Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
JAMES, a servant of God, and of our Lord Jesus the Messiah; to the twelve tribes dispersed among the Gentiles; greeting peace.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
Let it be all joy to you, my brethren, when ye enter into many and various trials.
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
For ye know, that the trial of your faith, maketh you possess patience.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
And let patience have its perfect work, so that ye may be complete and perfect, and may lack nothing.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
And if any of you lacketh wisdom, let him ask it of God, who giveth to all freely, and reproacheth not; and it will be given him.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
But let him ask in faith, not hesitating: he who hesitateth is like the waves of the sea, which the wind agitateth.
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
And let not that man expect to receive any thing of the Lord,
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
who is hesitating in his mind, and unstable in all his ways.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
And let the depressed brother rejoice, in his elevation;
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
and the rich, in his depression; because, like the flower of an herb, so he passeth away.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
For the sun riseth in its heat, and drieth up the herb; and its flower falleth, and the beauty of its appearance perisheth: so also the rich man withereth in his ways.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
Blessed is the man who endureth temptations; so that when he is proved he may receive a crown of life, which God hath promised to them that love him.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
Let no one when he is tempted, say, I am tempted of God: for God is not tempted with evils, nor doth he tempt any man.
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
But every man is tempted by his own lust; and he lusteth, and is drawn away.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
And this his lust conceiveth, and bringeth forth sin; and sin, when mature, bringeth forth death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Do not err, my beloved brethren.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
Every good and perfect gift cometh down from above, from the Father of lights, with whom is no mutation, not even the shadow of change.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
He saw fit, and begat us by the word of truth; that we might be the first-fruits of his creatures.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
And be ye, my beloved brethren, every one of you, swift to hear, and slow to speak; and slow to wrath:
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
for the wrath of man worketh not the righteousness of God.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Wherefore, remove far from you all impurity, and the abundance of wickedness; and, with meekness, receive the word that is implanted in our nature, which is able to vivify these your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
But be ye doers of the word, and not hearers only; and do not deceive yourselves.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
For if any man shall be a hearer of the word, and not a doer of it, he will be like one who seeth his face in a mirror:
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
for he seeth himself, and passeth on, and forgetteth what a man he was.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
But every one that looketh upon the perfect law of liberty and abideth in it, is not a hearer of something to be forgotten, but a doer of the things; and he will be blessed in his work.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
And if any one thinketh that he worshippeth God, and doth not restrain his tongue, but his heart deceiveth him; his worship is vain.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
For the worship that is pure and holy before God the Father, is this: to visit the fatherless and the widows in their affliction, and that one keep himself unspotted from the world.
