Jesaja 7

1 Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hände sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, drogo upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket de likväl icke förmådde göra).

Pea naʻe hoko ʻo pehē ʻi he ngaahi ʻaho ʻo ʻAhasi ko e foha ʻo Sotame, ko e foha ʻo ʻUsia, ko e tuʻi ʻo Siuta, naʻe ʻalu hake ki Selūsalema, ʻa Lesini ko e tuʻi ʻo Silia, mo Peka ko e foha ʻo Lemalia, ko e tuʻi ʻo ʻIsileli, ke tauʻi ia ka naʻe ʻikai te na faʻa lava ia.

2 Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade lägrat sig i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan, såsom skogens träd skälva för vinden.

Pea naʻe fakahā ki he fale ʻo Tevita, ʻo pehē, ʻOku kau fakataha ʻa Silia mo ʻIfalemi. Pea naʻe ngaueue hono loto, mo e loto ʻo hono kakai, ʻo hangē ʻoku lūluuʻi ʻe he matangi ʻae ngaahi ʻakau ʻoe vao.

3 Men HERREN sade till Jesaja: "Gå åstad med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid ändan av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet,

Pea naʻe toki pehē ʻe Sihova kia ʻIsaia, “ʻAlu atu ʻo fakafetaulaki kia ʻAhasi, ʻa koe mo Siasasupe ko ho foha, ʻi he ngataʻanga ʻoe tafeʻanga ʻoe vai taupotu ki ʻolunga ʻi he hala lahi ʻoe ngoue ʻae tangata fakamaʻa kofu;

4 och säg till honom: Tag dig till vara och håll dig stilla; frukta icke och var icke försagd i ditt hjärta för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas son, i deras förgrymmelse.

Pea te ke pehē kiate ia, Tokanga, pea ke fiemālie; ʻoua ʻe manavahē, pea ʻoua naʻa vaivai ho loto ki he potuʻi toume ʻoe ongo tūhulu ʻoku kohu ni, ki he ʻita lahi ʻo Lesini pea mo Silia, pea mo e foha ʻo Lemalia.

5 Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda planer mot dig och sagt:

Koeʻuhi kuo fakakaukau ki he kovi ke fai kiate koe, ʻe Silia, mo ʻIfalemi, pea mo e foha ʻo Lemalia, ʻo pehē,

6 'Vi vilja draga upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och göra Tabals son till konung där',

Ke tau ʻalu ʻo tauʻi ʻa Siuta, pea fakamamahiʻi, pea ke tau ngaohi ke ava hono potu moʻotautolu, pea fokotuʻu ha tuʻi ʻi ai, ʻio, ʻae foha ʻo Tapeale:

7 därför säger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall icke ske.

‌ʻOku pehē ʻe he ʻEiki ko Sihova, “ʻE ʻikai tuʻumaʻu ia, pea ʻe ʻikai hoko ia.

8 Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus' huvud; och om sextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det icke mer är ett folk.

He ko e ʻulu ʻo Silia ko Tamasikusi, pea ko e ʻulu ʻo Tamasikusi ko Lesini; pea ʻi he teʻeki ke kakato ʻae taʻu ʻe onongofulu ma nima ʻe maumauʻi ʻa ʻIfalemi, ke ʻoua naʻa kei ai hano kakai.

9 Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro."

Pea ko e ʻulu ʻo ʻIfalemi ko Samēlia, pea ko e ʻulu ʻo Samēlia ʻae foha ʻo Lemalia. Kapau ʻe ʻikai te mou tui, ko e moʻoni ʻe ʻikai te mou tuʻumaʻu.

10 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:

Pea naʻe toe folofola ʻa Sihova kia ʻAhasi, ʻo pehē,

11 "Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det vare sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden." (Sheol h7585)

“Ke ke kole ha fakaʻilonga meia Sihova ko ho ʻOtua; kole ia mei he loloto, pe mei he langi ʻi ʻolunga.” (Sheol h7585)

12 Men Ahas svarade: "Jag begär intet, jag vill icke fresta HERREN."

Ka naʻe pehē ʻe ʻAhasi, “ʻE ʻikai te u kole, pea ʻe ʻikai te u ʻahiʻahi kovi kia Sihova.”

13 Då sade han: "Så hören då, I av Davids hus: Är det eder icke nog att I sätten människors tålamod på prov? Viljen I ock pröva min Guds tålamod?

Pea naʻa ne pehē, “Fanongo mai, ʻae fale ʻo Tevita; He ko e meʻa siʻi ke ke fakafiuʻi ʻae tangata, ka te ke fakafiuʻi mo hoku ʻOtua foki?

14 Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.

Ko ia ko Sihova pe te ne ʻatu kiate koe ʻae fakaʻilonga; Vakai, ʻe tuituʻia ʻae tāupoʻou, pea ʻe fāʻeleʻi ʻae tama, pea ʻe ui hono huafa ko ʻImanuela.

15 Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid då han förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.

Te ne kai ʻae pota mo e honi, koeʻuhi ke ne ʻilo ke siʻaki ʻae kovi, pea fili ʻae lelei.

16 Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar dig vara öde.

‌ʻI he teʻeki ke ʻilo ʻe he tamasiʻi ke siʻaki ʻae kovi, pea fili ʻae lelei, ʻe mole mei he fonua ʻoku ke fehiʻa ki ai ʻa hono ongo tuʻi ʻe toko ua.

17 Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall HERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrån den tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.

“ʻE fakahoko e Sihova kiate koe, pea ki hoʻo kakai, pea ki he fale ʻo hoʻo tamai, ʻae ngaahi ʻaho ʻoku teʻeki ai hano tatau, talu ʻae ʻaho naʻe mahuʻi ʻa ʻIfalemi mei Siuta, ʻio, ʻae tuʻi ʻo ʻAsilia.

18 Ty på den tiden skall HERREN locka på flugorna längst borta vid Egyptens strömmar och på bisvärmarna i Assyriens land;

Pea ʻi he ʻaho ko ia, ʻe ui ʻe Sihova ke haʻu ʻae lango mei he vaitafe ʻi he ngaahi ngataʻanga ʻo ʻIsipite, pea mo e pi ʻoku ʻi he fonua ko ʻAsilia.

19 och de skola komma och slå ned, alla tillhopa, i bergsdälder och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.

Pea te nau haʻu, pea ʻe nofo ʻakinautolu kotoa pē ʻi he ngaahi teleʻa liʻaki; pea ʻi he ngaahi ʻana maka, pea ʻi he ngaahi ʻakau talatala kotoa pē, mo e ngaahi ʻakau kotoa pē.

20 På den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas på andra sidan floden -- nämligen med konungen i Assyrien -- raka av allt hår både på huvudet och nedtill; ja, också skägget skall den taga bort.

‌ʻI he ʻaho ko ia ʻe fafai ʻe Sihova ʻaki ʻae tele kuo maʻu ʻi he totongi, ʻiate kinautolu ʻi he tuʻa vaitafe, ʻio, ʻae tuʻi ʻo ʻAsilia, ʻae ʻulu pea mo e fulufulu ʻoe vaʻe: pea te ne fakaʻosi mo e kava foki.

21 På den tiden skall en kviga och två tackor vara vad en man föder upp.

Pea ʻe hoko ʻi he ʻaho ko ia, ʻe tauhi ʻe ha tangata ʻae pulu mui fefine, mo e sipi ʻe ua;

22 Men han skall få mjölk i sådan myckenhet att han kan leva av gräddmjölk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av gräddmjölk och honung.

Pea ʻe pehē, ʻi he lahi ʻoe huʻahuhu ʻe maʻu mei ai, ko ia te ne kai pota, he ko e pota mo e hone ʻe kai ʻekinautolu fulipē ʻoku toe ʻi he fonua.

23 Och det skall ske på den tiden, att där nu tusen vinträd stå, värda tusen siklar silver, där skall överallt växa tistel och törne.

Pea ʻe hoko ʻi he ʻaho ko ia ʻo pehē, ko e potu kotoa pē naʻe ʻi ai ʻae vaine ʻe afe ʻo tatau mo e konga siliva ʻe afe, ʻe tupu ʻi ai ʻae ʻakau talatala mo e talatalaʻāmoa.

24 Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara tistel och törne.

‌ʻE haʻu ki ai ʻae kakai mo e ngaahi ngahau mo e kaufana; koeʻuhi ʻe ʻufiʻufi ʻae fonua kotoa pē ʻaki ʻae ʻakau talatala mo e talatalaʻāmoa.

25 Och alla de berg där man nu arbetar med hackan, dem skall man ej mer beträda, av fruktan för tistel och törne; de skola bliva platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av får."

Pea ʻi he ngaahi māʻolunga kotoa pē ʻe keli ʻaki ʻae huo, ʻe ʻikai hoko ki ai ʻae manavahē ki he ʻakau talatala: ka ko e potu ia ke ʻave ki ai ʻae fanga pulu, pea ke moloki ia ʻe he fanga sipi.”