Jesaja 36

1 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.

Naʻe hoko ʻo pehē ʻi hono taʻu ʻe hongofulu ma fā ʻoe pule ʻa Hesekaia, naʻe haʻu ʻa Senakalipe ko e tuʻi ʻo ʻAsilia ki he ngaahi kolo kotoa pē ʻo Siuta naʻe teu ki he tau, pea ne lavaʻi ʻakinautolu.

2 Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.

Pea naʻe fekau atu ʻe he tuʻi ʻo ʻAsilia ʻa Lapisake mei Lakisi ki Selūsalema kia Hesekaia mo e kongakau tokolahi mo ia. Pea naʻa ne tuʻu ʻi he veʻevai taupotu ki ʻolunga ʻi he hala lahi ʻoe ngoue ʻae tangata fakamaʻa kofu.

3 Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.

Pea naʻe toki haʻu kiate ia ʻa Iliakimi, ko e foha ʻo Hilikia, ʻaia naʻe pule ʻi he fale, pea mo Sepina ko e tangata tohi, mo Soa, ko e foha ʻo ʻAsafi, ko e matāpule tohi.

4 Och Rab-Sake sade till dem: "Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?

Pea pehē ʻe Lapisake kiate kinautolu, Mou pehē kia Hesekaia, “ʻOku pehē ʻe he tuʻi lahi, ko e tuʻi ʻo ʻAsilia, Ko e hā koā ʻae falalaʻanga ni ʻoku ke falala ki ai?”

5 Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?

Kuo ke pehē ʻe koe, (ka ko e lea taʻeʻaonga, ) “ʻOku ʻiate au ʻae fakakaukau mo e mālohi ki he tau: ka ʻoku ke falala kia hai, ke ke angatuʻu ai kiate au?

6 Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.

Vakai, ʻoku ke faʻaki ki he tokoni ʻoe kaho mafesi ni, ko ʻIsipite; ʻaia ʻi he faʻaki ki ai ha tangata, ʻe ʻasi ia ki hono nima, pea ʻe lavea ia: ʻoku pehē ʻa Felo ko e tuʻi ʻo ʻIsipite kiate kinautolu kotoa pē ʻoku falala kiate ia.”

7 Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja'?

Ka ʻi hoʻo pehē mai kiate au, “ʻOku mau falala kia Sihova ko homau ʻOtua: ʻikai kuo liʻaki ʻe Hesekaia hono ngaahi potu māʻolunga pea mo hono ngaahi feilaulauʻanga pea ne pehē ki Siuta, mo Selūsalema, ‘Te mou lotu ʻi he ʻao ʻoe feilaulauʻanga ni?’

8 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

Ko ia ʻoku ou fekau kiate ko e ke ke ʻomi ʻae ngaahi meʻa fakamoʻoni, ki hoku ʻeiki ko e tuʻi ʻo ʻAsilia, pea te u foaki atu ʻae hoosi ʻe ua afe, ʻo kapau te ke faʻa fakaheka ʻe koe ha kau tangata ki ai.

9 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!

Pea ka kuo pehē, ʻe fēfē hoʻo fakafoki ʻae mata ʻo ha ʻeikitau ʻoku siʻi hifo ʻi he ngaahi tamaioʻeiki ʻo ʻeku ʻeiki, pea falala ki ʻIsipite ke maʻu mei ai ʻae ngaahi saliote mo e kau tangata heka hoosi?

10 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det."

Pea kuo u haʻu eni ki he fonua ni ke tauʻi pea fakaʻauha ia ka e taʻekau ki ai ʻa Sihova? Naʻe pehē mai ʻe Sihova kiate au, ‘ʻAlu hake ki he fonua ni, pea fakaʻauha ia.’”

11 Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke till oss på judiska inför folket som står på muren."

Pea naʻe toki pehē ʻe Iliakimi mo Sepina pea mo Soa kia Lapisake, “ʻOku mau kole kiate koe, ke ke lea ki hoʻo kau tamaioʻeiki ʻi he lea fakaSilia; he ʻoku mau ʻilo ia: kaeʻoua ʻe lea kiate kimautolu ʻi he lea fakaSiu, ʻi he telinga ʻoe kakai ʻoku tuʻu ʻi he ʻā.

12 Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig, som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?"

Ka naʻe pehē ʻe Lapisake, “Kuo fekau au ʻe heʻeku ʻeiki ki ho ʻeiki pea mo koe ke lea ʻaki ʻae ngaahi lea ni? ʻIkai kuo ne fekau au ki he kau tangata ʻoku nofo ʻi he ʻā, ke nau kai honau kinohaʻa, pea inu honau tuʻutata, fakataha mo kimoutolu?

13 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och sade: "Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.

Pea naʻe toki tuʻu hake ʻa Lapisake, pea kalanga ia ʻi he leʻo lahi ʻi he lea fakaSiu, ʻo pehē, Mou fanongo ki he lea ʻae tuʻi lahi, ʻae tuʻi lahi ʻo ʻAsilia.

14 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder.

‌ʻOku pehē ʻe he tuʻi, ʻoua naʻa tuku ʻa Hesekaia ke kākaaʻi ʻakimoutolu; koeʻuhi ʻe ʻikai te ne faʻa fakamoʻui ʻakimoutolu.

15 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'

Pea ʻoua naʻa tuku ʻa Hesekaia ke ne fakalotoʻi ʻakimoutolu ke mou falala kia Sihova, ʻo pehē, ‘Ko e moʻoni ʻe fakamoʻui ʻakitautolu ʻe Sihova:’ ʻe ʻikai tukuange ʻae kolo ni ki he nima ʻoe tuʻi ʻo ʻAsilia.

16 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,

‌ʻOua naʻa fanongo kia Hesekaia: he ʻoku pehē ʻe he tuʻi ʻo ʻAsilia, Mou fakalelei mo au ʻaki ha foaki, pea haʻu kituaʻā kiate au: pea kai taki taha ʻi heʻene vaine, pea taki taha ʻi heʻene ʻakau ko e fiki, pea taki taha inu ʻae vai ʻo ʻene puha vai.

17 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.

Kae ʻoua ke u haʻu ʻo ʻave ʻakimoutolu ki ha fonua ʻoku hangē ko homou fonua, ko e fonua ʻoe uite mo e uaine, ko e fonua ʻoe mā mo e ngoue vaine.

18 Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?

Vakai telia naʻa fakalotoʻi ʻakimoutolu ʻe Hesekaia, ʻo pehē, ‘ʻE fakamoʻui ʻakitautolu ʻe Sihova.’ ʻOku ai ha ʻotua ʻoe ngaahi puleʻanga kuo ne fakamoʻui hono fonua mei he nima ʻoe tuʻi ʻo ʻAsilia?

19 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?

‌ʻOku ʻi fē ʻae ngaahi ʻotua ʻo Hamati mo ʻAapati? ʻOku ʻi fē ʻae ngaahi ʻotua ʻo Sifaveimi? Pea kuo nau fakamoʻui ʻa Samēlia mei hoku nima?

20 Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?"

Ko hai ʻi he ngaahi ʻotua kotoa pē ʻoe ngaahi fonua ni, kuo fakamoʻui honau fonua mei hoku nima, koeʻuhi ke fakamoʻui ʻe Sihova ʻa Selūsalema mei hoku nima?”

21 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: "Svaren honom icke."

Ka naʻa nau fakalongo pe, pea ʻikai ha lea siʻi kiate ia: he naʻe pehē ʻae fekau ʻae tuʻi, “ʻOua naʻa talia ia.”

22 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.

Pea naʻe toki haʻu kia Hesekaia ʻa Iliakimi, ko e foha ʻo Hilikia, ʻaia naʻe pule ʻi he fale, mo Sepina ko e tangata tohi, mo Soa, ko e foha ʻo ʻAsafi, ko e matāpule tohi, kuo mahae honau kofu, pea naʻe tala kiate ia ʻae ngaahi lea ʻa Lapisake.