Jesaja 5
1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle.
Ka palung ih kami hanah, anih ih misur takha to laa ah ka sak pae han. Ka palung ih kami loe long kahoih maesom nuiah misur takha to a tawnh;
2 Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
anih loe long to takaeh moe, thlungnawk to takhoe boih pacoengah, a koeh ih misurkung to a thling, athung ah toephaih imsang to sak moe, misurtui pasawhhaih doeh a sak; anih mah kahoih misurthaih athai tih tiah oephaih a tawnh, toe kahoih ai misurthaih to athaih pae lat.
3 Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård.
Vaihiah, Aw Jerusalem kaminawk hoi Judah kaminawk, nangcae loe kai hoi misur takha salakah lokcaekkung ah om oh.
4 Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
Kaih ih misur takha hanah timaw ka sah thai tih boeh? Ka hoih misurthaih athai tih mue, tiah oephaih ka tawnh, toe kahoih ai misurthaih to athaih lat.
5 Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.
Kaimah ih misur takha hae kawbangmaw ka sak han, tiah vaihi kang thuih o noek han; pakaa ih sipae to ka phraek moe, minawk kalah ka caaksak han; tapang to ka phraek moe, minawk kalah ka cawhsak han.
6 Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.
Misur takha to ka pahnong sut han; takha loe mi mah doeh pathoep mak ai, takae doeh takae o mak ai ueloe, congca soekhring ni amprawk lat tih boeh; a nuiah kho angzoh han ai ah tamai to lok ka paek han.
7 Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. --
Israel imthung takoh loe misatuh kaminawk Angraeng ih misur takha ah oh, Judah kaminawk loe palung han koi kaom misurkung ah oh o; anih loe katoeng lokcaekhaih to pakrong e, pacaekthlaekhaih to a tongh lat; toenghaih to pakrong e, khenah, qahhaih to a hnuk lat.
8 Ve eder som läggen hus till hus och fogen åker till åker, intill dess att rum ej mer finnes och I ären de enda som bo i landet!
Nihcae loe long ah angmacae bueng oh o sut moe, ohhaih ahmuen kakong om ai boeh pongah, im maeto pacoeng maeto, lawk maeto pacoeng maeto kangbet ah khosah kaminawk loe khosak bing o!
9 Från HERREN Sebaot ljuder det så i mina öron: Sannerligen, de många husen skola bliva öde; huru stora och sköna de än äro, skola de bliva tomma på invånare.
Lensawk kahoih parai impuinawk loe kami om ai angqai krangah om o tih boeh, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah, ka naa taengah ang thuih boeh.
10 Ty en vingård på tio plogland skall giva allenast ett batmått, och en homers utsäde skall giva blott en efa.
Ue, lawk bung hato kaom misur takha ahmuen ah, misur tanghang abom bath maeto khue athai ueloe, homer maeto ahmuen ah aanmu patit naah, ephah maeto khue ni hak tih.
11 Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!
Mu naek hanah khawnthaw ah angthawk, misurtui paquih hanah, khoving khoek to mu nae kaminawk loe khosak bing!
12 Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.
Nihcae ih poihkung ah loe kalen pui katoeng, aqui aah koi katoeng, satuem, tamoi hoi misurtuinawk to oh; toe Angraeng mah sak ih hmuen to tiah doeh sah o ai, a ban hoiah sak ih hmuen doeh dawncang pae o ai.
13 Därför skall mitt folk oförtänkt föras bort i fångenskap; dess ädlingar skola lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.
Kai ih kaminawk loe panoekhaih tamsi o pongah, misong ah laemh o; nihcae ih angraengnawk loe zok kamthlam ah duek o moe, pop parai kaminawk doeh tui anghaeh loiah palai zaek o boih.
14 Ja, därför spärrar dödsriket upp sitt gap, det öppnar sina käftar utan allt mått, och stadens yperste måste fara ditned, jämte dess larmande och sorlande skaror, envar som fröjdar sig därinne. (Sheol h7585)
To pongah taprong loe amoeh moe, boep thai ai ah pakha to aangh; anih ih angraengnawk, pop parai kaminawk, lensawkhaih hoi khosak nawmhaih acaeng kaminawk loe to ah anghum o tathuk tih. (Sheol h7585)
15 Så bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade, ja, ödmjukade varda de högmodigas ögon.
Kahoih ai kami doeh atlim ah pakhrah tathuk ueloe, thacak kami doeh pahnaem tih; amoek kaminawk ih mik doeh atlim ah pakhrah pae tih.
16 Men HERREN Sebaot bliver hög genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
Toe misatuh kaminawk ih Angraeng loe toenghaih hoiah pakoehhaih to om tih, Ciimcai Sithaw loe a toenghaih rang hoiah ciimcaisak tih.
17 Och lamm gå där i bet såsom på sin egen mark, och på de rikas ödetomter söka vandrande herdar sin föda.
Tuucaanawk loe angmacae rawkcak caakhaih ahmuen ah paqai o tih, angraeng ih ahmuennawk loe angvinnawk mah caa o tih.
18 Ve dem som draga fram missgärningsstraff med lögnens tåg och syndastraff såsom med vagnslinor,
Atho kaom ai alinghaih hoi sakpazaehaih to qui hoiah azuk kaminawk loe khosak bing!
19 dem som säga: "Må han hasta, må han skynda med sitt verk, så att vi få se det; må det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, så att vi förnimma det!"
Nihcae mah Sithaw toksakhaih ka hnuk o thai hanah, anih loe karangah angzo nasoe, a tok to karangah sah lai nasoe; ka panoek o thai hanah, Ciimcai Israel Sithaw to anghnai nasoe loe, angzo lai nasoe, tiah thuih o.
20 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!
Hmuen kasae to kahoih hmuen, tiah thui kami, kahoih hmuen to kasae hmuen ah thui kami, vinghaih to aanghaih ah, aanghaih to vinghaih ah poek kami, kakhaa to kaluep ah, kaluep to kakhaa ah poek kaminawk loe khosak bing!
21 Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!
Angmacae mik ah palungha kami, angmacae mik ah khopoek thaih, tiah poekhaih tawn kaminawk loe khosak bing!
22 Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker,
Misurtui amoeh, mu abaeh moe, naek koeh hmoek kaminawk loe khosak bing!
23 dem som giva den skyldige rätt för mutors skull, men beröva den oskyldige vad som är hans rätt!
To baktih kaminawk loe bokhaih hmuen to lak moe, katoeng ai kaminawk to danpaek ai ah loih o sak ving; katoeng kaminawk to toenghaih hoiah lokcaek han koeh o ai.
24 Därför, såsom eldsflamman förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras rot förruttna, och deras löv skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.
To pongah hmai mah caphaeh to kangh moe, hmaipalai mah qam kazaek to kangh baktih toengah, nihcae ih tangzuun to qong ueloe, apawk doeh maiphu baktiah van ah anghaeh tahang boih tih; nihcae loe Angraeng Sithaw ih kaalok to vah o ving moe, Ciimcai Israel kami ih lok to aek o pongah to tiah oh o.
25 Därför har HERRENS vrede upptänts mot hans folk, och han uträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darra, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
To pongah angmah ih kaminawk nuiah Angraeng palungphui; a ban payangh moe, nihcae to boh, to pongah maesomnawk loe anghuen o moe, kami qoknawk doeh loklam um li ah aek baktiah oh o. To tiah oh pacoengah doeh, anih palungphuihaih dii ai vop, a ban to phok tahang toengtoeng vop.
26 Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit.
Angthla parai ahmuen ah khosah kaminawk hanah kahni to payang pae o moe, long boenghaih ahmuen ah kaom kaminawk hanah ban uengh o thuih; khenah, nihcae loe karangah angzo o tih;
27 Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.
nihcae thungah angpho moe, amthaek kami mi doeh om mak ai, mi doeh iih angam o mak ai, iip doeh iip o mak ai; kazii angzaenghaih doeh khram o mak ai, khokpanai qui doeh apet mak ai;
28 Deras pilar äro skarpa, och deras bågar äro alla spända; deras hästars hovar äro såsom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.
nihcae ih palaa loe noet parai, nihcae loe kalii to anueng o coek boeh; nihcae ih hrang khoknawk loe thlung baktiah amtaak, hrang lakoknawk doeh takhi kamhae baktiah oh.
29 Deras skriande är såsom en lejoninnas; de skria såsom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bära bort det, och ingen finnes, som räddar.
Nihcae hanghaih lok loe kaipui baktiah oh moe, tha kaom li kaipui baktiah a hangh o; ue, hanghaih hoiah moi to kaek o ueloe, ruet o tih, mi mah doeh lomh pae thai mak ai.
30 Ett rytande över folket höres på den dagen, likt rytandet av ett hav; och skådar man ned på jorden, se, då är där mörker och nöd, och ljuset är förmörkat genom töcken.
To na niah nihcae loe tuipui ih tuiphu kangthawk lok baktiah hang o tih; kami mah to prae to khet naah, khoving hoi palungsethaih khue to hnu tih; vannawk aanghaih loe tamai mah khuk khoep tih boeh.
