< Jesaja 52 >
1 Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.
Aw zion, angthawk ah, anglawt ah loe tha to la ah; Aw Jerusalem, ciimcai vangpui, kahoih khukbuen to angkhuk ah; tangzat hin aat ai kami hoi panuet thok kami loe na thungah akun let mak ai boeh.
2 Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
Maiphu to takhoek ah loe angthawk ah; Aw Jerusalem, angraeng anghnuthaih ahmuen ah anghnu ah; Aw tamna ah kaom Zion canu, na tahnong ah na oih ih sumqui to angkhring lai ah.
3 Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.
Angraeng mah hae tiah thuih; nang loe tangka hoi na ai ah zawh boeh pongah, tangka hoi ai ah ni akrang tih.
4 Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.
Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih; canghnii ah kai ih kaminawk loe Izip prae ah khosak hanah caeh o tathuk; hnukkhuem ah loe nihcae to Assyria kaminawk mah takung om ai ah pacaekthlaek o.
5 Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
Vaihi tih sak han ih maw hae ah ka oh? tiah Angraeng mah thuih; takung om ai ah kai ih kaminawk to a naeh o, ukkungnawk mah nihcae to pacaekthlaek o moe, ni thokkhruek kai ih ahmin kasae a thuih o, tiah Angraeng mah thuih.
6 Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.
To pongah kai ih kaminawk mah ka hmin hae panoek o tih; to lok thuikung loe Kai ni, tiah atue mah phak naah panoek o tih; khenah, to tiah thuikung loe Kai ni.
7 Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: "Din Gud är nu konung!"
Monghaih lok thuikung, kahoih tamthanglok sinkung, pahlonghaih lok thuikung, anghoehaih tamthanglok sinkung, Zion hanah, Na Sithaw loe Angraeng ah oh, tiah mae nui hoiah angzo lok thuikung ih khok loe kawkrukmaw kranghoih.
8 Hör, huru dina väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de se för sina ögon, huru HERREN vänder tillbaka till Sion.
Na misa toep kaminawk ih lok to tahgai oh; nihcae loe anghoehaih laa to nawnto sah o tih; Angraeng loe Zion ah amlaem let boeh, tiah angmacae ih mik hoiah hnu o tih.
9 Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tröstar sitt folk, han förlossar Israel.
Ahmuen kamro Jerusalem, anghoehaih laa to nawnto sah o oh; Angraeng mah angmah ih kaminawk to pathloep boeh, anih mah Jerusalem to akrang boeh.
10 HERREN blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning.
Prae kaminawk boih mikhnuk ah, Angraeng mah kaciim a ban to amtuengsak boeh pongah, long boenghaih ahmuen ah kaom kaminawk boih mah aicae Sithaw pahlonghaih to hnu o tih.
11 Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS kärl.
Tacawt oh, tacawt oh, to ahmuen hoiah tacawt oh! Kaciim ai hmuen to sui o hmah! To ahmuen hoiah tacawt oh; Sithaw ih laom phaw kaminawk, ciimcai oh.
12 Se, I behöven icke draga ut med hast, icke vandra bort såsom flyktingar, ty HERREN går framför eder, och Israels Gud slutar edert tåg.
Tawt hoiah caeh o hmah; cawnhhaih hoiah doeh caeh o hmah; Angraeng loe nangcae hmaa ah caeh tih; nangcae pakaa hanah Israel Sithaw loe hnukbang ah om tih.
13 Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
Khenah, ka tamna loe toksakhaih boih ah hmacawn tih; anih loe kasangah tapom ueloe, ranui koekah pakoehhaih om tih.
14 Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
Anih to kami hoi anghmong ai ah mikhmai set o sak moe, kami hoi anghmong ai ah krang set o sak pongah, kanoih parai kaminawk loe dawnrai o:
15 så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
Anih mah kanoih parai prae kaminawk to ciimsak tih, siangpahrangnawk loe anih hmaa ah pakha tamuep o tih; minawk mah thuih vai ai ih hmuen to nihcae mah hnu o tih; minawk mah thaih vai ai ih hmuen to nihcae mah poek o tih.