< Jesaja 65 >

1 Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.
Pakaiyin, “Keima ei dongloute henga Keima ka kiphongin; Keima eihol louten ei mudoh’uve. Keima ka minna eikou lou, namkhat koma. Keiman, “Hia kaume, hia kaume!” tin kaseije.
2 Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, i det att de följa sina egna tankar --
Nilhum keijin Keiman mi louchal tah ho henga kaban kajah e. Hinla ama hon alam piu phalou bou ajui nomun, chule amaho lung gon dihlou chu asuh bulhit nom jouve.
3 ett folk, som beständigt förtörnar mig utan att hava någon försyn, som frambär offer i lustgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,
Nilhum keijin ama hon ka maikoh’a jachat sahna eipeuvin, chule semthu-pathen henga kilhaina ahonsung’uva abol’uvin ahi. Ama hon gamdang -pathen kihouna maicham chunga kilhaina abol’uvin ahi.
4 som har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar natten i undangömda nästen, som äter svinens kött och har vederstygglig spis i sina kärl,
Jan tengleh amaho lhan munna aga cheuvin, mithi ahou jiuve. Ama hon vohchasa aneuvin, chule neh ngailou ding dangho to abutnin apeltha’uvin ahon’uve.
5 som säger: "Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag är helig för dig." De äro såsom rök i min näsa, en eld, som brinner beständigt.
Hijeng jongleh amaho khat le khatnin, “Hin naival hih un, neisu boh get’uvinate! Nang sanga gam chenga thenga kahi! atiuvin ahi. Hiche mite hi kanah hom teni dinga namsetah, gah nah theihoi ahipon, athang nam chu mangthei talou hel ahitai.
6 Se, detta står upptecknat inför mina ögon; jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte,
Ven, ka thulhuhna hi ka masanga jihdoh san aume: Thip beh’a kamoh din loubeh ding ahi: Keiman amaho lethuh lou hella kamoh umthim beh lou ding ahi! Tah beh’a Keiman kale thuh tei ding ahi-
7 både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN, vedergällning för att de tände offereld på bergen och för att de smädade mig på höjderna; ja, först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte.
Achonset nau jeh’a le apu apa teu chonsetna jeh’a ka lethuh tei ding ahi, tin Pakaiyin aseije.”Ajeh iham itileh ama hon lhangsangho chunga thil namtui ahal’uvin, chule lhangsang hoa ei jumsouvin ahi. Hijeh’a hi keiman bulhingsetna kalethuh ding ahiuve!
8 Så säger HERREN: Likasom man säger om en druvklase, när däri finnes saft: "Fördärva den icke, ty välsignelse är däri", så skall ock jag göra för mina tjänares skull: jag skall icke fördärva alltsammans.
Hijeng jongleh Keiman amaho kasuhgam pailou dingu ahi. Ajeh iham itileh lengpi ga aphalou holah’a agapha aum tobanga (khat touvin, abonin paisoh hih in-lengpi ga phabep apha aumna lainai atiding tobanga) chu, Keiman jong Israel mi jouse kasuh mang lou dingu ahi. Ajeh iham itileh amaho lah’a lhacha dihtah phabep kanei nalaije” ati.
9 Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjänare skola bo däri.
Keiman Israel lah’a le Judah lah’a konna amohthem chu kakhendoh ho chun ka gamsung alo dingu ahi. Ka lhendoh ho chun gamsung chu alo dingu, chule ka lhachate ho chu chea chu gacheng ding ahiuve.
10 Saron skall bliva en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för fäkreatur, och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.
Sharon phaicham chu kamite, Keima eihol ho dinga kelngoihon ho hung lhadimset dingu chule AKhor phaicham jong chu hampa phatna mun hung hiding ahiuve.
11 Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni,
Ahinla nangho lah’a amoh adang chengsen Pakai le Ama Hou In chu nanung sunuva chule nasuhmil tah jeh’uva chule nanghon vangsanna pathen jabolna’a golvahho nabol jeh’uva chule nanghon ju kihaltha chu Lhunna ding pathen koma nakatdoh th jeh’uvin,
12 eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt.
Tua hi Keiman chemjama lou dinga nachung thu’u katan lhah ahitai. Nangho jouse hi mi khailih dinga thutanpa koma nakun sohkei dingu ahitai. Ajeh iham itileh, kakou petnin, neidonbut pouve. Thu kasei petnin, kasei nei ngaipeh pouve. Na lungchamtah’uva chonset na bolu ahin-kamitmu changtah’a nabol jeh’uva hi- chule keiman ijakaselou chu nalhenuva nabol tah jeh’u ahi.”
13 Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas.
Hijeh’a hi Thuneichungnungpen Pakaiyin asei chu: “Kalhachaten anehdingu, hinla nanghon kel nathoh dingu ahi. Kalhachaten adonding, hinla nangho nadangchah dingu ahi. Kalhachate kipah dingu, hinla nangho nalungu khama najachat dingu ahi.
14 Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.
Kalhachaten kipahtah’a la asah dingu, hinla nangho lungnom moa le lunghem’a naka dingu ahi.
15 Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: "Sådan död give dig Herren, HERREN." Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:
Kamiteho lah’a dinga maminu chu gaosapna tobanga nadalhah dingu, Thunei chungnungpen Pakai chun nasuhmang dingu, hinla Ama’n alhachate henga minthah khat apeh ding ahitai.
16 den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i "den sannfärdige Guden", och den som svär i landet, han skall svärja vid "den sannfärdige Guden". Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon.
Pathen’a phattheina kithum le kihahselna neiho jouse chuThutah Pathen’a bolluhen. Ajeh chu kalung hanna chu kachonmang’a, chule nikho masahoa phatlouna ho chu kasuhmil ding ahitai.
17 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.
Veuvin Keiman Van thahho le leiset thah kasem’in, koima chan aluiho chu agel phahlou hel dingu ahitai.
18 Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.
Kipah thanomuvin, Kathilsemna chunga a’itih’in kipah thanom jinguvin! Chule veuvin! Keiman Jerusalem hi kipana muna kasem teiding, amite jouse chu kipana hung kondohna hiding ahiuve.
19 Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop.
Keima Jerusalem chunga kipah thanom ing ting chule Kamite chunga ka lunglhaina um teiding ahitai. Chule chuche muna chu kana le pen aw gin kija kit talou helding ahitai.
20 Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.
Naosen ho jong nikho phabep hipan bep ho moh thi talou hel dingu. Chujongleh akikhan lhit ho jong chu hinkho lhingset aman masanguva moh thi talou dingu ahitai. Kum jakhat lhingho jong koiman tehse tia agel tahlou dingu ahitai! Gaosap chang ho bou chu khangdon laiya thiding ahive.
21 När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt.
Chuchelai teng chule miho chun ainsahsau sunguva chu cheng sohkei diu, chule alengpi lei’uva lengpi ga chu aneh dingu ahi.
22 När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.
Masang lai bang chu hitalou ding, gal hung bol ho chun a’in hou alahpeh tah lou dingu, chule alengpi lei’u mi dang chang talou ding ahi. Ajeh iham itileh ka mite chu thingdam channa damthei dingu chule kalhendoh ho chun atohgao tampi nopsahna phat amankhom dingu ahi.
23 De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.
Amahon mohseh’a atoh lou dingu, chule achateu jong hamsetna mahthah lou dingu ahi. Ajeh chu amaho Pakaiyin phatthei abohte ahiuvin, chule achateu jong phattheina chang diu ahi.
24 Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.
Amahon eihin kou masanga kadonbut ding, amahon angaichat’u asei seipet’uva jong kedima ka kimapatna amaho ka donbutpai jeng ding ahi.
25 Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.
Ngei le kelcha’n an aneh khom dingu ahi. Keipin bongpi banga bi aneh ding ahi. Hinla gullin vutvai aneh neh jeng ding ahi. Chuche nikho hoa chu koiman ka lhang theng chu asuhlem lou dingu ahitai, ti Keima Pakaiyin kaphondoh ahitai.

< Jesaja 65 >