Jesaja 9
1 Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.
Toe raihaih tongh kaminawk loe hnukkhuem ah vinghaih hoiah om o mak ai; canghnii ah Zebulun hoi Naptali prae to anih mah raihaih paek, toe hmabang ah loe tuipui caehhaih loklam, Jordan vapui taeng, Galilee prae ah kaom Gentelnawk to pakoeh ah om tih boeh.
2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.
Vinghaih thungah paqai kaminawk loe kalen parai aanghaih to hnuk o boeh; duekhaih tahlip thungah kaom kaminawk nuiah, aanghaih to phak boeh.
3 Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.
Acaeng kaminawk to na pungsak moe, nihcae anghoehaih to na pungsak boeh; cang aahhaih tue ah kaminawk anghoe o baktih, lomh ih hmuen amzet o naah kaminawk anghoe o baktih toengah, nihcae loe na hmaa ah anghoe o boeh.
4 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.
Midian kaminawk ukhaih thungah oh o naah sak ih baktih toengah, nihcae mah phawh o ih kazit hmuen, palaeng ah aput o ih hmuen hoi pacaekthlaek ah kaom kami ih cunghet to Angraeng mah khaeh pae boih boeh.
5 Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
Misatuh kaminawk mah misatuk haih khokpanai hoi athii kangnok khukbuennawk loe hmaiqoeng han koi hmuen ah ni om tih.
6 Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
Aicae hanah nawkta maeto tapen boeh, aicae hanah capa maeto ang paek boeh; prae ukhaih loe anih ih palaeng nuiah om tih; anih ih ahmin loe Dawnrai, Lokthuih bomkung, Thacak Sithaw, Dungzan Ampa, Angdaehhaih Angraeng, tiah kawk tih.
7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.
Anih ukhaih hoi angdaehhaih loe boenghaih om mak ai, David ih angraeng tangkhang hoi a ukhaih prae nuiah pung tahang tih; toenghaih hoi a patuk ih lok baktiah lok to caek tih, a ukhaih loe vaihi hoi kamtong dungzan khoek to cak poe tih. Misatuh kaminawk ih Angraeng thacakhaih hoiah hae hmuen hae akoepsak tih.
8 Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel,
Angraeng mah Jakob khaeah lok to patoeh moe, Israel nuiah phaksak.
9 och allt folket får förnimma det, Efraim och Samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:
Ephraim hoi Samaria ah kaom kaminawk boih mah to lok to panoek o tih, poeksanghaih hoi amoekhaih hoiah,
10 "Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullbärsfikonträd har man huggit ned, men cederträd sätta vi i deras ställe."
amlai long hoi sak ih im to amtimh cadoeh, kamtak thlung hoiah ka sak o let han; thaiduetkungnawk to pakhruh o cadoeh, a zuengah sidar thingnawk ka thling o let han, tiah lokthui kaminawk mah doeh panoek o tih.
11 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner och uppeggar deras fiender,
To pongah Angraeng mah nihcae tuk hanah Rezin ih misanawk to pahruek moe, Ephraim ih misanawk to angthawksak boeh;
12 araméerna från den ena sidan och filistéerna från den andra, och de äta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
Syria kaminawk mah ni angyae bang hoiah pakha aangh o thuih moe, Philistin kaminawk mah niduem bang hoiah pakha aangh o thuih pongah, Israel to paaeh o boeh. Hae tiah oh pacoengah doeh, anih palungphuihaih dii ai, a ban phok toengtoeng vop.
13 Men folket vänder ej åter till honom som slår dem; Herren Sebaot söka de icke.
Toe kaminawk loe nihcae bopkung khaeah amlaem o ai, misatuh kaminawk ih Angraeng doeh pakrong o ai toengtoeng vop.
14 Därför avhugger HERREN på Israel både huvud och svans, han hugger av både palmtopp och sävstrå, allt på en dag --
To pongah Angraeng mah Israel to lu hoi tamai salakah takroek pat ueloe, tanghang hoi akung to nito thungah takroek tih.
15 de äldste och högst uppsatte de äro huvudet, och profeterna, de falska vägvisarna, de äro svansen.
Kacoehtanawk hoi khingya koi kaom kaminawk loe lu ah oh o, amsawnlok patuk tahmaa loe tamai ah om tih.
16 Ty detta folks ledare föra det vilse, och de som låta leda sig gå i fördärvet.
Hae kami zaehoikungnawk loe kaminawk to loklam caeh pazaesak moe, kaminawk to amrosak boeh.
17 Därför kan Herren icke glädja sig över dess unga män, ej heller hava förbarmande med dess faderlösa och änkor; ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän, och var mun talar dårskap. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
To pongah Angraeng loe nihcae ih thendoengnawk nuiah anghoehaih tawn ai, ampa tawn ai kaminawk hoi lamhmainawk nuiah doeh tahmenhaih tawn mak ai; nihcae loe angsah cop kami, kahoih ai hmuen sah kami ah oh o moe, amthuhaih lok to apaeh o. To tiah oh pacoengah doeh, anih palungphuihaih to dii ai, a ban phok toengtoeng vop.
18 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld, den förtär tistel och törne; den tänder på den tjocka skogen, så att den går upp i höga virvlar av rök.
Sethaih loe hmai baktiah kangh; kapring hoi soekhringnawk doeh hmai mah kangh ueloe, kathah taw doeh hmai mah kangh tih, thingnawk loe van ah angtoeng tahang hmaikhue baktiah om o tih.
19 Genom HERREN Sebaots förgrymmelse har landet råkat i brand, och folket är likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.
Misatuh kaminawk ih Angraeng palungphui pongah, prae loe khoving tih; kaminawk loe hmai ah tik koi thing baktiah ni om o tih; mi mah doeh angmah ih nawkamya to paquem mak ai.
20 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig, man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt; envar äter köttet på sin egen arm:
Anih mah bantang ban hoi paaeh tih, toe zok amthlam toengtoeng vop tih; banqoi ban hoiah caa tih, toe zok amhah mak ai; kami maeto boih mah angmah ih ban tampawk moi to caa o tih;
21 Manasse äter Efraim, och Efraim Manasse, och båda tillhopa vända sig mot Juda. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
Manasseh acaeng mah Ephraim acaeng to caa ueloe, Ephraim acaeng mah doeh Manasseh acaeng to caa tih: nihnik angbom hoi ueloe Judah to tuh hoi tih. To tiah oh pacoengah doeh anih palungphuihaih dii mak ai, a ban phok toengtoeng vop tih.
