< Jeremia 17 >
1 Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den är inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
Pakaiyin aseiye, “Judahte chonset hi, thih-mol hemtah khat’a kijih’a, chule songmantam ning-hem khat’a kijih’a, song bang’a tah alungsung uva chu kijihlut peh’a, chule amaicham phung ningho’a kigeilult peh ahitauve’’ ati.
2 så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma ihåg sina altaren och Aseror.
Molvum tin leh thingphung tin’a, asemdoh u milim doi pathen maicham leh Ahsherah pathenu melchihna kitunna min jouse, achateu kisen acheuvin chibai agaboh jiuve.
3 Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff för vad du har syndat i hela ditt land.
Hijeh’a chu, nagamsung uva nahaona jouseu leh nakholdoh jouseu, chuleh na maicham phung jouseu chu, nachonset jeh uva, namelmateu khut’a kapehdoh diu nahitauve.
4 Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan -- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
Chule nagoulo dinga kapehdohsa jong chu nangma khut’a kon’a kitoldoh’a nalhaso ding ahi. Keiman namelmate khut’a kapehdoh ding, nangman nahetkhah louhel gam’a sohchang a naumding ahi. Ajeh chu, kalunghanna meikou bangin akou jengtan, aitih’a kou jing ding ahitai.
5 Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.
Pakaiyin aseiye, “Pakaiya kon’a alungthim kiheimanga, mihem’a kisonga chuleh mihem thahat kisonpi hochu gaosap changhen, ati.
6 Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken och skall icke få se något gott komma, utan skall bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar, där ingen bor.
Hitobang michu, nelgam’a hamphung keh tobangbep ahiuvin, kinepna ding ima aneipouve. Amaho chu gamthip leigo lah’a cheng hidiu, mihem chenna theilou chilei lah’a cheng hidiu ahi.
7 Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.
Amavang, koi hileh, Pakaiya kingaiya, chule akinepna leh akisonna Pakai hijingpa chu anunnom ahi.
8 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.
Amaho chu luipanga thingphung keh tobangm twi lah’a thuhtah’a ajung kholut’a hingjing tobang ahiuve. Hitobang thingphung chun, nipilai nisat ding leh gotwi lhahlou ding agingpoi. Aphatseh in ana ahingjing in chule aphatchan agadoh jing in ahi, ati.
9 Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?
Mihem lungsung hi, adang jouse sanga phatlouna leh lheplhahna dimset a, sea ahitai. Mihem lungsung hekhen them ding koiham?
10 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.
Amavang, kei Pakaiyin miho lunggil jouse kakhol toh jin, achonnau dungjuiyin kape cheh jin ahi.
11 Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.
Adihlouva sum mkua haodohpa chu, athah louhel midang twi oppeh tobang ahi. Ama chu ahin hoilai tah’a, ahaona ho hung'ah mang ding; Achaina le, achunga vaichatna leh ngolna hung chu ding ahi.
12 En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.
Amavang, na laltouna tonsot’a umjing chu, sangtah le loupitah ahin, keihon nangma chibai kaboh jing uve.
13 HERREN är Israels hopp; alla som övergiva dig komma på skam. de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden; ty de hava övergivit HERREN, källan med det friska vattnet.
Vo Pakai, Israel mite kinepna! Nanga kon’a kiheimanga nadalha ho abon'uva kijumso diu ahi. Ajeh chu, amahon Pakai anungsun’uva, hinna twinah jong adalhah tah jeh’un, amaho leivui lah a kivui diu ahitai.
14 Hela du mig, HERRE, så varde jag helad; fräls mig du, så varder jag frälst. Ty du är mitt lov.
Vo Pakai, keima neidam sah in, chutile damtheng tange, neihuhhing in chutileh hinna tahbeh kachan ding ahi. Chuteng keiman nang jeng bou kavahchoi ding nahi.
15 Se, dessa säga till mig: "Vad bliver av HERRENS ord? Må det fullbordas!"
Vetan, mihon ei-enghouvun, kajah’a “Pakaiya kon naphondoh ho chu iti hitam? Ibol’a nathusei ho guilhung lou ham?’’ atiuve.
16 Det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. Vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.
Pakai, namite chingtup’a neipansahna katong jing e. Namite chunga thohgimna alhun ding kadeipoi. Kakamsung sohsa kathusei ho abon’a nahetsoh ahi.
17 Så bliv då icke till skräck för mig; du som är min tillflykt på olyckans dag.
Pakai, kichat tijat umtah in neibol hih in! Ajeh chu nikhophalou hunglhun nia, kakiselna leh kakinepna nangbou nahi.
18 Låt dem som förfölja mig komma på skam, men låt icke mig komma på skam; låt dem bliva förfärade, men låt ej mig bliva förfärad. Låt en olycksdag komma över dem, och krossa dem i dubbelt mått.
Keima bolsea pangho chunga jum le ja lhunsah in, Amavang keiman jum le ja kathoh ding ho’a konin neihuh doh in. Amaho chung joh’a tijat naleh manthahna, alenia nasajon lhunsah in.
19 Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;
Pakaiyin kajah’a hitin aseiye, “Chenlang Jerusalem khopi kelkot phung jousea gadingin. Amasan Judah lengte lut leh potna kelkot’a gadingin; chujoule kelkot dangho jong gakhol suh in.’’
20 och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa portar.
Miho jouse henga seiyin, “Judah lengte leh Jerusalem a cheng Judah mite jouse, hiche hi, Pakai thusei ahi, ngaiyun.’’
21 Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom Jerusalems portar.
Pakaiyin hitin aseiye, “Nahinkho diuvin kigingphauvin, kasei hi ngaiyun. Sabbath nikhon Jerusalem kelkot ho’a, na sumkol veinau thilho pohlut leh pohdoh bol hih un.
22 Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, såsom jag bjöd edra fäder,
Sabbath nikho’n nangma insung cheh’a jong, natong hih un. Amavang, napu napateu henga thupeh kapehsa bangin, Sabbath nikho chu atheng in nit jing un.’’
23 fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.
Ahinlah, amahon kathusei hi angaipouve. Louchal tah in aum uvin, kathupeh jouse donlouvin akoi uve.
24 Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,
Pakaiyin hitin aseiye, “Amavang, nanghon kathupeh chengse najui uva, Sabbath nikho chu theng tah’a nanit dingu ahi. Hiche nikhole kelkot dunga thil napoh le lou diu, chule na natohlou diu ahi.
25 då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar, följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.
Chutengle, lengho leh achapateu kelkot hoa chu lutle potle jing diu, chule leng David laltouna chu alah uva umjing ding ahi. Lengho leh achapateu chu kangtalai leh sakol chunga tou’uva, Judah mipite toh kilhonlut le jing diu ahitai.
26 Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och frambära lovoffer till HERRENS hus.
Chutah le, Jerusalem kimvel’a kon, Judah gamsung leh Benjamin gamsung khopi jousea kon, thinglhang gam’a kon, chule Negep gam’a kon in, mipi tamtah hung kikhom uvintin, amahon govam thilto, kilhaina gamtha, chang le bego thilto chule thangvahna thilto tampi, Pakai houin sung a ahinpohlut diu ahi.
27 Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
Amavang, nanghon kathusei na ngaidauva, chule Sabbath nikho chu atheng’a nanit lou’uleh; Chule Sabbath nikho’a jong, Jerusalem kelkot dunga nikho dang banga, nathil hou napohlut leuleh; Veuvin, keiman kelkot phung dunga mei kahal ding, hichua leng inpiho geiya akahlhah ding, koiman aphelmit joulou hel ding ahi,’’ati.