Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
JAMES, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are dispersed, greeting.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
My brethren, count it all joy when ye fall into various trials;
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
knowing that the proof of your faith produceth patience.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
But let patience have its work perfected, that ye may be perfect and complete, deficient in nothing.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
But if any man of you be deficient in wisdom, let him ask it of God, who giveth to all men liberally, and upbraideth not and it shall be given him.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
But let him ask in faith, harbouring no doubt: for he who is doubtful is like a wave of the sea, driven by the wind, and in constant agitation.
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
For let not that man think that he shall receive any thing from the Lord.
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
A double-minded man is unsteady in all his ways.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
Let the brother low in station rejoice in his elevation:
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
but the rich, in his abasement: for as the flower of grass he shall pass away.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
For the sun arose with fervour, and burnt up the grass, and the flower of it fell off, and the beauty of its appearance was lost: just so the rich man in his course of life shall wither away.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
Blessed is the man who patiently supports temptation: for when he is proved, he shall receive the crown of life, which the Lord hath promised to those who love him.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
Let no man under temptation say, I am tempted of God: for God is incapable of temptation from evils, and he tempteth no man:
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
but every person is tempted, when by his own peculiar passion he is born away, and ensnared.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
Then passion impregnated, bringeth forth sin, and sin reaching its consummation, bringeth forth death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Be not deceived, my beloved brethren.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
Every good gift, and every perfect gift, is from above, descending from the father of illuminations, with whom there is no variableness, nor shadow of change.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
Of his own choice he produced us by the word of truth, that we might be a sort of first fruit of his creatures.―
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
Wherefore, my beloved brethren, let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath.
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
For the wrath of man worketh not the righteousness of God.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Wherefore laying aside all vicious pollution, and the abundance of iniquity, receive with meekness the ingrafted word, which hath power to save your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
But be ye doers of the word, and not hearers only, deceiving yourselves by false reasoning.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
For if any man be a hearer of the word, and not a doer, he is like a man that looks at his natural face in a glass;
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
for he beheld himself, and went away, and immediately forgot what sort of person he was.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
But he that looketh into the perfect law of liberty, and perseveres, this man not being a forgetful hearer, but a doer of the work, he shall be blessed in his practice.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
If any man thinks he is a religious character among you, and bridleth not his tongue, but deceiveth his own heart, this man’s religion is vain.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
Pure religion and undefiled with God even the Father is this, To pay diligent attention to the orphans and widows in their affliction, and to preserve himself spotless from the world.
