Jesaja 41

1 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta.

Twikhanglen gallam sanga um gamho, kam'a sanga thipbeh in umun, kingai phat cheh uvin. Nalung lhailou nau pipen chu hin polut’un. Tuhin hunguvin lang chule seijun. Nachung thu’u kitanna ding mun gontup ahitai.

2 Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?

Solam gam’a kona hiche Lengpa hi, Pathen kinbol thei dinga koi hin tildoh hija ham? Hichepa hin chitin- namtin galla ajo ding chule alenghou jong akeng toa noigep dinga phalna pea chu koi hin tem? Achem jam’in agalmi ho chu huilah’a vutvai aso jenge. Huijin changvai athemang bangin ama’n athalpia amaho chu athe chehtai.

3 Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot.

Achena khahlou tol chu ahojeng vang'in, amaho chu ano mang soh keijin chule bitkei jin achepeh’e.

4 Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme.

Phat akipat til’a patna khang hung lhung nalai dingho chunga hat tah’a tonga kou khom’a chu koi ahidem? Hiche hi keima Pakai, apatna le chaina, Keima kiti bou hi Kahi.

5 Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.

Twikhanglen gal lama gam ho chun tijatah'in aveuve. Leiset mong lama umho jong atija’uvin chule galbol din akitil’uve.

6 Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: "Fatta mod!"

Milim semho jong akitil toh’uvin, khat le khat akihou uvin, “Lungam’un!” akitiuve.

7 Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: "Den är god" och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.

Khut them bolpan sana khengpa atilkhouvin, chule sehcha khenga pangpa chun thih khengpa atilkhouvin, Aphatai, ahung hoilheh jengtai, tin aseijuve. Chingthei tah in amahon asutouvin, akilonga le adet loulai umlouna dingin ama hon akil detchetnuve.

8 Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän,

Hinla kagolpa Abraham’a kona hung kikhai lha Jacob kalhen doh jal'a hi, Israel nangma kalhacha nahije.

9 du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått",

Leiset kolkim vella kona nangma kahenga kalekou nahi, Nangma kalhacha nahijeh’a keiman nangma kalhen doh nahin, kapai doh lou hel ding nahitai, tia kasei ahi.

10 frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

Kicha hih hellin, ajeh chu keiman nangma kaumpinai. Lunglha hih hellin, ajeh chu keima na Pathen kahi. Keiman natha hatsah ing ting chule kapanpi ding nahitai. Keiman kajona khut jet lama nangma kadop touding nahi.

11 Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås.

Vetan, namelma teho jouse khu chea lumho khu, lung nohphah’a chule kijum soa ahitauve. Nangma dou chan chu thitei ding chule imacha hung hilou ding ahije.

12 Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände.

Nangma jotei dinga kigoho chu navet jongleh mohseh’a vebep nahi ding ahitai. Nangma nadel khum ho chu imacha hilou dingu ahiuve.

13 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.

Ajeh chu Keima, na Pakai, na Pathen keima tah in nangma khut jetlam katuhnai, chule najah’a kasei ahi, Kicha hih in, keima nangma panpi dinga hikoma uma kahi.

14 Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige.

Nangma akineosah lungtol tobangbep, vo Jacob, Kicha hih uvin, Israel miteho, ajeh chu Keiman kapanpi ding nahiuve. Keima na Pakai, na Huhhingpa. Keima Israel Mitheng kitipa chu kahi.

15 Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.

Nangma chang chilna manchah thah, ha’hemtah tampi neija kangkui tobang nahi ding ahi. Nangman na melmate chu nabotel’a naloi khen ding, lhangsang tah tah hoa koldeh kisoh ding ahitai.

16 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige.

Amaho chu huilah’a napei le le ding, chule hui chun aboncha kei’uva asem mang hel dingu ahi. Chimpei jin amaho chu athe cheh dingu ahitai. Chutengleh nangma Pakaija nakipa ding, Israel tedinga Atheng Khat kitipa’a kithang at ding nahitai.

17 De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.

Mivaicha le ngaichat neihon twi aholleuva amujou lou uva, chule dangchah’a adangu agotlhah tengleh, Keima, Pakaijin amaho chu kahin hou ding, Keima, Israel te Pathen’in, itih channa jong kanungsun lou hel dingu ahitai.

18 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

Keiman amaho dinga chu munjang lai lai hoa vadung kalonsah ding, keiman amaho dinga phaicham dung’a twinah ho kahin putdohsah ding chuie nelphaiho jong chu twi kiveinaho kasosah ding ahi. Vadung twi hung long chun tolgotna laiho jouse chu apalphei ding ahi.

19 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

Keiman gaso theilou nelphaja thingphung ho -ceder thing, thing gi, pahcha thing, Olive thing, thao thing, theichang phungle chah thing ho kaphu ding ahi.

20 för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

Hiche kabol hin, hiche thilkidang kibol mu ho jousen ipi kiseina ahi ahetkhen thei diu, hiche kibol hi, Pakai Israel mite dinga Atheng Khat kitipa, asempa’a kon ahi.

21 Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung.

Na milim hou jeh un nachung thu kiseijun, tin Pakaijin aseije. Ama (milim sem thu) ho chun ipi abolthei’uvem hin vetsah’u hen, tin Israelte Lengpa chun aseije.

22 Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,

Masang peh a chu ipi anasoh a ham? ti eima hon aphotchet igeltoh theina dinguvin amaho asei dingin kigo uhen. Ahilouva ahileh, hitia chu eihon ipi thil hungsoh thei ja ahi, amaho hin ikhonung dingu thu eihil diu angaije.

23 förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det.

Ahije, nikho hunglhung dinghoa ipi hungsoh ding neiseipeh’uvin. Chutah leh pathenho nahiu hetauvinge. Ahimongin, apha hihen, ase hijongleh nabolnom nom’u bol’uvin. Kalunguva kidangsahna chule kichatsahna lunggel sosahna dingin thil ipiham hinbollin.

24 Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse.

Hinla nomlou. Nangho imacha nahihihbeh’uvin, imacha jong naboltheipouvin ahi. Nadeilhen hou jong amahotah chu akisuboh’uvin ahi.

25 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.

Hijongleh Sahlam gam'a konin Keiman lamkai khat kahin tildoh in ahi. Solam gam'a konin ama chu aminin kakouvin ahi. Keiman lengho le leng chapate ho chunga gal kajosah ding ahi. Aman amahohi bel dengpan leingan abolna banga amaho chu achilgoi ding ahi.

26 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: "Du hade rätt"? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom.

Tonna patna hiche hung lhung ding ahi tihi koijin naseipeh ham? Hiche hi koijin gaova aphon doh hiya, nangman athusei chu adih ahi tia natahsan jong ham? Koiman thucheng khat jong sei aumpoi.

27 Jag är den förste, som säger till Sion: "Se, se där äro de", den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.

Keiman Zion jah’a chun,’Ven! Panpina pe dinga chu ahung naije! Tia aseipeh masapen kahi. Keiman Jerusalem chu kipana thupha pole ding kasolpeh ding ahi.

28 Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga.

Na milim ho lah’a khatpenin jong nahilchah pouve. Keiman thudoh kabollin ahileh, thu kadoh phatnin khatchan jong donbutna ahinpepouve.

29 Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.

Ve’uvin, amaho hi abonchauvin angol ngensen ahiuvin, aphatchomna bei ahiuve. Na lim semthu hou jong hui tobanga agohkeo ahiuve.