Jeremia 24
1 HERREN lät mig se följande syn: Jag fick se två korgar med fikon uppställda framför HERRENS tempel; och det var efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, hade fört bort ifrån Jerusalem Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, så ock Juda furstar, jämt timmermännen och smederna, och låtit dem komma till Babel.
Judah siangpahrang Jehoiakim ih capa Jekoniah hoi angmah ih angraengnawk, thing tok sah kaminawk, sum daengh kop kaminawk to Babylon siangpahrang Nebukchadnezzar mah Jerusalem hoiah Babylon ah misong ah hoih pacoengah, Angraeng ih tempul hmaa ah, Angraeng mah, thaiduet thaih benthang hnetto ang hnuksak.
2 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sådana som fikon ifrån förstlingsskörden äro; och i de andra korgen funnos mycket usla fikon, så usla att de icke kunde ätas.
Benthang maeto pongah loe, athai tangsuek thaiduet thaih baktiah kahoih parai thaiduet thaih to oh; kalah benthang maeto pongah loe, caak kahoih ai, kasae parai thaiduet thaih to oh.
3 Och HERREN sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade "Fikon; och de goda fikonen är mycket goda, men de usla fikonen äro mycket usla, så usla att de icke kunna ätas."
Angraeng mah, Jeremiah timaw na hnuk? tiah ang naa; kai mah, Thaiduet thaih, tiah ka naa. Kahoih thaiduet thaih loe hoih parai, kahoih ai thaiduet thaih loe set parai pongah caak han hoih ai, tiah ka naa.
4 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
To naah Angraeng ih lok to kai khaeah angzoh,
5 Så säger HERREN, Israels Gud: Såsom man med välbehag ser på de goda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda av Juda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldéernas land.
Angraeng, Israel Sithaw mah, Hae ahmuen hoiah Khaldian prae ah ka patoeh ih misong ah kalaem Judah kaminawk loe hae ih thaiduet thaih kahoih baktiah angmacae hoihaih to hnu o tih, tiah thuih.
6 Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke slå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
Nihcae khosak hoih thai hanah mik hoi ka toep moe, nihcae to hae prae ah ka hoih let han; nihcae to kam rosak mak ai, kang doetsak han; nihcae to ka phongh mak ai, ka thling han.
7 Och jag skall giva dem hjärtan till att känna att jag är HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.
Kai loe Angraeng ah ka oh, tiah panoek thaihaih palung nihcae khaeah ka paek han; nihcae loe kai ih kami ah om o tih, kai doeh nihcae ih Sithaw ah ka oh han; nihcae loe palungthin boih hoi kai khaeah amlaem o let tih.
8 Men såsom man gör med usla fikon, som äro så usla att de icke kunna ätas, likaså, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia, Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem, ja, både med dem som hava blivit kvar här i landet och med dem som hava bosatt sig i Egyptens land.
Toe Judah siangpahrang Zedekiah hoi angmah ih angraengnawk, kanghmat Jerusalem kaminawk, kanghmat hae prae thung ih kaminawk hoi Izip prae ah kaom kaminawk loe kasae parai, caak kahoih ai, thaiduet thaih baktiah ka ohsak han.
9 På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till en varnagel och en skräckbild för alla riken jorden, till en smälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel som man nämner, när man förbannar.
Nihcae raihaih paek moe, sethaih ka tongsak hanah, long prae boih ah ka thak han; ka haek ih ahmuen kruekah, kasaethuihaih, kami mah pronghaih, zoehhaih hoi tangoenghaih a tongh o hanah, nihcae to prae kruekah ka haek han.
10 Och jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit åt dem och deras fäder.
Angmacae hoi ampanawk khaeah ka paek ih prae thung hoiah nihcae amrosak ai karoek to, sumsen, khokhahaih, kasae nathaih to ka phaksak han, tiah Angraeng mah thuih.
