Jakobsbrevet 5
1 Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder.
ਹੇ ਧਨਵਨ੍ਤਃ, ਯੂਯਮ੍ ਇਦਾਨੀਂ ਸ਼੍ਰੁʼਣੁਤ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿਰਾਗਮਿਸ਼਼੍ਯਤ੍ਕ੍ਲੇਸ਼ਹੇਤੋਃ ਕ੍ਰਨ੍ਦ੍ਯਤਾਂ ਵਿਲਪ੍ਯਤਾਞ੍ਚ|
2 Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal;
ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਦ੍ਰਵਿਣੰ ਜੀਰ੍ਣੰ ਕੀਟਭੁਕ੍ਤਾਃ ਸੁਚੇਲਕਾਃ|
3 edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
ਕਨਕੰ ਰਜਤਞ੍ਚਾਪਿ ਵਿਕ੍ਰੁʼਤਿੰ ਪ੍ਰਗਮਿਸ਼਼੍ਯਤਿ, ਤਤ੍ਕਲਙ੍ਕਸ਼੍ਚ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਪਾਪੰ ਪ੍ਰਮਾਣਯਿਸ਼਼੍ਯਤਿ, ਹੁਤਾਸ਼ਵੱਚ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਪਿਸ਼ਿਤੰ ਖਾਦਯਿਸ਼਼੍ਯਤਿ| ਇੱਥਮ੍ ਅਨ੍ਤਿਮਘਸ੍ਰੇਸ਼਼ੁ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿਃ ਸਞ੍ਚਿਤੰ ਧਨੰ|
4 Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron.
ਪਸ਼੍ਯਤ ਯੈਃ ਕ੍ਰੁʼਸ਼਼ੀਵਲੈ ਰ੍ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਸ਼ਸ੍ਯਾਨਿ ਛਿੰਨਾਨਿ ਤੇਭ੍ਯੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿ ਰ੍ਯਦ੍ ਵੇਤਨੰ ਛਿੰਨੰ ਤਦ੍ ਉੱਚੈ ਰ੍ਧ੍ਵਨਿੰ ਕਰੋਤਿ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਸ਼ਸ੍ਯੱਛੇਦਕਾਨਾਮ੍ ਆਰ੍ੱਤਰਾਵਃ ਸੇਨਾਪਤੇਃ ਪਰਮੇਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਕਰ੍ਣਕੁਹਰੰ ਪ੍ਰਵਿਸ਼਼੍ਟਃ|
5 I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust "på eder slaktedag".
ਯੂਯੰ ਪ੍ਰੁʼਥਿਵ੍ਯਾਂ ਸੁਖਭੋਗੰ ਕਾਮੁਕਤਾਞ੍ਚਾਰਿਤਵਨ੍ਤਃ, ਮਹਾਭੋਜਸ੍ਯ ਦਿਨ ਇਵ ਨਿਜਾਨ੍ਤਃਕਰਣਾਨਿ ਪਰਿਤਰ੍ਪਿਤਵਨ੍ਤਸ਼੍ਚ|
6 I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot.
ਅਪਰਞ੍ਚ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿ ਰ੍ਧਾਰ੍ੰਮਿਕਸ੍ਯ ਦਣ੍ਡਾਜ੍ਞਾ ਹਤ੍ਯਾ ਚਾਕਾਰਿ ਤਥਾਪਿ ਸ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਨ ਪ੍ਰਤਿਰੁੱਧਵਾਨ੍|
7 Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn.
ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰਃ, ਯੂਯੰ ਪ੍ਰਭੋਰਾਗਮਨੰ ਯਾਵਦ੍ ਧੈਰ੍ੱਯਮਾਲਮ੍ਬਧ੍ਵੰ| ਪਸ਼੍ਯਤ ਕ੍ਰੁʼਸ਼਼ਿਵਲੋ ਭੂਮੇ ਰ੍ਬਹੁਮੂਲ੍ਯੰ ਫਲੰ ਪ੍ਰਤੀਕ੍ਸ਼਼ਮਾਣੋ ਯਾਵਤ੍ ਪ੍ਰਥਮਮ੍ ਅਨ੍ਤਿਮਞ੍ਚ ਵ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟਿਜਲੰ ਨ ਪ੍ਰਾਪ੍ਨੋਤਿ ਤਾਵਦ੍ ਧੈਰ੍ੱਯਮ੍ ਆਲਮ੍ਬਤੇ|
8 Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära.
ਯੂਯਮਪਿ ਧੈਰ੍ੱਯਮਾਲਮ੍ਬ੍ਯ ਸ੍ਵਾਨ੍ਤਃਕਰਣਾਨਿ ਸ੍ਥਿਰੀਕੁਰੁਤ, ਯਤਃ ਪ੍ਰਭੋਰੁਪਸ੍ਥਿਤਿਃ ਸਮੀਪਵਰ੍ੱਤਿਨ੍ਯਭਵਤ੍|
9 Sucken icke mot varandra, mina bröder, på det att I icke mån bliva dömda. Se, domaren står för dörren.
ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰਃ, ਯੂਯੰ ਯਦ੍ ਦਣ੍ਡ੍ਯਾ ਨ ਭਵੇਤ ਤਦਰ੍ਥੰ ਪਰਸ੍ਪਰੰ ਨ ਗ੍ਲਾਯਤ, ਪਸ਼੍ਯਤ ਵਿਚਾਰਯਿਤਾ ਦ੍ਵਾਰਸਮੀਪੇ ਤਿਸ਼਼੍ਠਤਿ|
10 Mina bröder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod.
ਹੇ ਮਮ ਭ੍ਰਾਤਰਃ, ਯੇ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਦ੍ਵਾਦਿਨਃ ਪ੍ਰਭੋ ਰ੍ਨਾਮ੍ਨਾ ਭਾਸ਼਼ਿਤਵਨ੍ਤਸ੍ਤਾਨ੍ ਯੂਯੰ ਦੁਃਖਸਹਨਸ੍ਯ ਧੈਰ੍ੱਯਸ੍ਯ ਚ ਦ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟਾਨ੍ਤਾਨ੍ ਜਾਨੀਤ|
11 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.
ਪਸ਼੍ਯਤ ਧੈਰ੍ੱਯਸ਼ੀਲਾ ਅਸ੍ਮਾਭਿ ਰ੍ਧਨ੍ਯਾ ਉਚ੍ਯਨ੍ਤੇ| ਆਯੂਬੋ ਧੈਰ੍ੱਯੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿਰਸ਼੍ਰਾਵਿ ਪ੍ਰਭੋਃ ਪਰਿਣਾਮਸ਼੍ਚਾਦਰ੍ਸ਼ਿ ਯਤਃ ਪ੍ਰਭੁ ਰ੍ਬਹੁਕ੍ਰੁʼਪਃ ਸਕਰੁਣਸ਼੍ਚਾਸ੍ਤਿ|
12 Men framför allt, mina bröder, svärjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid något annat, utan låten edert "ja" vara "ja", och edert "nej" vara "nej", så att I icke hemfallen under dom.
ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰਃ ਵਿਸ਼ੇਸ਼਼ਤ ਇਦੰ ਵਦਾਮਿ ਸ੍ਵਰ੍ਗਸ੍ਯ ਵਾ ਪ੍ਰੁʼਥਿਵ੍ਯਾ ਵਾਨ੍ਯਵਸ੍ਤੁਨੋ ਨਾਮ ਗ੍ਰੁʼਹੀਤ੍ਵਾ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿਃ ਕੋ(ਅ)ਪਿ ਸ਼ਪਥੋ ਨ ਕ੍ਰਿਯਤਾਂ, ਕਿਨ੍ਤੁ ਯਥਾ ਦਣ੍ਡ੍ਯਾ ਨ ਭਵਤ ਤਦਰ੍ਥੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਤਥੈਵ ਤੰਨਹਿ ਚੇਤਿਵਾਕ੍ਯੰ ਯਥੇਸ਼਼੍ਟੰ ਭਵਤੁ|
13 Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja.
ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਕਸ਼੍ਚਿਦ੍ ਦੁਃਖੀ ਭਵਤਿ? ਸ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਾਂ ਕਰੋਤੁ| ਕਸ਼੍ਚਿਦ੍ ਵਾਨਨ੍ਦਿਤੋ ਭਵਤਿ? ਸ ਗੀਤੰ ਗਾਯਤੁ|
14 Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਕਸ਼੍ਚਿਤ੍ ਪੀਡਿਤੋ (ਅ)ਸ੍ਤਿ? ਸ ਸਮਿਤੇਃ ਪ੍ਰਾਚੀਨਾਨ੍ ਆਹ੍ਵਾਤੁ ਤੇ ਚ ਪਭੋ ਰ੍ਨਾਮ੍ਨਾ ਤੰ ਤੈਲੇਨਾਭਿਸ਼਼ਿਚ੍ਯ ਤਸ੍ਯ ਕ੍ਰੁʼਤੇ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਾਂ ਕੁਰ੍ੱਵਨ੍ਤੁ|
15 Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet.
ਤਸ੍ਮਾਦ੍ ਵਿਸ਼੍ਵਾਸਜਾਤਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਯਾ ਸ ਰੋਗੀ ਰਕ੍ਸ਼਼ਾਂ ਯਾਸ੍ਯਤਿ ਪ੍ਰਭੁਸ਼੍ਚ ਤਮ੍ ਉੱਥਾਪਯਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਯਦਿ ਚ ਕ੍ਰੁʼਤਪਾਪੋ ਭਵੇਤ੍ ਤਰ੍ਹਿ ਸ ਤੰ ਕ੍ਸ਼਼ਮਿਸ਼਼੍ਯਤੇ|
16 Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.
ਯੂਯੰ ਪਰਸ੍ਪਰਮ੍ ਅਪਰਾਧਾਨ੍ ਅਙ੍ਗੀਕੁਰੁਧ੍ਵਮ੍ ਆਰੋਗ੍ਯਪ੍ਰਾਪ੍ਤ੍ਯਰ੍ਥਞ੍ਚੈਕਜਨੋ (ਅ)ਨ੍ਯਸ੍ਯ ਕ੍ਰੁʼਤੇ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਾਂ ਕਰੋਤੁ ਧਾਰ੍ੰਮਿਕਸ੍ਯ ਸਯਤ੍ਨਾ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਾ ਬਹੁਸ਼ਕ੍ਤਿਵਿਸ਼ਿਸ਼਼੍ਟਾ ਭਵਤਿ|
17 Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;
ਯ ਏਲਿਯੋ ਵਯਮਿਵ ਸੁਖਦੁਃਖਭੋਗੀ ਮਰ੍ੱਤ੍ਯ ਆਸੀਤ੍ ਸ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਯਾਨਾਵ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟਿੰ ਯਾਚਿਤਵਾਨ੍ ਤੇਨ ਦੇਸ਼ੇ ਸਾਰ੍ੱਧਵਤ੍ਸਰਤ੍ਰਯੰ ਯਾਵਦ੍ ਵ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟਿ ਰ੍ਨ ਬਭੂਵ|
18 åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.
ਪਸ਼੍ਚਾਤ੍ ਤੇਨ ਪੁਨਃ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਨਾਯਾਂ ਕ੍ਰੁʼਤਾਯਾਮ੍ ਆਕਾਸ਼ਸ੍ਤੋਯਾਨ੍ਯਵਰ੍ਸ਼਼ੀਤ੍ ਪ੍ਰੁʼਥਿਵੀ ਚ ਸ੍ਵਫਲਾਨਿ ਪ੍ਰਾਰੋਹਯਤ੍|
19 Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom,
ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰਃ, ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਕਸ੍ਮਿੰਸ਼੍ਚਿਤ੍ ਸਤ੍ਯਮਤਾਦ੍ ਭ੍ਰਸ਼਼੍ਟੇ ਯਦਿ ਕਸ਼੍ਚਿਤ੍ ਤੰ ਪਰਾਵਰ੍ੱਤਯਤਿ
20 så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder.
ਤਰ੍ਹਿ ਯੋ ਜਨਃ ਪਾਪਿਨੰ ਵਿਪਥਭ੍ਰਮਣਾਤ੍ ਪਰਾਵਰ੍ੱਤਯਤਿ ਸ ਤਸ੍ਯਾਤ੍ਮਾਨੰ ਮ੍ਰੁʼਤ੍ਯੁਤ ਉੱਧਰਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਬਹੁਪਾਪਾਨ੍ਯਾਵਰਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਚੇਤਿ ਜਾਨਾਤੁ|
