Jakobsbrevet 1
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
James, a slave of God and of Sovereign Jesus Christ, to the twelve tribes that are in the Dispersion: Greetings.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
Count it all joy, my brothers, whenever you fall into various trials,
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
knowing that the testing of your faith produces endurance;
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
but let that endurance have a complete work, so that you may be perfect and complete, falling short in nothing.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
But if any of you lacks wisdom, let him ask from the giving God, who gives to all liberally and does not reproach, and it will be given to him.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
However, let him ask in faith, with no doubting, because he who doubts is like a sea wave driven and tossed by the wind—
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
such a man should not suppose that he will receive anything from the Lord,
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
being a double-minded man, unstable in all his ways.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
Now the lowly brother should glory in his high position,
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
but the rich brother in his humiliation, because he will pass away like a flower of wild grass.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
For the sun rises with its burning heat and withers the grass, and its flower falls off and the beauty of its face perishes. Just so the rich man will be withered in his undertakings.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
A man who endures testing is blessed, because upon becoming approved he will receive the crown of the life that the Lord has promised to those loving Him.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
Let no one, upon being tempted, say, “I am being tempted by God,” because God is untemptable by evil, so He Himself does not tempt anyone.
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
But each one is tempted by his own craving, being taken in tow and enticed.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
Then the craving, upon conceiving, gives birth to sin, and the sin, upon completion, delivers death.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
Do not be deceived, my beloved brothers:
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
every good giving and every perfect gift is from Above, coming down from the Father of the lights, with whom there is no variation or shadow of turning.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
Having willed it, He brought us forth by a word of truth, so that we might be a sort of firstfruits of His products.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
So then, my beloved brothers, let every man be quick to hear, slow to speak, slow to anger;
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
because a man's anger does not achieve God's righteousness.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
Therefore, laying aside all filthiness and overflow of evil, receive with meekness the implanted Word which is able to save your souls.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
Further, become word doers and not just hearers, deceiving yourselves.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
Because if anyone is a law hearer and not a doer, the same is like a man observing his physical face in a mirror;
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
for he observes himself, then goes away and promptly forgets what he is like.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
But he who looks carefully into the perfect law of liberty and continues in it, he—not being a forgetful hearer but a work doer—he will be blessed in what he does.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
If anyone among you thinks he is religious, not bridling his tongue but deceiving his heart, his religion is useless.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
Pure and undefiled religion before God and Father is this: to care for orphans and widows in their adversity; to keep oneself unspotted from the world.
