Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, greets the twelve tribes that are living abroad.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
My friends, whatever trials you may face from time to time, always regard them as a reason for rejoicing,
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
knowing, as you do, that the testing of your faith develops endurance.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
And let endurance do its work perfectly, so that you may be altogether perfect, and in no respect lacking.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
If any one of you lacks wisdom, they should ask wisdom from the God who gives freely to everyone without reproach, and it will be given to them.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
But they should ask with confidence, never doubting; for the person who doubts is like a wave of the sea driven here and there at the mercy of the wind –
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
Such a person must not expect that they will receive anything from the Lord,
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
vacillating as they are, irresolute at every turn.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
Let a follower in humble circumstances be proud of their exalted position,
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
but a rich follower of their humiliation; for the rich will pass away like a wild flower.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
As the sun rises, and the hot wind blows, the plant withers, its flower fades, and all its beauty is gone. So is it with the rich. In the midst of their pursuits they will wither away.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
Blessed is the person who remains firm under temptation, for, when they have stood the test, they will receive the crown of life, which the Lord has promised to those who love him.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
Let no one say, when they are tempted, ‘It is God who is tempting me!’ For God, who cannot be tempted to do wrong, does not himself tempt anyone.
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
A man is in every case tempted by their own passions – allured and enticed by them.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
Then passion conceives and gives birth to sin, and sin, on reaching maturity, brings forth death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Do not be deceived, my dear friends.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
Every good thing given us, and every perfect gift, is from above, and comes down to us from the Father of the lights in the heavens, who is himself never subject to change or to eclipse.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
Because he so willed, he gave us life, through the message of the truth, so that we should be, as it were, a kind of first fruits of his creation.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
Mark this, my dear friends – Let everyone be quick to listen, slow to speak, and slow to get angry;
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
for human anger does not forward the righteous purpose of God.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Therefore, get rid of all filthiness and whatever wickedness still remains, and in a humble spirit receive that message which has been planted in your hearts and is able to save your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
Put that message into practice, and do not merely listen to it – deceiving yourselves.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
For, when anyone listens to it and does not practice it, they are like a person looking at their own face in a mirror.
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
They look at themselves, then go on their way,
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
but the person who looks carefully into the perfect Law, the Law of freedom, and continues to do so, not listening to it and then forgetting it, but putting it into practice – that person will be blessed in what they do.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
When a person appears to be religious, yet does not bridle their tongue, but imposes on their own conscience, that person’s religious observances are valueless.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
That religious observance which is pure and spotless in the eyes of God our Father is this – to visit orphans and widows in their trouble, and to keep oneself uncontaminated by the world.
