Jakobsbrevet 4
1 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?
Whence [come] wars and whence [come] fightings among you? [come they] not hence, [even] of your pleasures that war in your members?
2 I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
Ye lust, and have not: ye kill, and covet, and cannot obtain: ye fight and war; ye have not, because ye ask not.
3 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
Ye ask, and receive not, because ye ask amiss, that ye may spend [it] in your pleasures.
4 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.
Ye adulteresses, know ye not that the friendship of the world is enmity with God? Whosoever therefore would be a friend of the world maketh himself an enemy of God.
5 Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: "Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss"?
Or think ye that the scripture speaketh in vain? Doth the spirit which he made to dwell in us long unto envying?
6 Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: "Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd."
But he giveth more grace. Wherefore [the scripture] saith, God resisteth the proud, but giveth grace to the humble.
7 Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.
Be subject therefore unto God; but resist the devil, and he will flee from you.
8 Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
Draw nigh to God, and he will draw nigh to you. Cleanse your hands, ye sinners; and purify your hearts, ye doubleminded.
9 Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.
Be afflicted, and mourn, and weep: let your laughter be turned to mourning, and your joy to heaviness.
10 Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.
Humble yourselves in the sight of the Lord, and he shall exalt you.
11 Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.
Speak not one against another, brethren. He that speaketh against a brother, or judgeth his brother, speaketh against the law, and judgeth the law: but if thou judgest the law, thou art not a doer of the law, but a judge.
12 En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
One [only] is the lawgiver and judge, [even] he who is able to save and to destroy: but who art thou that judgest thy neighbour?
13 Hören nu, I som sägen: "I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning" --
Go to now, ye that say, Today or tomorrow we will go into this city, and spend a year there, and trade, and get gain:
14 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
whereas ye know not what shall be on the morrow. What is your life? For ye are a vapour, that appeareth for a little time, and then vanisheth away.
15 I borden fastmera säga: "Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det."
For that ye ought to say, If the Lord will, we shall both live, and do this or that.
16 Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.
But now ye glory in your vauntings: all such glorying is evil.
17 Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.
To him therefore that knoweth to do good, and doeth it not, to him it is sin.
