Jeremia 2

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Pakai thusei kaheng ahunglhung kit in, aman kajah’a,

2 Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek, huru du älskade mig under din brudtid, huru du följde mig i öknen, i landet där man intet sår.

Chenlang hiche kathupeh hi, Jerusalem’a gaphongjaltan ati. Pakaiyin asei chu,” Jinei ding kigo khangdong cha mounu’n kitahtah’a hinkho aman bangin, nangin kei ichengeiya neilungset’a, chuleh itobang gammang lah hijongleh neijuile chu, keiman kageldoh jing e.

3 Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd; alla som vilja äta därav ådraga sig skuld, olycka kommer över dem, säger HERREN.

Hiche phatlai chun, Israel chu Pakai dinga atheng ahin, Ama ding a alholhun aga masapen chu ahi.

4 Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla släkter av Israels hus.

Pakai thusei hi ngaiyun, Vo Jacob insung Israel chate,

5 Så säger HERREN: Vad orätt funno edra fäder hos mig, eftersom de gingo bort ifrån mig och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet?

Pakaiyin hitin aseiye,”Napu napateuvin kachung’a adihlou ipi amudoh’uva, ipi jeh’a keiya kon’a gamla tah’a vahmang gam’u hitam? Amahon phatchomna bei dolim semthu ahouvun, amaho tah jong pannabei asohgamtauvin ahi.

6 De frågade icke: "Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torrhetens och dödsskuggans land, det land där ingen vägfarande färdades, och där ingen människa bodde?"

Amahon, Egypt gam’a kon’a eihinpuidoh’uva, gammang lah’a eihin pui’uva, nelgam leh kokhuh lah’a eihinpui’uva, twi beina gam leh thina gam’a, koima kho-nung umlouna leh mi chennalou gam’a eihinpui’uva, Pakai Pathen chu hoiya um hitam? atipouve.

7 Och jag förde eder in i det bördiga landet, och I fingen äta av dess frukt och dess goda. Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.

Keiman nangho, kateppih bangin, gamleiset phatah leh gamga chu nalut phat’un thet umtah in nasuboh tauvin ahi.

8 Prästerna frågade icke: "Var är HERREN?" De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

Thempu hon, Pakai chu hoiya um hitam, tin aholpouve. Kathupeh tuh’a hilson hon jong eidontapouve; chuleh gamvaipo ho jing jong keima douvin apang gamtauvin ahi. Themgao hon jong Baal min in gaothu aseiyun, panna beiyin lim semthu ho nung ajui gamtauvin ahi.

9 Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN, ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.

Hijeh chun, keiman nachunguva kalunghanna kalhut ding, chuleh khonung geiya nachateu chung a kalunghanna kalhut ding ahi.

10 Dragen bort till kittéernas öländer och sen efter, sänden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om något sådant där har skett.

Cheuvin lhumlam’a, Cypress gamsung gaveuvin; chuleh solam’a cheuvin Kedar gamsung gakhol’uvin. Hitobang thilkidang hi ahekha leh ajakha umkha nam?

11 Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock äro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin ära mot en avgud som icke kan hjälpa.

Pathen dihtah houlou hijongleu, namkhat in a pathen chu thildang khat toh akhel khah am? Ahinlah kamiten vang aloupinau a Pathen’u keima hi, pannabei semthu pathen toh eikhelto tauve.

12 Häpnen häröver, I himlar; förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.

Hichea hin, vanthamjol atijan akithing in, chuleh nungkin leuvin alungdonge, tin Pakaiyin aseiye.

13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.

Kamiten chonset gitlouna thilni aboltauve. Amahon hinna twinah keiya um chu adalhauvin, chuleh achamtah in a amaho ding twi umlouna mun chu alaiuvin ahi.

14 Är väl Israel en träl eller en hemfödd slav, eftersom han så har lämnats till plundring?

Ibol’a Israel chu soh hiya ham? Ipi jeh’a amelmaten ama chu achomgam’uva chuleh suhgam ding bep’a akaimangu ham?

15 Lejon ryta mot honom, de låta höra sitt skri. De göra hans land till en ödemark, hans städer brännas upp, så att ingen kan bo i dem.

Sakei thahatlai kitum bangin akitum khum’un, ama chu adouvin ahi. Amahon agamsung asuchavaiyun, akhopi jouse kho-gem asosah’un chuleh acheng beihel kho-homkeu asotauve.

16 Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.

Memphis khopi leh Tahpanhes khopia konin, Egypt mite ahung kitoldoh’un, Israel loupina leh thaneina chu asumang hel tauvin ahi.

17 Men är det ej du själv som vållar dig detta, därmed att du övergiver HERREN din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?

Hiche hi, Pakai na Pathen in lampia napui laiya, nangin Ama nadou jeh’a, nanigin nachung a nakilhut khum ahibouve.

18 Varför vill du nu gå till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varför vill du gå till Assyrien och dricka av flodens vatten?

Egypt toh napankhom’a chuleh Assyria toh kitepna nabol’a chu, nang ding’a ipi aphachom um am? Nile vadung twi donding nati ham, chuleh Ephrates vadung twi donding nagot ham? Nang dinga thilpha ipi um am?

19 Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrager dig straff. Märk därför och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du övergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, säger Herren, HERREN Sebaot.

Nathilse bol chun nachung a pohgih ahinlhut ding, chuleh keima neidalhah chun najumso ding ahi. Nangman thilse tah nato ding, Hichu nangin Pakai na Pathen nadalhah’a chuleh jabollou tah’a nabol jeh’a, nang dinga akha-cheh nekha nabah ding ahi, tin keima Pakai Van Pathen chun kaseidoh ahitai.

20 Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: "Jag vill ej tjäna." Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt.

Chuleh keiman sotlai peh’a napohgih pohna namkol kaheboh’a, chuleh soh’a nakihenna khao jong kabotan ahitai. Ahivangin tunjong nangin naseiyin,”Keiman nang kajinlou hil ding nahi, nati. Ajeh chu nangman, lhangsanglai jouse leh thingphung noi tin’ah, semthu doilim angsung’a, noti bangin nakun jol jol e.

21 Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?

Ahivangin keiman nanghi, lengpithei gui phapen lah’a kon’a kalhentum’a, chuleh muchi thengsel’a kalah’a kaphu nahi. I-atileh, gamlah lengpithei guitoh kijop’a, dei umlou tah’a hung khangdoh nahim

22 Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN.

Nangma cha-ngel tamtah'in kisil inlang, Chuleh sabon tamtah mang jong lechun, hichun nasoptheng jou ponte. Nathemmona ho kamit’a akilang jing’e, tin thaneipen Pakaiyin aseiye.

23 Huru kan du säga: "Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna"? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.

Nangin naseiyin, “Keima kakisubuhpoi. Baal doilim jong chibai kabohpoi,”nati. Hichu iti naseithei ham? Nalamlhahna phaicham ho ven, chonset gimnei tah tah nabol doh ho geldoh in! Nang hi, sangongsao lagol in, kimatpi ding ahol’a alheile tobang nahi.

24 Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne.

Nang hi, gamlah’a sangan lagol in angaichat holna-a huilah anah lele tobang nahi. Amanun angaichat aholna akham ding koiham?

25 Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: "Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa."

Pathen dangho nung najuilea, kenga lam najot’a chuleh danggo leuva nalheile chu itih nangah ding hitam? Ahinlah nangin naseiyin,”Keiman gamdang pathen ho kalungset in, chuleh amaho nung kajuihi ngapong e,” nati.

26 Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam, med sina konungar, och furstar, med sina präster och profeter,

Gucha akimatdoh teng ajahchat banga, Israel jong chuti ding ahi. Amaho, lengho, vaihom ho, thempu ho chuleh themgao ho jouse, abon’uva chuti ahiuve.

27 dessa som säga till trästycket: "Du är min fader", och säga till stenen: "Du har fött mig." Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: "Upp och fräls oss!"

Amahon thingphunga kon kisemdoh milim jah’a, “nang kapa nahi” atiuvin, chuleh song’a kon’a kikhengdoh milim jah’a “nang kanu nahi” atiuve. Amahon keima einungngat gam’u ahitai. Ahivangin, agenthei ahesoh teng’uleh, amaho kahenga ahungkap’un, hungin neihuhdoh’uvin, atijiuve.

28 Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.

Ahileh, nang dinga nakisem na-pathen ho chu, hoiya umtam? Amaho chu, mihuh hing thei ahiuleh, hesoh genthei natopet chun nahuhhingu hen. Vo Judah, na khopi jouseu jat’a pathen ho naneiyu hilou ham?

29 Huru kunnen I gå till rätta med mig? I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.

Ibol’a thilse bol’a keima neingoh’u ham? Nangho joh, nabon’un keima doumah mah bol in napangtauve, tin Pakaiyin aseiye.

30 Förgäves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert svärd har förtärt edra profeter, såsom vore det ett förhärjande lejon.

Keiman nachateu kaden ahitai, Ahivangin amahon kasuhdihna chu adonpouve. Sakei yin aneh ding akimat’a athabangin, nanghon nangho chemjam maman, nathemgaoteu nathattauve.

31 Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: "Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig"?

Vo Kamite, Pakai thusei hi ngaiuvin! Keima hi Israel dinga gamgo lah kahim? Ahilouleh keima hi, amaho dinga gamut thimlah kahim? Ibol’a kamiten, tunvang Pathen’a kon ongdoh kahitauve, keiho ama henga hungkit tapou vinge, tia aseiyu ham?

32 Icke förgäter en jungfru sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har förgätit mig sedan urminnes tid.

Numei khangdong laiyin, akijepna asuhmil ngai am? Chuleh jinei ding nun amou-von ahaimil thei am? Ahinlah, kamiten akum kum in keima eisumildel tauvin ahi.

33 Huru skickligt går du icke till väga, när du söker älskog! Därför har du ock blivit förfaren på det ondas vägar.

Nakilungsetpi ding jollhahje, aguh in themtah in nagongtoh jin ahi. Numei kijohho geiyin jong nang thilbol’a konin akihiluve.

34 Ja, på dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har dödat, icke därför att de ertappades vid inbrott, nej, därför att din håg står till allt sådant.

Na ponsil chunga monabei leh tahlelte thisan anat dimset e. Hiche hi keiman aguh’a kahet ahipon, lhangphong tah’a kamudoh ahibouve. Ahin thil hiyat nabolsa chung’a hin,

35 Och dock säger du: "Jag går fri ifrån straff; hans vrede mot mig har förvisso upphört." Nej, jag vill gå till rätta med dig, om du än säger: "Jag har icke syndat."

Nangin naseiyin,”Keiman thildihlou kabolpoi. Tahbeh in kachunga Pathen alunghanna ding aumpoi nati. Amavang tua hi, nachunga thutanna kalhut ding ahitai. Ajeh chu nangman nathilse bol naseilep in, chonsetna kaneipoi, nati.

36 Varför har du nu så brått att vandra åstad på en annan väg? Också med Egypten skall du komma på skam, likasom du kom på skam med Assyrien.

Nangman pankhompi ding holnan gam leh lei nachon in ahi. Hijongleh, Assyria in najumso bang banga chu nakisonpi Egypt in jong nahinbol tei ding ahi.

37 Också därifrån skall du få gå din väg, med händerna på huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på, och du skall icke bliva lyckosam med dem.

Jum leh ja pum’a, khut kolnam thangsea, gamsung nadalhah ding ahi. Ajeh chu nangin nakisonpi ho jouse chu Pakaiyin imalouva akoigam ahitai. Chuleh amahoa kon’a aphachom namulou helding ahi.