Jeremia 11
1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
BOEIPA taeng lamkah ol te thui hamla Jeremiah taengla ha pawk.
2 "Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till Jerusalems invånare;
Paipi ol he hnatun lamtah Judah hlang rhoek taeng neh Jerusalem khosa rhoek taengah thui pah.
3 säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,
Amih taengah he he thui pah. 'Paipi ol he aka hnatun pawt hlang te Israel Pathen BOEIPA loh thae a phoei thil coeng,’ a ti.
4 det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
Na pa rhoek Egypt diklai neh thi hmai-ulh lamloh ka khuen khohnin ah te te ka uen coeng. “Ka ol he ngai lamtah nangmih kang uen te boeih saii. Te daengah ni kamah taengah pilnam la na om uh vetih kai khaw nangmih taengah Pathen la ka om eh.
5 på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock nu har skett." Och jag svarade och sade: "Ja, amen, HERRE."
Te daengah ni na pa rhoek taengah tahae khohnin kah bangla suktui neh khoitui aka long khohmuen paek ham olhlo neh ka toemngam te ka thoh sak eh,” a ti. Te dongah ka doo tih, “Amen BOEIPA,” ka ti.
6 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.
Te phoeiah BOEIPA loh kamah taengah,” Judah khopuei neh Jerusalem tollong ah he ol he boeih hoe lamtah amih te, 'Paipi ol he ngai lamtah vai uh vai uh,'ti nah.
7 Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: "Hören min röst";
Na pa rhoek taengah khaw ka rhalrhing la ka rhalrhing sak. Egypt kho lamloh amih ka khuen khohnin lamkah te tahae khohnin hil pawn ni. A thoh neh ka rhalrhing sak tih, “Kai ol he hnatun,” ka ti nah.
8 men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
Tedae hnatun uh pawt tih a hna te kaeng uh pawh. A lungbuei thae thinthahnah dongah rhip pongpa uh. Te dongah paipi ol cungkuem he amih taengah ka khuen te vai hamla ka uen dae saii uh pawh,” a ti.
9 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems invånare hava sammansvurit sig.
Te phoeiah BOEIPA loh kai taengah,” Judah hlang lakli neh Jerusalem khosa rhoek lakli kah lairhui te a hmuh.
10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
A napa rhoek kathaesainah taengla mael uh coeng. Lamhma rhoek loh ka ol hnatun ham a aal uh. Te dongah amih tah te rhoek taengah thothueng hamla pathen tloe hnukah cet uh. Israel imkhui neh Judah imkhui loh a napa rhoek taengah ka saii ka paipi te a phae.
11 Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till mig, skall jag icke höra dem.
Te dongah BOEIPA loh he ni a thui tangloeng. Kai taengah pang uh cakhaw a poeng thai pawt ham neh amih te ka ngai pawt ham ni amih soah yoethae ka khuen he.
12 Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
Te vaengah Judah khopuei neh Jerusalem khosa rhoek te cet uh vetih a pathen rhoek taengah pang uh ni. Amih taengah te a phum uh dae amih te a yoethae hnin ah tah khang khaw khang uh hae mahpawh.
13 Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren till att tända offereld åt Baal.
Judah, na khopuei tarhing ah na pathen khaw om. Jerusalem tollong tarhing ah Baal taengah phum ham yahpohnah hmueihtuk te hmueihtuk la na khueh uh.
14 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull.
Te dongah nang tah he pilnam ham thangthui boeh. Amih ham tamlung neh thangthuinah khaw huel boeh. Amih khue tue vaengah amih kah boethae yueng la kai taengkah te ka hnatun moenih.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen, övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
Tangkhuepnah muep a saii ham ka im kah ka lungnah te baham nim? Na taeng lamkah maeh cim a kan uh tih na boethae neh na sundaep.
16 "Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter", så kallade HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
BOEIPA loh Olive thinghing neh thaihtae suisaksakthen la na ming hang khue te a kawk ol neh a taengah hmai a hlup khungdaeng vetih a hlaeng te a talh pah ni.
17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld åt Baal.
Israel imkhui neh Judah imkhui kah boethae kong ah Nang aka phung caempuei BOEIPA loh nang hamla yoethae a thui coeng. Baal taengah amamih loh a phum te kai veet ham ni a saii uh.
18 HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det; ja, du lät mig se vad de förehade.
BOEIPA loh kai n'tueng tih ka ming dongah amih khoboe te kai m'hmuh sak.
19 Själv var jag såsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: "Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn."
Tedae kai tah ngawn ham a khuen tuca boeimong bangla ka om. Te dongah a kopoek neh 'A kung neh a thaih he hum uh sih lamtah amah te mulhing khohmuen lamloh saii sih. Te daengah ni a ming koep a poek pawt eh' tila kai taengah a moeh uh te ka ming pawh.
20 Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare, som prövar njurar och hjärta. Så låt mig då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
Tedae ka dumlai te namah taengla ka phoe coeng dongah kuel neh lungbuei aka loepdak tih duengnah neh lai aka tloek caempuei BOEIPA loh amih sokah na tawnlohnah te m'hmuh sak.
21 Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt liv och säga: "Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vår hand"
Te dongah BOEIPA loh he ni a thui pai. Na hinglu aka toem Anathoth hlang rhoek te thui pah. BOEIPA ming neh na tonghma pawt daengah ni kaimih kut ah na duek pawt eh.
22 ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.
Te dongah caempuei BOEIPA loh he ni a thui tangloeng. Kai loh amih te ka cawh coeng tih tongpang rhoek te cunghang dongah duek uh ni. A ca tongpa rhoek neh a ca huta rhoek te khokha neh duek uh ni.
23 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
Amamih kah cawhnah kum ah Anathoth hlang rhoek soah boethae ka khuen vetih amih te a meet pataeng om mahpawh.
