Jeremia 11
1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
Jeremiah koevah, BAWIPA koehoi, ka tho e lawk teh hettelah a o,
2 "Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till Jerusalems invånare;
Hete lawkkam lawk hah thai nateh, Judah taminaw hoi Jerusalem kaawmnaw koevah dei pouh.
3 säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,
BAWIPA, Isarelnaw e Cathut ni lawk a dei e teh dei pouh, Hete lawkkam dawk e lawk ka ngai hoeh e tami teh, thoebonae khang naseh.
4 det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
Izip ram tahmang koehoi kai ni na mintoenaw ka hrawi nah ka poe e lawk teh, kai ni ka lawk ngai awh nateh, kaie lawkkam lawk na tarawi awh pawiteh, ka tami lah na o awh vaiteh, kai teh nangmae Cathut lah ka o han.
5 på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock nu har skett." Och jag svarade och sade: "Ja, amen, HERRE."
Hottelah pawiteh, na mintoenaw koe lawk ka kam e ka kuep sak vaiteh, maito sanu hoi khoitui lawngnae ram nangmouh ni sahnin e coung awh e patetlah na poe awh han ati. Kai ni Amen, BAWIPA ka ti.
6 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.
BAWIPA ni kai koevah, hete lawknaw pueng hah Judah ram hoi Jerusalem e lamthung pueng koe hramkhai haw. Hete lawkkam lawk heh ngai awh nateh, tarawi awh.
7 Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: "Hören min röst";
Izip ram hoi na mintoenaw ka tâcokhai hnin hoi sahnin totouh, amom ka thaw teh, kâhruetcuetnae lawk tuhoitu ka dei pouh, ka lawk ngai awh, ka ti pouh.
8 men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
Hatei ngai awh hoeh, banglahai noutna awh hoeh, amamae lungthin kathout lungpatanae koe lah a pâlei awh. Hatdawkvah, ka poe e lawk a tarawi ngai awh hoeh dawkvah, lawkkam dawk kaawm e thoebonae pueng ka khang sak.
9 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems invånare hava sammansvurit sig.
Hathnukkhu, BAWIPA ni kai koevah a dei, Judah taminaw hoi vah kaawm taminaw koe thoe sak hanlah a kâcoun awh.
10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
Ka lawk heh ngai awh hoeh. A mintoenaw e yonnae koe lah koung kamlang awh toe. Alouke cathutnaw e thaw tawk hanelah a kâbang awh. Isarel imthungkhunaw hoi Judah imthungkhunaw ni mintoenaw e lawkkam teh a raphoe awh.
11 Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till mig, skall jag icke höra dem.
Hatdawkvah, BAWIPA ni hettelah a dei, ahnimouh dawk runae ka pha sak vaiteh, hlout awh mahoeh. Kai koe hram awh van han eiteh, hotnaw e a lawk teh ka thai pouh mahoeh.
12 Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
Judah khonaw hoi Jerusalem e taminaw ni a cei awh vaiteh, hmuitui ouk a sawi pouh e cathutnaw koevah a hram awh han, hatei runae kâhmo awh navah, ahnimouh ni rungngang thai mahoeh.
13 Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren till att tända offereld åt Baal.
Oe, Judah, na khonaw yit touh cathutnaw na tawn. Baal cathut koevah kaya ka tho e hmuitui hmaisawi thuengnae khoungroe hah Jerusalem e lamthung yit touh na sak awh.
14 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull.
Hete taminaw han ratoum pouh hanh awh. Pahrennae hai het pouh hanh awh, patang rucatnae kâhmo nah kai na kaw nakunghai, kai ni ka thai mahoeh.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen, övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
Panuet ka tho e hno moikapap sak nah laihoi, ka pahren e ni kaie im dawk tawk han bangmaw a tawn. Nangmouh koehoi kathounge moi teh a tapoung toe. Yonnae na sak navah, na lung ahawi awh.
16 "Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter", så kallade HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
BAWIPA ni nangmouh teh olivekung ka naw e a paw ka hawi poung e ati. Hatei, cairing laihoi a van hmai a patawi teh, a kang koung a khoe.
17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld åt Baal.
Isarel imthungnaw hoi Judah imthungnaw ni Baal koevah, hmuitui a awi roi teh, kathout hno sak hoi ka lungkhuek sak roi dawkvah, nang na kaungkung ransahu BAWIPA ni na lathueng vah ronae pha sak hanlah lawk a tâtueng toe.
18 HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det; ja, du lät mig se vad de förehade.
BAWIPA ni na panuesak teh, ka panue toe. Bangkongtetpawiteh, a sak awh e naw hah be na hmu sak toe.
19 Själv var jag såsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: "Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn."
Hatei, kai teh, a nuen ka nem e tuca thei hanlah a hrawi awh e patetlah doeh ka o, ahnimouh ni kai thei hanlah kho a khan awh. Akung hoi a pawnaw hai be raphoe vaiteh, kahringnaw ram koehoi ahni teh tâkhawng awh sei, apinihai a min teh pâkuem hanh naseh, telah a dei awh e hah ka panuek hoeh.
20 Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare, som prövar njurar och hjärta. Så låt mig då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
Hatei, ransahu BAWIPA, kalan lah lawkcengkung, lungthin hoi pouknae kanoutkung, ahnimouh van moi na pathungnae heh na hmawt sak haw, ka coungnae abuemlah na kut dawkvah na poe.
21 Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt liv och säga: "Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vår hand"
Hatdawkvah, nange hringnae thei hoeh nahanlah BAWIPA min lahoi lawk dei han leih, telah nahoeh pawiteh, kaimae kut dawkvah na due han, telah Anathoth kho e taminaw koevah ransahu BAWIPA ni he a dei.
22 ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.
Hatdawkvah ransahu BAWIPA ni hettelah a dei, kai ni ahnimanaw hah ka rek han. A nawsainaw heh tahloi hoi a due awh vaiteh, a capanaw hoi a canunaw hah takang dawk a due awh han.
23 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
Buet touh hai hlout awh mahoeh, ahnimouh reknae kum navah, Anathoth kho e taminaw lathueng vah, yawthoenae ka pha sak han, a ti.
