Jesaja 63

1 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? "Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa."

Who is this who comes from Edom [Red], with dyed garments from Bozrah? Who this who is glorious in his clothing, marching in the greatness of his strength? “It is I who speak in righteousness, mighty to save.”

2 Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?

Why is your clothing red, and your garments like him who treads in the wine vat?

3 "Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

“I have trodden the wine press alone; and of the peoples, no one was with me: Yes, I trod them in my anger, and trampled them in my wrath. Their life-blood is sprinkled on my garments, and I have stained all my clothing.

4 Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.

For the day of vengeance was in my heart, and the year of my redeemed has come.

5 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.

I looked, and there was no one to help; and I wondered that there was no one to uphold: therefore my own arm brought salvation to me; and my own wrath upheld me.

6 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden."

I trod down the peoples in my anger, and made them drunk in my wrath, and I poured out their life-blood on the earth.”

7 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.

I will tell of the chesed ·loving-kindnesses· of Adonai and the tehilahot ·praise songs· of Adonai, according to all that Adonai has given to us, and the great goodness toward the house of Israel [God prevails], which he has given to them according to his rachamim ·merciful loves·, and according to the multitude of his chesed ·loving-kindnesses·.

8 Ty han sade: "De äro ju mitt folk, barn, som ej svika." Och så blev han deras frälsare.

For he said, “Surely, they are my people, children who will not deal falsely;” so he became their salvation.

9 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.

In all their affliction he was afflicted, and ha mal'ak Yahweh [the Angel of He sustains breathing] saved them. In his love and in his pity he redeemed them. He bore them, and carried them all the days of old.

10 Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.

But they rebelled, and grieved his Ruach Kodesh [Holy Spirit, Breath]. Therefore he turned and became their enemy, and he himself fought against them.

11 Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

Then he remembered the days of old, Moses [Drawn out] and his people, saying, “Where is he who brought them up out of the sea with the shepherds of his flock? Where is he who put his Ruach Kodesh [Holy Spirit, Breath] among them?”

12 var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,

Who caused his glorious arm to be at Moses [Drawn out]’ right hand? Who divided the waters before them, to make himself an everlasting name?

13 han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

Who led them through the depths, like a horse in the wilderness, so that they didn’t stumble?

14 Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

As the livestock that go down into the valley, Ruach Yahweh [Spirit, Breath of He sustains breathing] caused them to rest. So you led your people, to make yourself a glorious name.

15 Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.

Look down from heaven, and see from the habitation of your holiness and of your glory. Where are your zeal and your mighty acts? The yearning of your heart and your rachamim ·compassionate loves· is restrained toward me.

16 Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; "vår förlossare av evighet", det är ditt namn.

For you are our Father, though Abraham [Father of a multitude] does not know us, and Israel [God prevails] does not acknowledge us. You, Adonai, are our Father. Our Redeemer from everlasting is your name.

17 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

O Adonai, why do you make us wander from your ways, and harden our heart from your fear? Teshuvah ·Complete return· for your servants’ sake, the tribes of your inheritance.

18 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.

Your holy people possessed it but a little while. Our adversaries have trodden down your sanctuary.

19 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

We have become like those over whom you never ruled, like those who were not called by your name.