< Jakobsbrevet 3 >

1 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
Azo anu gbardan wadi cukuno anu boo tize ta Asere; anu henu um' lrusa unu guna tidi kabi umara utize
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
. Barki tidi pilko a tina sasas; vat de sa da ma pilko u hana a banga ba me mani sa ma tonno inni kara; de sa mada ke ma meki nipum nume vat
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
Inka ta wuna nizin na ayo a barka a ti nyo tiwe me wadi tuzo duru ace ti bari apum awe me vat.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
Ringi zini uzirgi u mgwei barki sa wa zi madangdang upebu uni kara ugido we; Azumo acin ani unu hungo me ma gamara we ko da aba.
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
Ane ani nilem kumum kuni cingilin ani pum si uboo atimum ti dang dang. kasi kura cin kudi rii ukwe unk jaa ni dang dang.
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter "tillvarons hjul" i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna. (Geenna g1067)
Nilem ura uni a nyimo ani pum nuru; uneh umadini sa a wuna anyimo tikira ta pum aru' ni cara nipum nin vat na kuru na wuna timum ta meki ura. Anime ani akjra ura uni ma hurse. (Geenna g1067)
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
Barki ko ya binama binija bi nyin nannu hungo apuru nan timum tini win nidanga bara we.
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
Abanga anilem azo de a nyimo anu unee sama rusa ubara uwekatuma kabur ku zatu karti; ya mgwinca in ti kono tu huza.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
Inni lem ni gino nini nonzo Aserenan aco ni ne nini tidi wuzi anu wa curno me an de sa a bara kasi Asere.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
A nyo sa a nonzo unu ane ani acara ni. Anu henu um ani da a wuna ba.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
̄A hira suzo u mgwei a da ke a suzo mgwei mamas nan ma gbanggbang ni go me?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
A nu henu um utitiupom udake uyo ba? nani uruu umajanap udi cukuno upom? ane ani mgwei ma gbangbangmadi cukunoma mamas ba.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
A nnyimo ashi me aveni unu rusa? ca unu u gino me ma cukuno unu wuza imum irir ma bezi katumaka riri nan urusa.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
Barki ani inki i rusa izinni ni eru ni zenzen a nyimo amuriba mushi me katti ivavi bigiri in moco ahira a kadua ba.
15 Sådan "vishet" kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de "själiska" människorna, ja, de onda andarna.
U gino urusa me a zo ge sa utu zo wa Asere ba barki ani me unee uni umadi ibei ibur.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
A hira sa ni eru nan madini mara ni abini adi kenzi u hirza iriba a ko di ka ya ka tuma ka zenzeng.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
Urusau gino mewa zeser; unu tuba ulau uni nan nu suu u nati riba ma mgwinci ini buri iriri, unu nata unice' unu benki unu wuza imum ihuma a sarki uzo rep.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.
Iburi' ihuma abiri unnu runta atii. Barki an dee sa wa muta ace.

< Jakobsbrevet 3 >