< Jesaja 6 >
1 I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
Lengpa Uzziah thi kum chun keiman Pakai kanamu’n ahi. Ama chu laltouna kikhangsang chungah atouvin, alal pon kailha chun houin sung alodimsoh-e.
2 Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
Ama jenleho chu thahattah seraphim, lhaving gup cheh nei ahiuve. Alhavingu nia chun amaiyu akhuvin, nia chun akengu akhuvin, nia chun alengun ahi.
3 Och den ene ropade till den andre och sade: "Helig, helig, helig är HERREN Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet."
Amaho chu akikoutovin, “Atheng, atheng, atheng chu Vantilte Pakai chu ahi! Leiset pumpi hi aloupinan adimsoh-e!” atiuvin ahi.
4 Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset blev uppfyllt av rök.
Langei loupitah chun Houin chu akhombul lam chan geiyin ahotlinglha jeng ta’n, hichun amuntheng chu meikhun atom jeng tai.
5 Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot."
Hichun keiman, “Ohe! Suhmanga umding kahitai, ijeh-inem iti leh keima michonse kahi’n, sapset nammite laha khat kahi. Ahinla keiman Lengpa, Pakai Hatchungnung chu kamutai!” katitan ahi.
6 Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
Chuin alah-uva khat chun maicham phunga kon’a songmeihol am khat chaichea ache chu hin choipumin kahenglam jonin ahung lengpheiyin ahi.
7 Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han: "Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad."
Meiam chun kanephu ade-in, “Ven, hiche meiam hin nanephuteni asukhatai. Tuhin nathemmona akisubeitan, nachonsetna akingaidam tai,” atiin ahi.
8 Och jag hörde Herren tala, och han sade: "Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?" Och jag sade: "Se, här är jag, sänd mig."
Chuin Pakaiyin thudoh ahinbolin, “Kamite henga thulhut dinga koi kasol ding ham? Keiho dinga koi chediham?” ahin titai. Hichun keiman, “Pakai, keima che’nge! neisolin,” katitai.
9 Då sade han: "Gå åstad och säg till detta folk: 'Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet'.
Aman aseiyin, “Henge, che’n. Hinla kamite komah: Kathu najah diu, ahivanga nahetlou diu. Kathilbol namudiu, ahivanga ipi avetsah ham nahetdohlou diu ahi,’ tiin gaseipehtan,
10 Förstocka detta folks hjärta, och tillslut dess öron, och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bliva helat."
Hiche mite hi alungu sutah-in. Anakhangu huhbitnin lang amit’nu chosah-in. Chutileh amahon amitteniuva amulou diu, anakhanguva ajahlou diu, alungthimuva ahettheilou diu chuteng adamnadiuva kahenglama hung kihei diu ahi,” ati.
11 Men jag sade: "För huru lång tid, Herre?" Han svarade: "Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare, och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.
Hichun keiman, “Pakai, ichan gei hitia chu kabol ding ham?” kati leh, Ama’n eidonbutnin, “Akhopihou khat jeng jong hoidohlouva achimlhuhsoh gam kahse le ainnhou dalhah-a aumsoh takah chuleh agam’u ahomkeo ahisoh kahse;
12 Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten bliver stor i landet,
Pakaiyin Israel mite gamlataha anomanga chuleh Israel gam pumpi khogemnung ahisohhel kahse hiding ahi.
13 och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en stubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall vara en helig säd."
Chuleh mi som jengcha — akidalha — asohcha aumjongleh kibulu kit’na kihallhahbe kit ding ahi. Israel chu thingkungbul, aphung kitanbong tobang hiding, ahivanga akungbul chu muchi theng hintin hung khangdoh kit ding ahi,” ati.