< Jeremia 12 >
1 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig, så behåller du dock rätten. Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är. Varför går det de ogudaktiga så väl? Varför hava alla trolösa så god lycka?
Matarung ikaw, Oh Jehova, sa pagpakiglalis ko kanimo; bisan pa niini pasultiha ako sa akong katungod kanimo: ngano ba nga ang dalan sa tawong dautan mauswagon man? ngano ba nga anaa sa kasayon silang tanan nga mabudhion gayud?
2 Du planterar dem, och de slå rot; de växa och bära frukt. Nära är du i deras mun, men fjärran är du från deras innersta.
Ginatanum mo sila, oo, ug sila nanggamot na; sila mingtubo, oo, namunga sila: ikaw haduol sa ilang baba, ug halayo sa ilang kasingkasing.
3 Men du, HERRE, känner mig; du ser mig och prövar huru mitt hjärta är mot dig. Ryck dem bort såsom får till att slaktas, och invig dem till en dödens dag.
Apan ikaw, Oh Jehova, nakasusi kanako; ikaw nakakita kanako, ug nagasulay sa akong kasingkasing alang kanimo: butara sila sama sa mga carnero nga alang sa adlaw sa pag-ihaw.
4 Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: "Han skall icke se vår undergång"
Hangtud anus-a nga ang yuta magabalata, ug mangalaya ang mga utanon sa tibook nga yuta? tungod sa kadautan sa mga nanagpuyo didto, ang mga mananap mangapoo, ug ang mga langgam; tungod kay sila ming-ingon: Siya dili makakita sa maong kaulahian.
5 Om du icke orkar löpa i kapp med fotgängare, huru vill du då taga upp tävlan med hästar? Och om du nu känner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det gå dig bland Jordanbygdens snår?
Kong ikaw nagdalagan uban sa mga nanlakaw, ug sila nagpakapoy kanimo, nan unsaon mo sa pagpakiglahutay sa mga kabayo? ug bisan sa yuta sa kalinaw diin ikaw masaligon, bisan pa niini, unsaon mo sa paghimo didto sa mobaha ang Jordan?
6 Se, till och med dina bröder och din faders hus äro ju trolösa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du må icke tro på dem, om de ock tala vänligt till dig.
Kay bisan ngani ang imong mga igsoon, ug ang balay sa imong amahan, bisan pa sila nagmabudhion kanimo; bisan sila nanagsinggit sa makusog batok kanimo: ayaw pagtoo kanila, bisan pa sila mosulti kanimo ug mga maayong pulong.
7 Jag har övergivit mitt hus, förskjutit min arvedel; det som var kärast för min själ lämnade jag i fiendehand.
Gibiyaan ko ang akong balay, gisalikway ko ang akong panulondon; gihatag ko ang minahal nga hinigugma sa akong kalag ngadto sa kamot sa iyang mga kaaway.
8 Hon som är min arvedel blev mot mig såsom ett lejon i skogen; hon har höjt sin röst mot mig, därför har jag fattat hat till henne.
Ang panulondon ko nahimo alang kanako nga ingon sa usa ka leon sa lasang: siya mingulob batok kanako; tungod niini gidumtan ko siya.
9 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel -- då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och låten dem komma för att äta!
Ang akong panulondon nahimo ba nga ingon sa balakiking langgam nga tukbonon? nanaglibut ba batok kaniya ang mga langgam nga mananagit? panlakaw kamo, tiguma ang tanang kamananapan sa kapatagan, ipalamoy sila.
10 Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark;
Daghan ang mga magbalantay sa carnero nga nanaglaglag sa akong kaparrasan, ilang gitumban ang akong bahin, ang akong matahum nga bahin gihimo nila nga usa ka kamingawan nga tuman.
11 sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på.
Kini gihimo nila nga awa-aw; kini mibalik nga nagbalata kanako, sanglit nahimong biniyaan; ang tibook nga yuta nahimong kamingawan, kay walay tawo nga may kaawa sa kasingkasing tungod niini.
12 Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.
Ang mga manlalaglag mingdangat gikan sa tanang mga walay sulod nga kahitas-an diha sa kamingawan; kay ang espada ni Jehova milamoy gikan sa usa ka kinatumyan sa yuta ngadto sa usa ka kinatumyan sa yuta: walay unod nga may pakigdait.
13 De hava sått vete, men skördat tistel; de hava mödat sig fåfängt. Ja, I skolen komma på skam med eder gröda för HERRENS glödande vredes skull.
Sila nanagpugas ug trigo, apan nakaani ug mga tunok; nanagpasakit sila sa ilang mga kaugalingon, ug walay nakuha: ug kamo maulawan sa inyong mga bunga, tungod sa mabangis nga kasuko ni Jehova.
14 Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.
Mao kini ang giingon ni Jehova batok sa tanan ko nga mga dautang isigkatawo, nga nanaghilabut sa panulondon nga akong gipapanunod sa Israel nga akong katawohan: Ania karon, lukahon ko sila gikan sa yuta, ug lukahon ko ang balay sa Juda gikan sa taliwala nila.
15 Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
Ug mahitabo sa human ko sila lukaha nga ako mobalik, ug malooy kanila; ug dad-on ko sila sa pagbalik, ang tagsatagsa ka tawo ngadto sa iyang panulondon, ug ang tagsatagsa ka tawo ngadto sa iyang yuta.
16 Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid mitt namn: "Så sant HERREN lever", likasom de förut lärde mitt folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt ibland mitt folk.
Ug mahitabo, kong sila managsingkamot sa pagtoon sa mga kagawian sa akong katawohan, sa pagpanumpa tungod sa akong ngalan: Ingon nga si Jehova buhi, bisan ingon sa ilang pagtudlo sa akong katawohan sa pagpanumpa tungod kang Baal; unya sila pagatukoron ko sa taliwala sa akong katawohan.
17 Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och förgöra det folket, säger HERREN.
Apan kong sila dili managpatalinghug kanako, nan pagalukahon ko kanang nasura, lukahon ug laglagon kini, nagaingon si Jehova.