Jeremia 39
1 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här hade kommit till Jerusalem och begynt belägra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden,
Yerusalem ixƣal ⱪilinƣanda tɵwǝndiki ixlar yüz bǝrdi: — Yǝⱨuda padixaⱨi Zǝdǝkiyaning toⱪⱪuzinqi yili oninqi ayda, Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsar wǝ barliⱪ ⱪoxuni Yerusalemƣa jǝng ⱪilixⱪa kelip uni muⱨasirigǝ aldi;
2 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regeringsår, i fjärde månaden, på nionde dagen månaden
Zǝdǝkiyaning on birinqi yili, tɵtinqi ayning toⱪⱪuzinqi künidǝ, ular xǝⱨǝr sepilidin bɵsüp kirdi.
3 drogo alla den babyloniske konungens furstar därin och stannade i Mellersta porten: nämligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske konungens övriga furstar.
Xuning bilǝn Babil padixaⱨining ǝmirlirining ⱨǝmmisi, yǝni Samgarliⱪ Nǝrgal-Xarǝzǝr, bax hǝziniqi Nebu-Sarseⱪim, bax seⱨirgǝr Nǝrgal-xarǝzǝr wǝ Babil padixaⱨliⱪining baxⱪa ǝmǝldarliri kirip «Ottura dǝrwaza»da olturdi.
4 Och när Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, på den väg som ledde till den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna; och han tog vägen bort åt Hedmarken till.
Yǝⱨuda padixaⱨi Zǝdǝkiya wǝ barliⱪ jǝnggiwar lǝxkǝrlǝr ularni kɵrüp ⱪaqmaⱪqi bolup, tün keqidǝ xǝⱨǝrdin bǝdǝr tikiwetixti; u padixaⱨning baƣqisi arⱪiliⱪ, «ikki sepil» ariliⱪidiki dǝrwazidin qiⱪip [Iordan jilƣisidiki] «Arabaⱨ tüzlǝngliki»gǝ ⱪarap ⱪeqixti.
5 Men kaldéernas här förföljde dem och de hunno upp Sidkia på Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och förde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning och dom med honom.
Kaldiylǝrning ⱪoxuni ularni ⱪoƣlap Yeriho tüzlǝnglikidǝ Zǝdǝkiyaƣa yetixip uni ⱪolƣa elip Hamat zeminidiki Riblaⱨ xǝⱨirigǝ, Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsarning aldiƣa apardi; u xu yǝrdǝ uning üstidin ⱨɵküm qiⱪardi.
6 Och den babyloniske konungen lät i Ribla slakta Sidkias barn inför hans ögon; också alla andra Juda ädlingar lät konungen i Babel slakta.
Babil padixaⱨi Riblaⱨ xǝⱨiridǝ Zǝdǝkiyaning oƣullirini kɵz aldida ɵltürüwǝtti; Babil padixaⱨi Yǝⱨudadiki barliⱪ mɵtiwǝrlǝrnimu ɵltürüwǝtti.
7 Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparfjättrar, för att föra honom till Babel.
U Zǝdǝkiyaning kɵzlirini oyup, uni Babilƣa apirix üqün mis kixǝnlǝr bilǝn kixǝnlǝp ⱪoydi.
8 Och kaldéerna brände upp i eld både konungens hus och folkets hus och bröto ned Jerusalems murar.
Kaldiylǝr padixaⱨning ordisini wǝ puⱪralarning ɵylirini ot ⱪoyup kɵydürüp Yerusalemning sepillirini kɵmürüp taxlidi.
9 Och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de över löpare som hade gått över till honom, och vad som för övrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel.
Xaⱨanǝ ⱪarawul begi Nebuzar-Adan xǝⱨǝrdǝ ⱪelip ⱪalƣan baxⱪa hǝlⱪni, ɵzigǝ tǝslim bolup qiⱪⱪanlarni, yǝni ⱪalƣan hǝlⱪning ⱨǝmmisini ⱪolƣa elip, Babilƣa sürgün ⱪildi.
10 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar i Juda land, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
Ⱨalbuki, ⱪarawul begi Nebuzar-Adan Yǝⱨuda zeminida ⱨeq tǝwǝliki bolmiƣan bǝzi namratlarni ⱪaldurdi; xu qaƣda u ularƣa üzümzarlar wǝ etizlarni tǝⱪsimlǝp bǝrdi.
11 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, översten för drabanterna, befallning angående Jeremia och sade:
Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsar Yǝrǝmiya toƣruluⱪ ⱪarawul begi Nebuzar-Adan arⱪiliⱪ: «Uni tepip uningdin hǝwǝr al; uningƣa ⱨeq ziyan yǝtküzmǝ; u nemini halisa xuni uningƣa ⱪilip bǝr» — dǝp pǝrman qüxürgǝnidi.
12 "Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke något ont, utan gör med honom efter som han själv begär av dig."
13 Då sände Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske konungens övriga väldige --
Xunga ⱪarawul begi Nebuzar-Adan, xundaⱪla bax hǝziniqi Nebuxazban, bax seⱨirgǝr Nǝrgal-Xarǝzǝr wǝ Babil padixaⱨining baxⱪa bax ǝmǝldarlirining ⱨǝmmisi adǝm ǝwǝtip
14 dessa sände bort och läto hämta Jeremia ifrån fängelsegården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, på det att denne skulle föra honom hem; så fick han stanna där bland folket.
Yǝrǝmiyani «Ⱪarawullarning ⱨoylisi»din elip Xafanning nǝwrisi, Aⱨikamning oƣli Gǝdaliyaning ɵz ɵyigǝ apirixi üqün uning ⱪoliƣa tapxurƣuzdi. Lekin Yǝrǝmiya puⱪralar arisida turdi.
15 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var inspärrad i fängelsegården; han hade sagt:
Yǝrǝmiya «Ⱪarawullarning ⱨoylisi»da ⱪamap ⱪoyulƣan waⱪtida, Pǝrwǝrdigarning sɵzi uningƣa kelip mundaⱪ deyilgǝnidi: —
16 Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta komma över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din åsyn på den dagen.
Barƣin, Efiopiyǝlik Əbǝd-Mǝlǝkkǝ mundaⱪ degin: «Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn ɵz sɵzlirimni muxu xǝⱨǝr üstigǝ qüxürimǝn; awat-ⱨalawǝt ǝmǝs, bǝlki balayi’apǝt qüxürimǝn; xu küni bu ixlar ɵz kɵzüng aldida yüz beridu.
17 Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för.
Lekin xu küni Mǝn seni ⱪutⱪuzimǝn, — dǝydu Pǝrwǝrdigar; — Sǝn ⱪorⱪidiƣan adǝmlǝrning ⱪoliƣa tapxurulmaysǝn;
18 Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger HERREN.
qünki Mǝn qoⱪum seni ⱪutⱪuzimǝn; sǝn ⱪiliqlanmaysǝn, bǝlki ɵz jening ɵzünggǝ oljidǝk ⱪalidu; qünki sǝn Manga tayinip kǝlgǝnsǝn — dǝydu Pǝrwǝrdigar».
