Jesaja 9
1 Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.
In the earlier time, the land of Zebulun and the land of Naphtali were lifted up. But in the later time, the way of the sea beyond the Jordan, the Galilee of the Gentiles, was weighed down.
2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
The people who walked in darkness have seen a great light. A light has risen for the inhabitants of the region of the shadow of death.
3 Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
You have increased the nation, but you have not increased the rejoicing. They will rejoice before you, like those who rejoice at the harvest, like the victorious exulting after capturing the prey, when they divide the spoils.
4 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.
For you have prevailed over the yoke of their burden, and over the rod of their shoulder, and over the scepter of their oppressor, as in the day of Midian.
5 Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
For every violent plunder with a tumult, and every garment mixed with blood, will be burned up and will become fuel for the fire.
6 Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
For unto us a child is born, and unto us a son is given. And leadership is placed upon his shoulder. And his name shall be called: wonderful Counselor, mighty God, father of the future age, Prince of Peace.
7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
His reign will be increased, and there will be no end to his peace. He will sit upon the throne of David and over his kingdom, to confirm and strengthen it, in judgment and justice, from now even unto eternity. The zeal of the Lord of hosts shall accomplish this.
8 Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel,
The Lord sent a word to Jacob, and it fell upon Israel.
9 och allt folket får förnimma det, Efraim och Samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:
And all the people of Ephraim will know it. And the inhabitants of Samaria will say it, in the arrogance and haughtiness of their heart:
10 "Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbärsfikonträd har man huggit ned, men cederträd sätta vi i deras ställe."
“The bricks have fallen, but we will build with squared stones. They have cut down the sycamores, but we will replace them with cedars.”
11 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner och uppeggar deras fiender,
And the Lord will raise up the enemies of Rezin over him, and he will turn his adversaries into a tumult:
12 araméerna från den ena sidan och filistéerna från den andra, och de äta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
the Syrians from the east and the Philistines from the west. And they will devour Israel with their whole mouth. After all this, his fury was not turned away; instead, his hand was still extended.
13 Men folket vänder ej åter till honom som slår dem; Herren Sebaot söka de icke.
And the people did not return to the One who struck them, and they did not seek the Lord of hosts.
14 Därför avhugger HERREN på Israel både huvud och svans, han hugger av både palmtopp och sävstrå, allt på en dag --
And so, the Lord will disperse, away from Israel, the head and the tail, he who bows down and he who refrains, in one day.
15 de äldste och högst uppsatte de äro huvudet, och profeterna, de falska vägvisarna, de äro svansen.
The long-lived and honorable, he is the head; and the prophet who teaches lies, he is the tail.
16 Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta leda sig gå i fördärvet.
And those who deceitfully praise this people, and those who are praised, will be thrown down violently.
17 Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
For this reason, the Lord will not rejoice over their youths. And he will not take pity on their orphans and widows. For each one is a hypocrite, and each one is wicked, and every mouth has spoken foolishness. After all this, his fury was not turned away; instead, his hand was still extended.
18 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld, den förtär tistel och törne; den tänder på den tjocka skogen, så att den går upp i höga virvlar av rök.
For impiety has been kindled like a fire: it will devour brier and thorn, and it will burn in the dense forest, and it will be interwoven with the ascending smoke.
19 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse har landet råkat i brand, och folket är likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.
The earth has been shaken by the wrath of the Lord of hosts, and the people will become like fuel for the fire. A man will not spare his own brother.
20 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt; envar äter köttet på sin egen arm:
And he will turn toward the right, and he will be hungry. And he will eat toward the left, and he will not be satisfied. Each one will eat the flesh of his own arm: Manasseh Ephraim, and Ephraim Manasseh, and together they will be against Judah.
21 Manasse äter Efraim, och Efraim Manasse, och båda tillhopa vända sig mot Juda. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
After all this, his fury was not turned away; instead, his hand was still extended.
