Jakobsbrevet 2
1 Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.
ʻE hoku kāinga, ʻoua naʻa mou maʻu ʻi he filifilimānako ki he kakai, ʻae tui ʻa hotau ʻEiki nāunauʻia ko Sisu Kalaisi.
2 Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,
He kapau ʻe hū mai ki homou falelotu ha taha ʻoku ai ha mama koula ʻi hono nima, pea ai mo e kofu lelei, pea hū mai foki mo ha taha masiva mo e kofu kovi;
3 och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: "Sitt du här på denna goda plats", men däremot sägen till den fattige: "Stå du där", eller: "Sätt dig därnere vid min fotapall" --
Pea mou tokangaʻi ia ʻoku ne ʻai ʻae kofu lelei, mo pehē kiate ia, “Nofo koe ki heni ʻi he potu lelei;” kae pehē ki he masiva, “Tuʻu koe ki hena,” pe, “Nofo heni ʻi lalo hoku tuʻungavaʻe:”
4 haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?
ʻIkai ʻoku mou filifilimānako ʻiate kimoutolu, pea hoko ai ko e kau fakamaau mahalo kovi?
5 Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?
Fanongo, ʻe hoku kāinga ʻofeina, ʻIkai kuo fili ʻe he ʻOtua ʻae masiva ʻoe māmani ke koloaʻia ʻi he tui, pea ko e kau hoko ki he puleʻanga ʻaia kuo ne talaʻofa ki ai kiate kinautolu ʻoku ʻofa kiate ia?
6 I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?
Ka kuo mou fakamamahiʻi ʻae masiva. ʻIkai ʻoku fakamālohiʻi ʻakimoutolu ʻe he kakai koloaʻia, pea fetoho ʻakimoutolu ki he ngaahi fakamaauʻanga?
7 Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?
ʻIkai ʻoku nau lauʻikovi ʻae huafa lelei ko ia, ʻaia kuo ui ʻaki ʻakimoutolu?
8 Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: "Du skall älska din nästa såsom dig själv", då gören I visserligen väl.
Ko eni, kapau te mou fakamoʻoni ki he fono fakaʻeiki, ʻo fakatatau ki he tohi, “Ke ke ʻofa ki ho kaungāʻapi ʻo hangē pe ko koe,” ʻoku mou fai lelei ai:
9 Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.
Ka ʻoka mou ka filifilimānako ki he kakai, ʻoku mou fai angahala ai, pea ʻoku fakahalaia ʻakimoutolu ʻe he fono ko e kau talangataʻa.
10 Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.
He ko ia te ne fai kotoa pē ʻae fono, kae hala ʻi hono meʻa ʻe taha, ʻoku halaia ia ʻi hono meʻa kotoa pē.
11 Densamme som sade: "Du skall icke begå äktenskapsbrott", han sade ju ock: "Du skall icke dräpa." Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.
He ko ia ia naʻe pehē, “ʻOua naʻa ke tono fefine,” naʻe pehē foki ʻe ia, “ʻOua naʻa ke fakapō.” Ko eni, kapau ʻe ʻikai te ke tono fefine, ka ke fakapō, kuo ke hoko ko e maumau fono.
12 Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.
Ke pehē pe hoʻomou lea, pea pehē mo hoʻomou ngāue, ʻo taau mo kinautolu ʻe fakamaau ʻaki ʻae fono ʻoe tauʻatāina.
13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.
He ko ia naʻe ʻikai ke fakahā ʻae ʻofa, ʻe maʻu ʻe ia ʻae fakamaau taʻehaʻofa; pea ʻoku fiefia ʻae ʻofa ki he fakamaau.
14 Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
ʻE hoku kāinga, neongo ʻoku pehē ʻe ha taha ʻoku ʻiate ia ʻae tui, ka ʻoku ʻikai ʻi ai mo e ngaahi ngāue, ko e hā hono ʻaonga? ʻE fakamoʻui ia ʻe he tui [pe]?
15 Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
Kapau ʻe telefua pea fiekaia ʻi he ʻaho kotoa pē ha tokoua pe ko e tuofefine,
16 och någon av eder då sade till denne: "Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt" -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
Pea pehē ʻe homou tokotaha ki ai, “ʻAlu ʻo ke fiemālie, pea ke mafana, pea ke mākona:” kae ʻikai siʻi te mou ʻatu ki ai ʻae ngaahi meʻa ʻoku ʻaonga ki he sino; ko e hā hono ʻaonga?
17 Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
ʻOku pehē foki ʻae tui, kapau ʻoku ʻikai ʻi ai ʻae ngaahi ngāue, ʻoku mate ia, pea ʻoku tuʻu taha pe ia.
18 Nu torde någon säga: "Du har ju tro?" -- "Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro."
ʻIo, ʻe pehē nai ʻe ha taha, “ʻOku ʻiate au ʻae ngaahi ngāue: fakahā mai kiate au hoʻo tui taʻehanongaahingāue, pea te u fakahā kiate koe ʻa ʻeku tui ʻaki ʻeku ngaahi ngāue.”
19 Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
ʻOku ke tui ʻoku ai ʻae ʻOtua pe taha; ko hoʻo fai lelei ia: ʻoku tui foki ʻae kau tēvolo, pea nau tetetete.
20 Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
Ka ʻoku ke loto ke ke ʻilo, ʻe tangata vale, ko e tui taʻeʻiai ʻae ngaahi ngāue, ʻoku mate ia?
21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
ʻIkai naʻe fakatonuhiaʻi ʻe he ngaahi ngāue ʻa ʻetau tamai ko ʻEpalahame, ʻi heʻene ʻohake ʻa ʻAisake ko hono foha ʻi he funga ʻesifeilaulau?
22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
ʻOku ke mamata ki he ngāue ʻoe tui ʻi heʻene ngaahi ngāue, pea naʻe fakahaohaoa ʻae tui ʻe he ngaahi ngāue?
23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"; och han blev kallad "Guds vän".
Pea naʻe fakamoʻoni ʻae tohi ʻaia ʻoku pehē, Na’e tui’a’Epalahame ki he’Otua, pea na’e lau ia kiate ia ko e mā’oni’oni: pea naʻe ui ia ko e Kāinga ʻoe ʻOtua.
24 I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.
Ko eni, ʻoku mou mamata ʻoku fakatonuhia ʻae tangata ʻe he ngaahi ngāue, kae ʻikai ʻi he tui pe.
25 Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?
ʻIkai naʻe fakatonuhia pehē foki ʻa Lehapi ko e fefine feʻauaki ʻe he ngaahi ngāue, ʻi heʻene tali pea ne fekau ʻae kau mataki ʻi he hala kehe?
26 Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.
He ʻoku hangē ʻoku mate ʻae sino taʻeʻiai ʻae laumālie, ʻoku pehē ʻae tui taʻeʻiai-ʻae-ngaahi-ngāue, ʻoku mate foki ia.
