< Jesaja 64 >
1 O att du läte himmelen rämna och fore hitned, så att bergen skälvde inför dig,
Oh que você rasgaria os céus, que você desceria, que as montanhas podem tremer com sua presença.
2 likasom när ris antändes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, så att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovänner och folken darrade för dig!
como quando o fogo acende a lenha, e o fogo faz com que a água ferva. Dê a conhecer seu nome a seus adversários, que as nações possam tremer com sua presença!
3 O att du fore hitned med underbara gärningar som vi icke kunde vänta, så att bergen skälvde inför dig!
Quando você fez coisas incríveis que nós não procuramos, você desceu, e as montanhas tremeram com sua presença.
4 Aldrig någonsin har man ju hört, aldrig har något öra förnummit, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som vänta efter honom.
Pois de homens velhos não ouviram falar, nem percebido pelo ouvido, nem o olho viu um Deus além de você, que trabalha para aquele que espera por ele.
5 Du kom dem till mötes, som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev förtörnad, och vi stodo där såsom syndare. Så hava vi länge stått; skola vi väl bliva frälsta?
Você encontra aquele que se alegra e faz a justiça, aqueles que se lembram de você em seus caminhos. Eis que você estava com raiva, e nós pecamos. Estamos em pecado há muito tempo. Devemos ser salvos?
6 Vi blevo allasammans lika orena människor, och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad. Vi vissnade allasammans såsom löv, och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.
Pois todos nós nos tornamos como alguém que está impuro, e toda nossa retidão é como uma peça de vestuário poluída. Todos nós desbotamos como uma folha; e nossas iniqüidades, como o vento, nos levam embora.
7 Ingen fanns, som åkallade ditt namn, ingen, som vaknade upp för att hålla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte för oss och lät oss försmäkta genom vår missgärning.
Não há ninguém que invoque seu nome, que se agita para se apoderar de você; pois você escondeu seu rosto de nós, e nos consumiram por meio de nossas iniqüidades.
8 Men HERRE, du är ju vår fader; vi äro leret, och du är den som har danat oss, vi äro allasammans verk av din hand.
Mas agora, Yahweh, você é nosso Pai. Nós somos o barro e você nosso oleiro. Todos nós somos o trabalho de sua mão.
9 Var då ej så högeligen förtörnad, HERRE; och tänk icke evinnerligen på vår missgärning; nej, se därtill att vi allasammans äro ditt folk.
Don não fique furioso, Yahweh. Não se lembre da iniqüidade para sempre. Olhe e veja, nós lhe imploramos, somos todos seu povo.
10 Dina heliga städer hava blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
Suas cidades sagradas se tornaram uma região selvagem. Zion se tornou uma região selvagem, Jerusalém, uma desolação.
11 Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, det har blivit uppbränt i eld; och allt vad dyrbart vi ägde har lämnats åt förödelsen.
Nossa santa e nossa bela casa onde nossos pais o elogiaram é queimado com fogo. Todos os nossos lugares agradáveis são resíduos.
12 Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt?
Will, você se retrai por estas coisas, Yahweh? Você vai ficar calado e nos castigar muito severamente?