Jeremia 26

1 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord från HERREN; han sade:

‌ʻI he kamataʻanga ʻoe pule ʻa Sihoiakimi ko e foha ʻo Siosaia ko e tuʻi ʻo Siuta naʻe haʻu ʻae folofola ni meia Sihova, ʻo pehē,

2 Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån.

‌ʻOku pehē mai ʻe Sihova; “Tuʻu ʻi he lotoʻā ʻi he fale ʻo Sihova, pea lea ki he ngaahi kolo ʻo Siuta, ʻakinautolu ʻoku haʻu ke lotu ki he fale ʻo Sihova, ko e ngaahi lea kotoa pē ʻoku ou fekau kiate koe ke lea ʻaki kiate kinautolu; ʻoua naʻa fakasiʻisiʻi ha lea:

3 Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.

Heiʻilo te nau fanongo, pea tafoki taki taha ʻae tangata mei hono hala kovi, koeʻuhi ke u fakatomala ʻi he kovi ʻaia naʻaku tokanga ke fai kiate kinautolu koeʻuhi ko e kovi ʻo ʻenau ngaahi faianga.”

4 Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,

Pea te ke pehē kiate kinautolu, ʻoku pehē ʻe Sihova; “Kapau ʻe ʻikai te mou fanongo kiate au, ʻo ʻeveʻeva ʻi heʻeku fono, ʻaia kuo u tuku ʻi homou ʻao,

5 och höra vad mina tjänare profeterna tala -- de som jag titt och ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra --

‌ʻO fanongo ki he lea ʻa ʻeku kau tamaioʻeiki ko e kau palōfita, ʻakinautolu kuo u fekau kiate kimoutolu, ʻo tuʻu hengihengi hake pe, ʻo fekau ʻakinautolu, ka naʻe ʻikai te mou tokanga;

6 då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar.

Pea te u toki ngaohi ʻae fale ni ke hangē ko Sailo, pea te u ngaohi ʻae kolo ni ko e fakamalaʻia ki he ngaahi kakai kotoa pē ʻo māmani.”

7 Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.

Pea naʻe fanongo ʻe he kau taulaʻeiki mo e kau palōfita pea mo e kakai kotoa pē ki he lea ʻaki ʻe Selemaia ʻae ngaahi lea ni ʻi he fale ʻo Sihova.

8 Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och profeterna och allt folket och sade: "Du måste döden dö.

Pea naʻe hoko ʻo pehē ʻi he hili ʻae lea kotoa pē ʻa Selemaia, ʻaia naʻe fekau kiate ia ʻe Sihova ke ne lea ʻaki ki he kakai kotoa pē, naʻe ʻave ia ʻe he kau taulaʻeiki, mo e kau palōfita, mo e kakai kotoa pē, ʻonau pehē, “Ko e moʻoni te ke mate.

9 Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gå detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas, så att ingen mer bor däri'?" Och allt folket församlade sig mot Jeremia i HERRENS hus.

Ko e hā kuo ke kikite ai ʻi he huafa ʻo Sihova, ʻo pehē, ʻE hoko ʻae fale ni ʻo hangē ko Sailo, pea ʻe lala mo taʻehanokakai ʻae kolo ni?” Pea naʻe fakataha ʻae kakai kotoa pē kia Selemaia ʻi he fale ʻo Sihova.

10 Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya port.

Pea ʻi he fanongo ʻae houʻeiki ʻo Siuta ki he ngaahi meʻa ni, naʻa nau haʻu mei he fale ʻoe tuʻi ki he fale ʻo Sihova, ʻo nofo ki lalo ʻi he hūʻanga ki he matapā foʻou ʻoe fale ʻo Sihova.

11 Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket sålunda: "Denne man förtjänar döden, ty han har profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron."

Pea naʻe toki lea ʻae kau taulaʻeiki mo e kau palōfita ki he houʻeiki pea mo e kakai kotoa pē, ʻo pehē, “ʻOku totonu ke mate ʻae tangata ni; he kuo ne kikite ki he kolo ni, ʻo hangē ko ia kuo mou fanongo ʻaki homou telinga.”

12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: "Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hört.

Pea naʻe toki lea ʻa Selemaia, ki he houʻeiki kotoa pē, pea mo e kakai kotoa pē, ʻo pehē, “Naʻe fekau au ʻe Sihova ke kikite ʻaki ʻae ngaahi lea kotoa pē kuo mou fanongo ki ai ki he fale ni pea mo e kolo ni.

13 Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han har talat mot eder.

Ka ko eni, mou fakalelei homou ngaahi hala mo hoʻomou ngaahi faianga, pea mou talangofua ki he leʻo ʻo Sihova ko homou ʻOtua; pea ʻe fakatomala ʻa Sihova ʻi he kovi ʻaia kuo ne lea ʻaki kiate kimoutolu.

14 Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder gott och rätt synes.

Pea koeʻuhi ko au, Vakai, ʻoku ou ʻi homou nima: fai kiate au ʻaia ʻoku lelei kiate kimoutolu.

15 Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta inför eder."

Ka mou ʻilo pau eni, kapau te mou tāmateʻi au, te mou ʻomi ʻae toto taʻehalaia kiate kimoutolu mo e kolo ni, pea mo hono kakai: he ko e moʻoni naʻe fekau au ʻe Sihova kiate kimoutolu ke lea ʻaki ʻae ngaahi lea ni ki homou telinga.”

16 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn har han talat till oss.

Pea naʻe toki lea ʻae houʻeiki mo e kakai kotoa pē ki he kau taulaʻeiki mo e kau palōfita; “ʻOku ʻikai totonu ke mate ʻae tangata ni: he kuo ne lea kiate kitautolu ʻi he huafa ʻo Sihova ko hotau ʻOtua.”

17 Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets hela församling sålunda:

Pea naʻe toki tuʻu hake ʻae kau mātuʻa niʻihi ʻoe fonua, pea lea ki he fakataha kotoa pē ʻoe kakai, ʻo pehē,

18 "Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'Så säger HERREN Sebaot: Sion skall varda upplöjt till en åker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.'

“Naʻe kikite ʻe Maika, ko e [tangata ]Molesi ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Hesekaia ko e tuʻi ʻo Siuta, pea naʻa ne lea ki he kakai kotoa pē ʻo Siuta, ʻo pehē, ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; ‘ʻE keli ʻa Saione ʻo hangē ko e ngoue, pea ʻe hoko ʻa Selūsalema ko e ngaahi tafungofunga, pea ko e moʻunga ʻoe fale ʻo hangē ko e ngaahi potu māʻolunga ʻoe toafa.’

19 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?"

He naʻe tāmateʻi ia koā ʻe Hesekaia ko e tuʻi ʻo Siuta mo Siuta kotoa pē? ʻIkai naʻa ne manavahē kia Sihova, pea kumi kia Sihova, pea naʻe fakatomala ʻa Sihova ʻi he kovi ʻaia naʻa ne lea ʻaki kiate kinautolu? Ka ʻoku tau fakatupu ʻae kovi lahi kiate kitautolu.”

20 Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, från Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremia hade gjort.

Pea naʻe ʻi ai ʻae tangata foki naʻe kikite ʻi he huafa ʻo Sihova ko Ulisa ko e foha ʻo Semaia mei Kesa-Sialimi, ʻaia naʻe kikite ki he kolo ni, pea ki he fonua ni, ʻo hangē ko e ngaahi lea kotoa pē ʻa Selemaia:

21 När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra härom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten.

Pea ʻi he fanongo ki heʻene ngaahi lea ʻa Sihoiakimi ko e tuʻi mo hono kau tangata mālohi kotoa pē, mo e houʻeiki kotoa pē, naʻe kumi ke tāmateʻi ia ʻe he tuʻi: ka ʻi he fanongo ki ai ʻa Ulisa, naʻe manavahē ia, pea hola, pea ʻalu ki ʻIsipite;

22 Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligen Elnatan, Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten.

Ka naʻe fekau ʻe Sihoiakimi ko e tuʻi ʻae kau tangata ki ʻIsipite, ko Elinatani ko e foha ʻo ʻAkipoa, pea mo e kau tangata niʻihi mo ia ki ʻIsipite.

23 Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.

Pea naʻa nau ʻomi ʻa Ulisa mei ʻIsipite, ke ʻomi ia kia Sihoiakimi ko e tuʻi; ʻaia naʻe tāmateʻi ia ʻaki ʻae heletā, pea lī hono ʻangaʻanga ki he faʻitoka, ʻoe kakai meʻa vale.

24 Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man icke lämnade honom i folkets hand till att dödas.

Ka naʻe ʻia Selemaia ʻae nima ʻo ʻAhikami ko e foha ʻo Safani, koeʻuhi ke ʻoua naʻa tukuange ia ki he nima ʻoe kakai ke tāmateʻi.