Jesaja 5
1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle.
“Ko eni te u hiva ki hoku ʻofaʻanga ʻaki ʻae hiva, ʻo ia ʻoku ou mamana ki ai, ʻoku kau ki heʻene ngoue vaine. ʻOku maʻu ʻe hoku ʻofaʻanga ʻae ngoue vaine ʻi he moʻunga kelekele moʻui:
2 Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
Pea naʻa ne ʻāʻi ia, mo fetuku mei ai ʻae ngaahi maka, pea ne tō ʻi ai ʻae ngaahi vaine lelei lahi, mo ne langa ʻae fale leʻo ki ai, pea naʻe ngaohi foki ʻi ai ʻae tataʻoʻanga uaine: pea ne ʻamanaki ʻe tupu ai ʻae ngaahi kālepi, ka naʻe tupu ai ʻae kālepi vao pe.
3 Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård.
“Pea ko eni ʻae kakai ʻo Selūsalema, mo e kau tangata ʻo Siuta, ʻoku ou kōlenga ke mou fakamaau kiate au mo ʻeku ngoue vaine.
4 Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
Ko e hā mo ha meʻa ʻe faʻa fai ki heʻeku ngoue vaine, ʻoku teʻeki te u fai ki ai? Ko e hā kuo u ʻamanaki ki he tupu ai ʻae ngaahi kālepi, ka kuo tupu pe ʻae fua kona?
5 Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.
Pea ko eni; te u fakahā kiate kimoutolu ʻaia te u fai ki heʻeku ngoue vaine: te u toʻo mei ai ʻā hono ʻā, pea ʻe keina ia ʻo ʻosi; pea ʻe holoki ʻā hono maka, pea ʻe malaki hifo ia:
6 Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.
Pea te u liʻaki ia: ʻe ʻikai ʻauhani ia, pe keli; ka e tupu ʻi ai ʻae ngaahi ʻakau talatala: pea te u fekau foki ki he ngaahi ʻao ke ʻoua naʻa ʻuha ki ai.
7 Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. --
He ko e ngoue vaine ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e fale ʻo ʻIsileli ia, pea ko e kau tangata ʻo Siuta, ko ʻene ʻakau toulekeleka: pea naʻa ne ʻamanaki ki he fakamaau, kae vakai ko e fakamālohi; ki he māʻoniʻoni, kae vakai ko e tangi.”
8 Ve eder som läggen hus till hus och fogen åker till åker, intill dess att rum ej mer finnes och I ären de enda som bo i landet!
ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku fakahoko ʻae fale ki he fale, ʻonau ai ʻae ʻapi ki he ʻapi, ke ʻoua naʻa toe ha potu, koeʻuhi ke māʻolunga taha pe ʻakinautolu ʻi he fonua!
9 Från HERREN Sebaot ljuder det så i mina öron: Sannerligen, de många husen skola bliva öde; huru stora och sköna de än äro, skola de bliva tomma på invånare.
Naʻe pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau ki hoku telinga, “Ko e moʻoni ʻe lahi ʻae fale ʻe lala, ʻio, ʻe ʻikai kakai ʻae ngaahi fale lahi mo lelei.
10 Ty en vingård på tio plogland skall giva allenast ett batmått, och en homers utsäde skall giva blott en efa.
He ko e ngoue vaine, ko e ʻeka ʻe hongofulu hono lahi, ʻe maʻu mei ai ʻae pate pe taha, pea ko e homa ʻe taha ʻoe tenga, ʻe utu mei ai ha efa pe taha.”
11 Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!
ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku tuʻu hengihengi hake, ke kumi ki he kava mālohi; pea nofo ʻo aʻu ki he pō, kaeʻoua ke nau kona ʻi he uaine!
12 Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.
Pea ʻoku ʻi heʻenau ngaahi kātoanga ʻae haʻape, mo e vaiole, mo e lali, mo e mimiha, mo e uaine: ka ʻoku ʻikai te nau tokanga ki he ngāue ʻa Sihova, pe vakai ki he ngāue ʻa hono nima.
13 Därför skall mitt folk oförtänkt föras bort i fångenskap; dess ädlingar skola lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.
Ko ia kuo ʻave pōpula ai ʻa hoku kakai, koeʻuhi ʻoku ʻikai ʻiate kinautolu ʻae ʻilo: pea kuo fiekaia honau kau tangata ongoongo, pea mo honau tokolahi ʻoku mate fieinu.
14 Ja, därför spärrar dödsriket upp sitt gap, det öppnar sina käftar utan allt mått, och stadens yperste måste fara ditned, jämte dess larmande och sorlande skaror, envar som fröjdar sig därinne. (Sheol h7585)
Ko ia kuo fakalahi ai ʻa heli ʻe ia, mo fakamanga lahi ʻaupito hono ngutu: pea ʻe ʻalu hifo ki ai honau mālohi, mo honau tokolahi, mo ʻenau laukau, mo ia ʻoku fiefia. (Sheol h7585)
15 Så bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade, ja, ödmjukade varda de högmodigas ögon.
Pea ʻe fakahifo ki lalo ʻae lāuvale, pea ʻe fakavaivaiʻi mo e tangata mālohi, pea ʻe hifo ki lalo ʻae mata ʻoe fielahi:
16 Men HERREN Sebaot bliver hög genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
Ka e hiki hake ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻi he fakamaau, pea ʻe fakaongoongoleleiʻi ʻae ʻOtua māʻoniʻoni ʻi he angatonu.
17 Och lamm gå där i bet såsom på sin egen mark, och på de rikas ödetomter söka vandrande herdar sin föda.
Pea ʻe toki kai ʻae fanga lami ʻo hangē ko ʻenau anga, pea ʻe kai ʻe he muli ʻae ngaahi potu lala ʻoe kakai koloaʻia.
18 Ve dem som draga fram missgärningsstraff med lögnens tåg och syndastraff såsom med vagnslinor,
ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku fusi ʻae angahala ʻaki ʻae afo ʻoe vaʻinga, pea fai hala ʻo hangē ko e maea mālohi:
19 dem som säga: "Må han hasta, må han skynda med sitt verk, så att vi få se det; må det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, så att vi förnimma det!"
ʻAkinautolu ʻoku pehē, “Tuku ke ne fai vave, pea fakatoʻotoʻo ʻene ngāue, ke tau mamata ki ai: pea tuku ke ʻunuʻunu mai pea haʻu ʻae tuʻutuʻuni ʻae tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli, koeʻuhi ke tau ʻilo ki ai!”
20 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!
ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku ui ʻae kovi ko e lelei, mo e lelei ko e kovi; ʻoku ui ʻae poʻuli ko e maama, mo e maama ko e poʻuli; ʻoku ui ʻae kona ko e melie, mo e melie ko e kona!
21 Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!
ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku poto ʻi honau mata ʻonautolu, mo kinautolu ʻoku pehē ʻoku nau fai fakapotopoto!
22 Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker,
ʻE malaʻia ʻakinautolu ʻoku mālohi ke inu uaine, mo e kau tangata mālohi ke felingiʻaki ʻae kava mālohi:
23 dem som giva den skyldige rätt för mutors skull, men beröva den oskyldige vad som är hans rätt!
ʻAkinautolu ʻoku fakatonuhiaʻi ʻae angahala koeʻuhi ko e totongi, ʻonau toʻo ʻae meʻa totonu ʻae māʻoniʻoni meiate ia!
24 Därför, såsom eldsflamman förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras rot förruttna, och deras löv skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.
Ko ia, hangē ʻoku keina ʻe he afi ʻae veve, pea fakaʻauha ʻe he ulo afi ʻae louveve, ʻe popo pehē honau aka, pea ʻe puna hake honau fisi ʻo hangē ko e efu: koeʻuhi kuo nau liʻaki ʻae fono ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau, pea kuo nau fehiʻa ki he folofola ʻae tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli.
25 Därför har HERRENS vrede upptänts mot hans folk, och han uträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darra, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
Ko ia kuo tupu ai ʻae houhau ʻo Sihova ki hono kakai, pea kuo ne mafao hono nima kiate kinautolu, pea kuo ne taaʻi ʻakinautolu: pea naʻe tetetete ʻae ngaahi moʻunga, pea naʻe haehae honau ʻangaʻanga ʻi he ngaahi hala ʻoe kolo. Pea neongo ʻa eni kotoa pē ʻoku teʻeki ai ke taʻofi hono houhau, ka ʻoku kei mafao hono nima.
26 Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit.
Pea te ne hiki hake ʻae fuka ki he ngaahi puleʻanga mei he mamaʻo, pea te ne seseʻe ʻakinautolu mei he ngataʻanga ʻo māmani: pea vakai te nau haʻu vave mo fakatoʻotoʻo:
27 Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.
ʻE ʻikai vaivai pe humu ha taha ʻiate kinautolu, ʻe ʻikai ha taha ʻe tulemohe pe mohe pea ʻe ʻikai vete ʻae noʻo ʻi honau konga loto, pe motu ʻae nonoʻo ʻo honau topuvaʻe:
28 Deras pilar äro skarpa, och deras bågar äro alla spända; deras hästars hovar äro såsom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.
ʻOku māsila ʻenau ngaahi ngahau, pea kuo teke ʻenau kaufana kotoa pē; ʻe fakatatau ki he maka afi ʻae pesipesi ʻo ʻenau fanga hoosi, pea ko ʻenau ngaahi saliote ʻe hangē ko e ʻahiohio:
29 Deras skriande är såsom en lejoninnas; de skria såsom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bära bort det, och ingen finnes, som räddar.
Te nau ngungulu ʻo hangē ko e laione, te nau ngungulu ʻo hangē ko e fanga laione mui, ʻio, te nau ngungulu, pea puke ʻae meʻakai, pea te nau vete ia, pea ʻe ʻikai ha taha te ne taʻofi.
30 Ett rytande över folket höres på den dagen, likt rytandet av ett hav; och skådar man ned på jorden, se, då är där mörker och nöd, och ljuset är förmörkat genom töcken.
Pea ʻi he ʻaho ko ia te nau tangi kiate kinautolu ʻo hangē ko e ʻuʻulu ʻoe tahi: pea kapau ʻoku sio ha tokotaha ki he fonua, vakai ko e fakapoʻuli mo e mamahi, pea kuo fakapoʻuli ʻae maama ʻi he langi.
