hae kaminawk hae thing baktiah ka ohsak han, nihcae loe hmai mah kang tih.
15 Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du icke förstår.
Aw Israel imthung takoh, khenah, nangcae tuk hanah prae kangthla hoiah acaeng maeto ka hoih han, nihcae loe thacak o moe, canghnii hoi kaom acaeng ah oh o; nihcae ih lok to na panoek o mak ai.
16 Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.
Nihcae ih kalii tabu loe kamong sut taprong baktiah oh, nihcae loe misatuk thacak kami ah oh o.
17 De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.
Na capanawk hoi na canunawk mah caak han ih thingthai qumpo hoi takawnawk to nihcae mah caa o king tih; tuunawk hoi na pacah ih moinawk doeh nihcae mah caa o king ueloe, nang ih misurkung hoi thaiduet thingnawk doeh caa o boih tih; na oep ih kacak sipae hoi pakaa ih vangpuinawk doeh nihcae mah sumsen hoiah phrae o boih tih.
18 Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra ände på eder.
Toe to batkih niah doeh nangcae to kang tahmat o boih mak ai.
19 Och om I då frågen: "Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?", så skall du svara dem: "Såsom I haven övergivit mig och tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få tjäna främlingar i ett land som icke är edert."
Kaminawk mah, Tipongah aicae Angraeng Sithaw mah aicae nuiah hae baktih hmuennawk a sak loe? tiah dueng naah, nangcae mah nihcae khaeah, Nang pahnawt o sut moe, na prae thungah minawk kalah sithawnawk na bok o baktih toengah, nangmacae ih prae ai, kalah kaminawk ih tok to na sah o tih, tiah thui paeh, tiah Angraeng mah thuih.
20 Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:
Hae lok hae Jakob imthung takoh ah taphong ah, Judah prae thungah thui ah,
21 Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
Aw kamthu hoi panoekhaih tawn ai kaminawk, mik na tawnh o e, na hnu o thai ai, naa doeh na tawnh o, thaih kophaih tawn ai kaminawk hae lok hae tahngai oh:
22 Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?
Kai nang zii o ai maw? tiah Angraeng mah thuih; ka hmaa ah na tasoeh o han ai maw? Tuipui mah a caehhaih loklam caeh voek han ai, dungzan angzithaih ramri ah oh hanah, kaimah ni savuet to ka sak; tuiphu mah tanawt khing cadoeh, payawk thai mak ai; atuen apawk hoi angthawk o moe, tanawt o cadoeh poeng o thai mak ai.
23 Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de hava avfallit och gått sin väg.
Toe hae kaminawk loe palungthah o moe, lokaek koehhaih palungthin to a tawnh o; lok a aek o moe, kalah bangah a caeh o ving.
24 De sade icke i sina hjärtan: "Låtom oss frukta HERREN, vår Gud, honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna."
Nihcae loe atue phak naah, kho angzosakkung, hmaloe hoi hnukkhuem ih kho angzosakkung, cang aahhhaih atue hoi thingthai qumpo lakhaih atuenawk paekkung, aicae Angraeng Sithaw to zii o si, tiah thuih ih palungthin roe tawn o ai.
25 Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder hava förhållit för eder detta goda.
Na sakpazae o haih mah hae hmuennawk hae pakha ving moe, na zae o haih mah kahoih hmuennawk to pakaa khoep boeh.
26 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor.
Kasae kaminawk loe kai ih kaminawk salakah oh o; nihcae loe tavaa han dongh patung kaminawk baktih, kami naeh hanah, dongh patung kaminawk baktiah, kaminawk to angang o.
27 Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava blivit feta och skinande.
Tabu koi mongah kaom tavaa baktiah nihcae ih im loe alinghaih hoiah koi; to pongah nihcae loe lensawk o moe, angraeng ah angcoeng o.
28 För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den; och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.
Nihcae loe thawk o hruk, mikhmai doeh ampha o; nihcae loe kasae kaminawk pongah doeh set o kue; toenghaih hoiah lok to caek o ai; ampa tawn ai kaminawk to angdoe o haih ai; toe nihcae loe khosak hoih o; amtang kaminawk to toenghaih hoiah lokcaek pae o ai.
29 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
Hae hmuennawk pongah nihcae to ka thuitaek mak ai maw? tiah Angraeng mah thuih; hae baktih prae nui ah lu la ai ah poek angpho hoiah ka oh han maw?
30 Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.
Dawnrai koi hmuen hoi zitthok hmuen to prae thungah a sak o boeh;
31 Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?
tahmaanawk mah amsawnlok to thuih o moe, qaimanawk mah doeh angmacae koeh baktiah uk o; to baktih toksakhaih to kai ih kaminawk mah koeh o; toe boenghaih ah loe kawbangmaw na sak o han?
