Jeremia 4
1 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN, skall du få vända tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn, skall du slippa vandra flyktig omkring.
I NA e hoi mai oe ia'u, e ka Iseraela, wahi a Iehova, e hoi mai no; a ina e hoolei oe i kou mau mea e hoopailua ai, mai ko'u alo aku, alaila aole oe e aea.
2 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet: "Så sant HERREN lever", och hednafolken skola välsigna sig i honom och berömma sig av honom.
A e hoohiki no oe, ke ola la no o Iehova ma ka oiaio, a ma ka pono, a ma ka maikai; a e hoopomaikai ko na aina ia lakou iho ma ona la, a ma ona la lakou e kaena'i.
3 Ja, så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och sån ej bland törnen.
No ka mea, penei ka olelo ana mai a Iehova i na kanaka o ka Iuda, a me ko Ierusalema, E waele oukou i ko oukou mahinaai, mai kanu oukou iwaena o na kakalaioa.
4 Omskären eder åt HERREN; skaffen bort edert hjärtas förhud, I Juda män och I Jerusalems invånare. Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för edert onda väsendes skull.
E okipoepoe ia oukou iho no Iehova, a e lawe aku oukou i ka omaka o ko oukou naau, e na kanaka o ka Iuda, a me ka poe noho ma Ierusalema, o puka mai ko'u ukiuki e like me ke ahi, a a hoi, aohe mea e hiki ke hoopio, no ka hewa o ka oukou hana ana.
5 Förkunnen i Juda, kungören i Jerusalem och påbjuden, ja, stöten i basun i landet, ropen ut med hög röst och sägen: "Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna."
E hai aku oukou maloko o ka Iuda, a o kala aku hoi ma Ierusalema; a e i aku, E puhi oukou i ka pu ma ka aina; e kala aku, e hoonui i ka leo, a e i aku, E hoakoakoa oukou, a e komo aku kakou iloko o na kulanakauhale i paa i ka pa.
6 Resen upp ett baner som visar åt Sion, bärgen edert gods och dröjen icke ty jag skall låta olycka komma från norr, med stor förstöring.
E kau i ka hae ma Ziona, e hoikaika aku hoi, mai ku malie; no ka mea, e lawe mai no wau i ka hewa, mai ke kukuluakau mai, a i ka make nui loa hoi.
7 Ett lejon drager fram ur sitt snår och en folkfördärvare bryter upp, han går ut ur sin boning, för att göra ditt land till en ödemark; då bliva dina städer förstörda, så att ingen kan bo i dem.
Ua pii mai ka liona, mai kona ululaau mai; ke hele mai la hoi ka mea luku i na aina; ua puka aku oia, mai kona wahi aku e hoolilo i kou aina i neoneo; a e anaiia kou mau kulanakauhale, aohe mea koe e noho ana.
8 Så höljen eder nu i sorgdräkt, klagen och jämren eder, ty HERRENS vredes glöd upphör icke över oss.
No keia mea, e komo oukou i ka lole ino e kumakena, a e aoa hoi; no ka mea, aole i huli aku ka ukiuki o ke Akua, mai o kakou aku.
9 På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och profeterna stå häpna.
A hiki aku i kela la, wahi a Iehova, e maule auanei ka naau o ke alii, a me ka naau o na luna; e pilihua hoi na kahuna, a e weliweli na kaula.
10 Men jag sade: "Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: "Det skall gå eder väl." Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
A i aku la au, Auwe, e ka Haku, e Iehova! he oiaio, ua alakai hewa loa oe i keia poe kanaka, a me ko Ierusalema, i ka i ana mai, E loaa auanei ia oukou ka malu; aka, ua komo ka pahikaua iloko o ka uhane.
11 På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;
I kela manawa, e oleloia mai a keia poe kanaka, a i ko Ierusalema, He makani wela no na wahi kiekie mai o ka waonahale, ma ke ala o ke kaikamahine o ko'u poe kanaka, aole no ka hoomaikai, a me ka hoomaemae.
12 nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!
He makani ikaika ka i hele mai ia'u, mai ia mau wahi mai: ano hoi au e hooponopono ia lakou.
13 Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade!
Aia hoi, e pii mai no ia e like me na ao, a e like auanei kona mau kaakaua me ka puahiohio; ua oi aku ka mama o kona mau lio mamua o ko na aeto. Auwe kakou, no ka mea, ua anaiia kakou!
14 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?
E Ierusalema e, holoi oe i kou naau, i pau ka hewa, i hoolaia hoi oe. Pohea la ka loihi o ka noho ana o na manao lapuwale iloko ou?
15 Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.
No ka mea, ke hai mai nei ka leo, mai Dana mai, a hoolaha mai hoi i ka lohe i ka popilikia, mai ka mauna o Epaeraima mai.
16 Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.
E hoikeike i ko na aina: aia hoi, e hai aku no Ierusalema, ua hiki mai ka poe kiai, mai ka aina mamao aku mai, a hoonui hoi lakou i ka leo ku e i na kulanakauhale o ka Iuda.
17 Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.
E like me ka poe kiai i ka mahinaai, pela no lakou e ku e nei ia wahi a puni: no ka mea, ua kipi mai oia ia'u, wahi a Iehova.
18 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
Na kou aoao, a me kau hana ana i hookau mai i keia mau mea maluna ou; nou no keia hewa, he walania hoi ia, no ka mea, ua komo loa no iloko o kou naau.
19 I mitt innersta våndas jag, i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri.
O kuu opu, o kuu opu! Ua hookaawiliia au ma kuu naau; ke kani nei ko'u naau iloko o'u. Aole au e noho ekemu ole, no ka mea, ua lohe oe, e kuu uhane, i ke kani ana o ka pu, a me ka hooho o ke kaua.
20 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält.
Ua heaia ka make maluna o ka make, no ka mea, ua anaiia ka aina a pau. Ua luku hoohikilele ia ko'u mau halelewa, a me ko'u mau paku hoi, ma ka minute.
21 Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud?
Pehea la ka loihi o ko'u ike ana i ka hae, a lohe hoi i ke kani ana o ka pu?
22 Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.
No ka mea, ua lapuwale ko'u poe kanaka, aole lakou i ike mai ia'u; he poe kamalii lapuwale, aohe o lakou naauao. He akamai lakou i ka hana hewa; aka, aole o lakou ike i ka hana maikai.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus.
Nana ae la au i ka honua, aia hoi, ua neoneo, a olohelohe hoi; i ka lani kekahi, aohe ona malamalama.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade.
Nana ae la au i na kuahiwi, aia hoi, haalulu lakou, a naka iho la na mauna a pau.
25 Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort.
Nana aku la au, aia hoi, aohe kanaka, a ua hee aku la na manu a pau o ka laui.
26 Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna, för HERRENS ansikte, för hans vredes glöd,
Nana aku la au, aia hoi, o kahi i nui ka ai, ua waonahele; a ua hoohioloia kolaila kulanakauhale a pau imua o ke alo o Iehova, imua hoi o koua ukiuki nui.
27 Ty så säger HERREN: Hela landet skall bliva en ödemark, om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
No ka mea, ke olelo mai nei o Iehova penei, E neoneo auanei ka aina a pau; aole nae au e hooki loa i na wahi.
28 Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
No keia mea, e kumakena'i ka honua, a e pouli hoi na lani maluna, no ka mea, ua olelo no wau, ua paa kuu manao, aole hoi au e mihi ana, aole au e huli, mai ia manao aku.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer äro övergivna, ingen människa bor mer i dem.
E auhee no ke kulanakauhale a pau, no ka walaau o na hololio, a me na kanaka kakaka. E holo no lakou iloko o ka ululaau, a e pii hoi maluna o na pohaku; e haaleleia no kela kulanakauhale, keia kulanakauhale, aole kanaka e noho ana iloko.
30 Vad vill du göra i din förödelse? Om du än kläder dig i scharlakan, om du än pryder dig med gyllene smycken om du än söker förstora dina ögon genom smink, så gör du dig dock skön förgäves. Dina älskare förakta dig, ja, de stå efter ditt liv.
A anaiia oe, pehea la oe e hana'i? Ina paha e hoaahu oe ia oe i ka mea ula, a kahiko hoi oe ia oe i na kahiko gula, a ina paha e nahae kou mau maka i ka pena, make hewa no kou hoomaikai ana ia oe; e hoowahawaha mai no kou mau ipo ia oe, e imi no lakou e hoopau i kou ola.
31 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska, nödrop såsom av en förstföderska. Det är dottern Sion som ropar; hon flämtar, hon räcker ut sina händer: "Ack, ve mig! I mördares våld försmäktar min själ."
No ka mea, ua lohe no au i ka leo, e like me ko ka wahine e hanau keiki ana, a i ke kuakoko, e like me ko ka wahine i hanau i kana hiapo, i ka leo hoi o ke kaikamahine o Ziona e kumakena ana ia ia iho, e hohola ana hoi i kona mau lima, me ka olelo iho, Auwe au ano! no ka mea, ua paupauaho kuu uhane no ka poe pepehi kanaka.
