Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are of the Dispersion, greeting.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
Count it all joy, my brethren, when ye fall into manifold temptations;
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
Knowing that the proof of your faith worketh patience.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
And let patience have [its] perfect work, that ye may be perfect and entire, lacking in nothing.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
But if any of you lacketh wisdom, let him ask of God, who giveth to all liberally and upbraideth not; and it shall be given him.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
But let him ask in faith, nothing doubting: for he that doubteth is like the surge of the sea driven by the wind and tossed.
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
For let not that man think that he shall receive anything of the Lord;
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
a doubleminded man, unstable in all his ways.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
But let the brother of low degree glory in his high estate:
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
and the rich, in that he is made low: because as the flower of the grass he shall pass away.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
For the sun ariseth with the scorching wind, and withereth the grass; and the flower thereof falleth, and the grace of the fashion of it perisheth: so also shall the rich man fade away in his goings.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
Blessed is the man that endureth temptation: for when he hath been approved, he shall receive the crown of life, which [the Lord] promised to them that love him.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, and he himself tempteth no man:
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
but each man is tempted, when he is drawn away by his own lust, and enticed.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
Then the lust, when it hath conceived, beareth sin: and the sin, when it is fullgrown, bringeth forth death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Be not deceived, my beloved brethren.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
Every good gift and every perfect boon is from above, coming down from the Father of lights, with whom can be no variation, neither shadow that is cast by turning.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
Of his own will he brought us forth by the word of truth, that we should be a kind of firstfruits of his creatures.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
Ye know [this], my beloved brethren. But let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath:
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
for the wrath of man worketh not the righteousness of God.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Wherefore putting away all filthiness and overflowing of wickedness, receive with meekness the implanted word, which is able to save your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
But be ye doers of the word, and not hearers only, deluding your own selves.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
For if any one is a hearer of the word, and not a doer, he is like unto a man beholding his natural face in a mirror:
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
for he beholdeth himself, and goeth away, and straightway forgetteth what manner of man he was.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
But he that looketh into the perfect law, the [law] of liberty, and [so] continueth, being not a hearer that forgetteth, but a doer that worketh, this man shall be blessed in his doing.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
If any man thinketh himself to be religious, while he bridleth not his tongue but deceiveth his heart, this man’s religion is vain.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
Pure religion and undefiled before our God and Father is this, to visit the fatherless and widows in their affliction, [and] to keep himself unspotted from the world.
