Jesaja 57

1 Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort

Mipha ho hinkho abeiyin; Pathen ngaisah aphat lhing louvin athi jiuve. Hinla koiman ipi jeh’ ham ti gelkhoh’a ahilouleh datmoa aumpouve. Ahivangin, koiman phat phalou lhung ding a kona Pathen’in alah uhinte, ti gel’a koima aumpoi.

2 och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

Pathen ngaisahna lampi a cheho chu hung thi jonguleh lungmonga choldo ding ahiuve.

3 Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.

Hinla nangho doichoi ho chate, jon bol pasal ho le numei kijoh chilhah ho- hikoma hin hung khom’uvin!

4 Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,

Koi douna’a kigoa nahiuva? Koi douna’a namai’u najep pol’uva chule kamka’a lei lhadoh’a nahiu vem? Nangho chonset bol ho chate le jousei hat chate nahiu ve!

5 I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.

Nanghon khongnang phungho le thingphung hing bultina nalim -semthu hou chu nagel khoh lheh’uve. Nanghon phaicham dung hoa songpia konna kitandoh ho chunga nachateu chu kilhainan natoh doh’uvin ahi. Keima kahitapon, amaho joh chu nagou chin’u ahitai. Hiche nabol’hou jouse hin keima hi kipah inte nei tiu ham?

6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?

Phaicham mun hoa song jolsel ho chu na-pathen ‘u ahin, amaho chu nanghon Pathen houva nahou’uva kikatdohna don ding thilto nalhei lhauvin chule anneh thiltoho natohdoh’uvin ahi. Amaho chu na gouchan diu ahitai, Keima kahitapoi. Hiche nabol ho’u hin Keima hi kipah inte neitiu hija ham?

7 På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.

Nanghon molsang tinna jon-thanhoina nabol tauve. Chuche mun hoa chun nanghon milim nahou’uvin, Keima dinga kitahna bei nahiu ahitai.

8 Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.

Nanghon lim-semthu houho melchihnaho chu na kotkhom ho’uva le na kotnung’uva natah’uvin, Keima nei dalhauvin, hiche pathenna neidia thet umtah ho chu nakichoijun, lupna nakaldoh piuvin ahi. Nanghon sagoh-keuva um semthu-milim chu lung ngaichatnin naveuvin, nangho tah nakipedoh jenguve.

9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket. (Sheol h7585)

Nanghon Olive thao chu semthu-pathen (Molech-pathen)’a chun thao namtui pumin napedohtauve. Nangman naphahna thei chana, vannoi mithigam geijin, Pathen thah ngailut ding hollin nakalsongin ahi. (Sheol h7585)

10 Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: "Förgäves!" Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.

Na thilholna’a na cholta lheh’in, hinla na ngahnompoi. Ngaichat chun thahatna thah napen, na lhadah hihlaije.

11 För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

Hiche lim-kisemthu hohi nakichat ham? Amaho hin natijat sah em? Hiche jeh’a hi nangman keima jouva neibol’a chule nei suhmil’a chule ka thuseiho nasuhmil gam hitam? Keima kathipsot behseh tah jeh’a hi nei ginlou hitam?

12 Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.

Tua hi keiman thilpha bol’a na kigelnaho hi kasosal ding nahitai. Hiho chun na panpi lou dingu ahije.

13 När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.

Panpi na ngaichatna nakou teng hiche limsemthu- pathen ho chun na panpiu vem veuhite. Ipi itidan'a huisi hung nung chun amaho amutlhuh ahidem! Achunguva nahaigin ajah’ujongleh aginna lhu jengu hin tem! Hinla koi hijongleh eitahsan mi chun gam chu aloding chule Ka lhangtheng chu aloding ahi.

14 Ja, det skall heta: "Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg."

Pathen’in, lamlen chu semphauvin, ati! Kamite chu asohchan nauva ahung kilekitna dinguvin lampia songpi ho le songho suthengun.

15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.

Sangtah le achungnungpenpa, tonsotna hing jingpa chun, hiche hi aseije:”Keima munsang le achungnungpen’a ka um'in, a lhagao ki sehgima chule akineosah hoto kaum khome. Keiman mi kineosah ho ka kiledohsah kitnin chule lungchang kisih ho lung ngamna kalepeh in ahi.

16 Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.

Ajeh iham itileh nangho chunga doulung kaput jing ding ahipon; keima lung hang jing ding kahipoi. Chuti ding hileng, kasemsa mihemte hi abonchauva thigam diu ahitai.

17 För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.

Kalung ana hanga, hijeh’a hi hiche mite hi ka gimbol ahi. Keima amahoa konin kakikhin kangin, ahijeng vang'in alouchal nau ajom jing nalaijuve.

18 Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.

Amahon ipi abol’u kamunai, hijongleh kaboldam ding hitante! Ken amaho pui jingting, alhaseteho kalhamon ding ahi.

19 Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.

Pakai, amaho damsahpa’n aseije: Agamla le anaija hon lungmonna lhingset nei’uhen; akam’uva vahchoina thucheng hinlhut ‘uhen, ati.

20 Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

Hijongleh, Keima eidoubol jing ho chu twikhanglen kinong, umthim theilouva, bonnang le aphon-nen hin notdoh tobangbep ahiuve.

21 De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.

“Agiloupa dingin lungmonna aumpoi,” tin ka Pathen’in aseije.