Jeremia 27
1 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia från HERREN;
Yǝⱨuda padixaⱨi Yosiyaning oƣli Zǝdǝkiyaning tǝhtkǝ olturƣan dǝslǝpki mǝzgilidǝ, xu sɵz Yǝrǝmiyaƣa Pǝrwǝrdigardin kelip mundaⱪ deyildi: —
2 han sade: Så har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok och sätt detta på din hals.
Pǝrwǝrdigar manga mundaⱪ dedi: — Asarǝtlǝr wǝ boyunturuⱪlarni yasap ɵz boynungƣa sal;
3 Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem.
bu boyunturuⱪlarni Edomning padixaⱨiƣa, Moabning padixaⱨiƣa, Ammoniylarning padixaⱨiƣa, Turning padixaⱨiƣa wǝ Zidonning padixaⱨiƣa Yerusalemƣa, Yǝⱨuda padixaⱨining aldiƣa kǝlgǝn ularning ɵz ǝlqilirining ⱪoli arⱪiliⱪ ǝwǝtkin;
4 Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina herrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skolen I säga till edra herrar:
ⱨǝrbirini ɵz hojayinliriƣa xundaⱪ bir hǝwǝrni yǝtküzüxkǝ buyruƣin: — Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Ɵz hojayinliringlarƣa mundaⱪ dǝnglar: —
5 Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har gjort jorden, med de människor och djur som äro på jorden; och jag giver den åt vem jag vill.
Mǝn zemin wǝ zemin yüzidǝ turuwatⱪan adǝmlǝr wǝ ⱨaywanlarni zor ⱪudritim wǝ sozulƣan bilikim bilǝn yaratⱪanmǝn; wǝ kim kɵzümgǝ layiⱪ kɵrünsǝ, bularni xularƣa tǝⱪdim ⱪilimǝn.
6 Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, för att de må tjäna honom.
Ⱨazir Mǝn bu zeminlarning ⱨǝmmisini Babil padixaⱨi, Mening ⱪulum bolƣan Neboⱪadnǝsarning ⱪoliƣa tapxurdum; ⱨǝtta daladiki ⱨaywanlarnimu uning ⱪulluⱪida boluxⱪa tǝⱪdim ⱪildim.
7 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne, att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sig underdånig.
Barliⱪ ǝllǝr uning, oƣlining ⱨǝm nǝwrisining ⱪulluⱪida bolidu; andin ɵz zeminining waⱪti-saiti toxⱪanda, kɵp ǝllǝr wǝ uluƣ padixaⱨlar unimu ⱪulluⱪⱪa salidu.
8 Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hemsöka med svärd, hungersnöd och pest, säger HERREN, till dess att jag har förgjort dem genom hans hand.
Xundaⱪ boliduki, ⱪaysi ǝl yaki padixaⱨliⱪ Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsarning ⱪulluⱪida boluxni, yǝni boynini Babil padixaⱨining boyunturuⱪi astiƣa ⱪoyuxni rǝt ⱪilsa, Mǝn xu ǝlni Neboⱪadnǝsarning ⱪoli arⱪiliⱪ yoⱪatⱪuzƣuqǝ ⱪiliq, ⱪǝⱨǝtqilik wǝ waba bilǝn jazalaymǝn, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
9 Därför mån I icke höra på edra profeter och spåman, på edra drömmar, på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga till eder: "I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel";
— Silǝr bolsanglar, «Babil padixaⱨining ⱪulluⱪida ⱨeq bolmaysilǝr» degǝn pǝyƣǝmbǝrliringlarƣa, palqiliringlarƣa, qüx kɵrgüqiliringlarƣa, rǝm aqⱪuqiliringlarƣa yaki jadugǝrliringlarƣa ⱪulaⱪ salmanglar;
10 ty de profetera lögn för eder, och komma så åstad att I bliven förda långt undan från edert land, i det jag måste driva eder bort, så att I förgåns.
qünki ular silǝrgǝ yalƣanqiliⱪ ⱪilip bexarǝt beridu; [gǝplirigǝ kirsǝnglar], silǝrni ɵz yurtunglardin sürgün ⱪilidu; qünki Ɵzüm silǝrni yurtunglardin ⱨǝydǝymǝn, silǝr nabut bolisilǝr.
11 Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungens ok och tjänar honom, det skall jag låta få ro i sitt land, säger HERREN, så att de kunna bruka det och bo däri.
Lekin ⱪaysi ǝl boynini Babil padixaⱨining boyunturuⱪi astiƣa ⱪoyup ⱪulluⱪiƣa kirsǝ, xu ǝlni ɵz yurtida turƣuzimǝn, ular uningda teriⱪqiliⱪ ⱪilip yaxaydu.
12 Till Sidkia, Juda konung, talade jag på alldeles samma sätt; jag sade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tjänen honom och hans folk, så skolen I få leva.
— Mǝn Yǝⱨuda padixaⱨi Zǝdǝkiyaƣimu xu sɵzlǝr boyiqǝ mundaⱪ dedim: «Boynunglarni Babil padixaⱨining boyunturuⱪi astiƣa ⱪoyup uning wǝ uning hǝlⱪining ⱪulluⱪida bolsanglar, ⱨayat ⱪalisilǝr.
13 Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och pest, såsom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tjäna konungen i Babel?
Əmdi nemixⱪa Pǝrwǝrdigarning Babil padixaⱨining ⱪulluⱪiƣa boysunmiƣan ⱨǝrⱪaysi ǝllǝr toƣrisida deginidǝk, sǝn wǝ hǝlⱪing ⱪiliq, ⱪǝⱨǝtqilik wǝ waba bilǝn ɵlmǝkqi bolisilǝr?
14 Hören alltså icke på de profeters ord, som säga till eder "I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel"; ty de profetera lögn för eder.
Pǝyƣǝmbǝrlǝrning: «Babilning ⱪulluⱪida bolmaysilǝr» degǝn sɵzlirigǝ ⱪulaⱪ salmanglar; qünki ular silǝrgǝ yalƣanqiliⱪtin bexarǝt ⱪilidu.
15 Jag har icke sänt dem, säger HERREN; det är de själva som profetera lögn i mitt namn, och de komma så åstad att jag måste driva eder bort, så att I förgåns, jämte de profeter som profetera för eder.
Mǝn ularni ǝwǝtkǝn ǝmǝs, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — lekin ular Mening namimda yalƣandin bexarǝt beridu; bu sɵzlǝrning aⱪiwiti xuki, Mǝn silǝrni yurtunglardin ⱨǝydiwetimǝn, xuningdǝk nabut bolisilǝr; silǝr wǝ silǝrgǝ bexarǝt bǝrgǝn pǝyƣǝmbǝrlǝr nabut bolisilǝr».
16 Och till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger HERREN: Hören icke på edra profeters ord, när de profetera för eder och säga: "Se, de kärl som höra till HERRENS hus skola nu snart föras tillbaka från Babel"; ty de profetera lögn för eder.
Andin Mǝn kaⱨinlarƣa wǝ bu barliⱪ hǝlⱪⱪǝ mundaⱪ dedim: — Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Silǝrgǝ bexarǝt beridiƣan pǝyƣǝmbǝrlǝrning: «Mana, Pǝrwǝrdigarning ɵyidiki ⱪimmǝtlik ⱪaqa-ⱪuqilar pat arida Babildin ⱪayturulidu» degǝn sɵzlirigǝ ⱪulaⱪ salmanglar; qünki ular silǝrgǝ yalƣanqiliⱪtin bexarǝt ⱪilidu.
17 Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I få leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd?
Ularƣa ⱪulaⱪ salmanglar; Babil padixaⱨining ⱪulluⱪida bolsanglar, ⱨayat ⱪalisilǝr; bu xǝⱨǝr nemixⱪa wǝyran bolsun?
18 Om de verkligen äro profeter och hava HERRENS ord, så må de lägga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kärl som ännu äro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke också må föras bort till Babel
Əgǝr bular ⱨǝⱪiⱪǝtǝn pǝyƣǝmbǝrlǝr bolsa ⱨǝm Pǝrwǝrdigarning sɵzi ularda bolsa, ular ⱨazir Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ, Yǝⱨuda padixaⱨining ordisida wǝ Yerusalemning ɵzidǝ ⱪalƣan ⱪimmǝtlik ⱪaqa-ⱪuqilar Babilƣa elip ketilmisun dǝp samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarƣa dua-tilawǝt ⱪilsun!
19 Ty så säger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bäckenställen och det övriga som ännu är kvar här i staden,
Qünki samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar ikki [mis] tüwrük, [mis] «dengiz», das ⱨarwiliri wǝ bu xǝⱨǝrdǝ ⱪalƣan [ⱪimmǝtlik] ⱪaqa-ⱪuqilar toƣruluⱪ mundaⱪ dǝydu: —
20 därför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, från Jerusalem till Babel, jämte alla ädlingar i Juda och Jerusalem --
(bularni bolsa Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsar Yǝⱨoakimning oƣli Yǝⱨuda padixaⱨi Yǝkoniyaⱨni Yǝⱨudadiki wǝ Yerusalemdiki barliⱪ esilzad-ǝmirlǝr bilǝn tǝng Yerusalemdin Babilƣa sürgün ⱪilƣanda u elip kǝtmigǝnidi)
21 ja, så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvar här i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
Bǝrⱨǝⱪ, Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ, Yǝⱨuda padixaⱨining ordisida wǝ Yerusalemda ⱪalƣan [ⱪimmǝtlik] ⱪaqa-ⱪuqilar toƣruluⱪ samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: —
22 Till Babel skall det föras, och där skall det förbliva ända till den dag då jag ser därtill, säger HERREN, och för det upp till denna plats igen.
ularmu Babilƣa elip ketilidu; ular Mǝn ulardin ⱪaytidin hǝwǝr alidiƣan küngiqǝ xu yǝrdǝ turidu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar: — xu waⱪit kǝlgǝndǝ, Mǝn ularni elip bu yǝrgǝ ⱪayturup berimǝn.
