Jeremia 11

1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:

Pakaiya konin Jeremiah henga thu ahunglhungin, hitin aseiye.

2 "Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till Jerusalems invånare;

“Judah gam leh Jerusalem’a chengho jah’a, amaho toh kitepna umsa, thu hicheng hi, gaseipeh tan.

3 säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,

Amaho jah’a, Pakai Israel Pathen chun, hitin aseiye. Koi hijongle, hiche kitepnasa thu ngailouva chonho chu gaosap changhen.

4 det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,

Ajeh chu, keiman napu napateu, Egypt gam thih meilhumpi tobang sunga kon’a kahinpuidoh’a, kathupeh umsa chu, “Nanghon ka ogin nangaiyuva, kathupeh umsa chu abon’a naboljinguleh, nangho kamite nahiuva chule keima na Pathen’u kahi ding ahi, “ati.

5 på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock nu har skett." Och jag svarade och sade: "Ja, amen, HERRE."

Chuleh keiman hiche hi kasei ahi, “keiman napu napateu kom’a kakitepnasa, tunia nachennau, khoiju leh bongnoi lonna gam, kapeh ding kati chu, kaguilhunsah ding ahi,” ati. Hichun, keiman ka donbut in, O Pakai, hitei tei hen, amen! kati.

6 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.

Chuin Pakaiyin aseikittai, “Thu hicheng hi, Jerusalem khopi sunga gasam phonglen; Chuleh gamsung pumpia khopi tincheng’a chen, gaseiphong in. Hichu, “kitepnasa thuho ngaiyun lang, boldinga angaicha jouse boldoh soh keiyun.

7 Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: "Hören min röst";

Ijeh inem itileh, keiman napu napateu chu, Egypt gam’a kon’a kahinpuidoh’a pat’a, “kathu ngaiyuvin,” tia kanagihsa ahin, tuni geiya avel avel’a kagih jing ahi.

8 men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.

Ahivangin, napu napateu chun, kathusei kagihna ho ngaisah in aneipouve. Amitakip louchal tah in aum’un, ama cheh lungthim gitlouna dimset in akiheimang gamtauve. Hijeh chun, kathupeh ngailou ho chunga, kitepna umsa gaosapna chu, keiman achunguva kahin pohlut pih ahitai, ati.

9 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems invånare hava sammansvurit sig.

Chuin Pakaiyin kajah’a thu ahinsei kit in, “Judah leh Jerualem miten, keima eidouvui ati.

10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.

Kathusei jouse donlouva anakoiya, apu apateu chonsetna lampia, amaho jong akiheilut sohtauve. Amahon kathusei ngailouvin, semthu Pathen chom chom ahouvun, apu apateu toh kitepna kanasem chu asukehtauvin ahi.

11 Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till mig, skall jag icke höra dem.

Hijeh chun, Pakiyin hitin aseiye, “Keiman ajamdoh umlou hel’a achunguva hamsetna nasatah kalhut khumdiu ahi. Amaho kappum in kahenga hungtao jongleu, kangaipeh lou hel ding ahi,”ati.

12 Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.

Chutengle, Judah leh Jerusalem miten gimnamtwi ahal uva ahouvu, semthu Pathen ho kom’a gatao diu; Ahivanga hicheho chun agentheipet uva chu ahuhdoh thei lou diu ahi.

13 Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren till att tända offereld åt Baal.

Vo Judah mite, nanghon nakhopi jouseu dimset in semthu Pathen tampi nakoitauve. Nanghon jumna maicham, Baal houna-a gimnamtwi halna maicham-phung tampi Jerusalem khopi sunga nasemtauve.

14 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull.

Vo Jeremiah, hiche mite din taoda tan. Amaho ding in jong kap hih in. Keiman amahohi, akanau ogin jong kangaipih louhel ding ahi.

15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen, övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.

Kadeipen kamite hijongleu, aphalou thet umtah thil tampi abolnunguva, ka-insunga hunglut thei nading, ipi thuneina aneidiu ham? Akihahsel uva chule kilhaina gantha abol’u chun, amanthahna dinguva kon’a ahuhdoh thei diu hinam? Ajeh chu, amahon athilse bol’u chu kithang-at nan anei uvin ahi.

16 "Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter", så kallade HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.

Ven, amahohi khatvei keiman, Olive thingphung engsel vetnom umtah, chuleh aga phatah hoisel ahi, kanati. Tunvang, melmate lungsatna meikong chun ahal uva, akahvam heldiuvin kaumsahtai.

17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld åt Baal.

Keima thaneipen Pakaiyin, hiche mite hi, Olive banga kanaphu ahin, tua suhmang dinga kano ahitai. Ajeh chu, Israel le Judah miten eiphin lunghang uvin, Baal Pathen henga gimnamtwi ahaluvin, chonset aboltauvin ahi.

18 HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det; ja, du lät mig se vad de förehade.

Chuin Pakaiyin kahenga thu aseiyin, kamelmaten keima thading’a eigot’u chu, eihetsah tai.

19 Själv var jag såsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: "Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn."

Keima akithana ding mun jon’a kikai kelngoi ngoitah tobang kanahin; Keima thana dinga thilgon aneiyu jong kana hepoi. Amahon, hiche mipa hi thatdoh u hitin, athusei doh hojong sumang soh’u hite. Amahi tupet in phuhlhu doh’u hitin, amin jong kigeldoh kitlou ding ahi, “atiuve.

20 Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare, som prövar njurar och hjärta. Så låt mig då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.

Vo thaneipen Pakai, dihtah’a thutan nangbou nahi. Chule nangman mihem lungthim mihem lungthim le lunggil thuhtah jong nakhol doh jin ahi. Hiche mite chunga naphulahna neimusah in; Ajeh chu keiman kachungthu hi nang khut’a kapeh ahitai.

21 Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt liv och säga: "Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vår hand"

Pakaiyin, keima thadinga eiholho, Anathoth mite chung chang hitin aseiye. Amahon, “pakai min in gaothu seidan, nangah loule kathadiu nahi,” atiuve.

22 ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.

Chuin thaneipen Pakaiyin hitin aseiye, “Keiman achunguva talen nasatah kamatsah diu: A gollhang hou gal’a thigam diu, chule achapateu leh achanuteu kelthoh’a thidiu ahi.

23 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.

Hijeh’a chu, lungthim phalou gongho Anathoth mite, khat cha ahingdoh umlou diu ahi. Ajeh chu, keiman achunguva hamsetna nasatah kahin lhunsah ding ahi, ati.