Jakobsbrevet 3
1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
RI ai ko, me sota mau, ma komail me toto inong iong saunpadakala, pwe komail asa, me kitail pan lel ong kadeik laud.
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
Pwe pan pak toto kitail kin sapung, a ma amen sota kin sapungki lokaia kis, nan i ol melel amen, o a kak koaki pali war a pokon.
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
Kilang, kitail kin ki ong nan au en os kisin mata, pwe ren peiki ong kitail, o kitail kin kawuk sili war arail pokon.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
Kilang, pil sop akan! Irail me kalaimun o ang kin ipir wei, ari so, men ilil tikitik kak kawuki ong wasa, me kaptin kin inong iong ia.
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
Iduen lo me kokon tikitik eu, a a suaisuai lapalap. Kilang, duen kisiniai tikitik kin isikada nana kalaimun!
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter "tillvarons hjul" i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
Iduen lo en aramas, a rasong kisiniai o aude pan sapung karos. Lo o kisan kokon atail, ap kasaminela war pon, a kin isikada wiawia en nan maur atail karos, a pein i isis sang nan pweleko. (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
Pwe song en man laualo karos, o manpir, o me karop, o man akan, me kin memaur nan sed, kin kamandala o kaloedi ren aramas akan.
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
A lo o sota aramas amen me kak kaloedi, nan me sued kot, me dir en men kamela.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
I me kitail kapingaki Kaun o Sam, o kitail kariaki i aramas akan, me wiauier ni mom en Kot.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
Song ni au ota kapai o karia kin tapi sang ia. Ri ai ko, me sota pung, mepukat en wiaui due.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
Daduen utun pil pot, a kin ki wei pil iau o sadik sang ni por ta ieu?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
Ri ai ko, pik pot pil kak wa wan le, de wain pan kak wan pik? Pil dueta parer sol eu sota kak kida pil.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
Is me lolekong re omail, o erekila padak? I en kasaleda ni lamalam mau a wiawia kan ni impai o lolekong.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
A ma peirin o akamai mier nan mongiong omail, komail der suaiki palian melel o der kalikame me melel.
15 Sådan "vishet" kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de "själiska" människorna, ja, de onda andarna.
Pwe lolekong wet, me sota tapi sang poa a udan pa et, pali uduk, pali tewil.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
Pwe wasa peirin o akamai mia, nan i wasan saminimin o dodok sued karos kin wiauiaui ia.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
A lolekong, me tapi sang ni pali poa, mas a kin makelekel, ap pil kaminimin, o kampai, o matarok, o dir en kadek, o wa mau, o so peikasal, o so malaun.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.
A wan pung pan kamoremoredi ni popol ren ir, me kin tom pena.
