< Jesaja 36 >
1 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
Hezekiah siangpahrang ah ohhaih saning hathlai palito naah, Assyria siangpahrang Sennakharib to angzoh moe, kacakah sak ih misa pakaahaih Judah vangpuinawk to lak pae boih.
2 Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
Assyria siangpahrang mah Rashakeh to thacak misatuh kaminawk hoi nawnto, Lakish hoiah Jerusalem ah siangpahrang Hezekiah khaeah patoeh. Misatuh angraeng loe khukbuen pasuk kami ih lawk bangah caehhaih loklam, aluek bang ih tuili ah anghak.
3 Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
To naah Hilkiah capa, siangpahrang im khenzawnkung Eliakim, ca tarik kami Shebna, Asaph capa, ca pakuem kami, Joah cae loe anih khaeah caeh o.
4 Och Rab-Sake sade till dem: "Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?
Misatuh angraeng Rashakeh mah nihcae khaeah, lensawk siangpahrang, Assyria siangpahrang mah, Tipongah nangmah hoi nangmah to tih khoek to nang oep loe? tiah a thuih, tiah Hezekiah khaeah thui paeh, tiah ang naa.
5 Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?
Nang loe misatuk kophaih hoi thacak misatuh kaminawk to ka tawnh mang, tiah na thuih ti; toe amsawnlok ni na thuih; mi ih tha oephaih hoiah maw kai hae nang tuk han?
6 Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.
Khenah, nang loe angkhaek sakrungkung baktiah kaom, Izip prae ni nang oep haih; sakrungkung baktiah kaom akung nuiah amha kami loe angkhaek sakrungkung mah ban to thun pae ueloe, ahmaa caa tih; Izip siangpahrang Faro mah doeh anih khaeah amha kaminawk to to tiah sah tih.
7 Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja'?
Toe nangcae mah, Kaicae loe kaimacae ih Angraeng Sithaw ni ka oep o, tiah na thuih o; Hezekiah mah hmuensang hoi hmaicamnawk to phraek boih moe, Judah hoi Jerusalem kaminawk khaeah, Hae ih hmaicam hmaa ah khue ni Sithaw na bok o han, tiah a thuih na ai maw?
8 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
To pongah angzo oh loe, ka angraeng Assyria siangpahrang hoi palungduehaih to sah oh; hrang angthueng thaih kami na tawnh o nahaeloe, nihcae kakhawt ah hrang sang hnetto kang paek o han!
9 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!
Ka angraeng ih tamnanawk thungah kathoeng koek misatuh angraeng kai mataeng doeh nang pazawk o ai nahaeloe, kawbangmaw Izip kaminawk ih hrang lakoknawk hoi hrang angthueng kaminawk to nang oep o haih?
10 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det."
Angraeng asaenghaih om ai nahaeloe hae prae amrosak hanah kang zo tih maw? Caeh moe, to prae to paro hanah, Angraeng mah ang thuih, tiah a naa.
11 Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke till oss på judiska inför folket som står på muren."
To naah Eliakim, Shebna hoi Joah mah misatuh angraeng Rabshakeh khaeah, Tahmenhaih hoi na tamnanawk loe Syria lok ka thaih kop o pongah, Syria lok hoiah mah na thui ah; sipae nuiah kaom kaminawk mah thaih o kop hanah, Hebru lok hoiah thui hmah, tiah a naa o.
12 Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig, som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?"
Toe misatuh angraeang Rabshakeh mah, Nangcae angraeng hoi nangcae khae khue lokthuih hanah ka angraeng mah ang patoeh, tiah na poek o maw? Sipae nuiah anghnu kaminawk khaeah doeh lokthuih hanah na patoeh ai maw? Nihcae loe nangcae baktiah angmacae ih aek to caa o ueloe, angmacae ih tamzun tui to nae o tih, tiah pathim pae.
13 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och sade: "Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.
To naah Rabshakeh loe angdoet tahang moe, Hebru lok hoiah, lensawk siangpahrang, Assyria siangpahrang ih lok hae tahngai oh, tiah a hangh.
14 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder.
Siangpahrang mah hae tiah thuih; Hezekiah mah na ling o hmah nasoe; nangcae to anih mah loisak thai mak ai!
15 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
Angraeng mah aicae pahlong tih; hae vangpui hae Assyria siangpahrang ban ah paek mak ai, tiah Hezekiah mah thuih pongah Sithaw to tang o hmah.
16 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,
Hezekiah ih lok to tahngai o hmah; Assyria siangpahrang mah hae tiah thuih; Kai hoi angdaehhaih sah oh loe, kai khaeah angzo oh; to tiah nahaeloe kami boih mah angmah ih misurthaih hoi thaiduet thaih to caa o ueloe, angmah ih tuikhaw thung ih tui to nae o tih;
17 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.
Kang zoh moe, nangcae to nangmacae prae baktiah kaom, cang hoi misurtui ohhaih prae, takaw hoi misur takha ohhaih prae ah kang caeh o haih han.
18 Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
Acoe oh, to tih ai nahaeloe Hezekiah mah nangcae khaeah, Angraeng mah pahlong tih hmang, tiah na zoek o moeng tih. Prae kaminawk ih sithawnawk mah a prae to Assyria siangpahrang ban thung hoiah loih o sak vai maw?
19 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
Hamath hoi Arpad ih sithawnawk loe naa ah maw oh o? Sephavaim ih sithawnawk loe naa ah maw oh o? Nihcae mah Samaria to ka ban thung hoiah loisak thaih maw?
20 Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?"
Hae prae thung boih ih sithawnawk thungah, kawbaktih sithaw mah maw a prae to ka ban thung hoi pahlong vaih? Kawbangmaw Angraeng mah Jerusalem to ka ban thung hoi pahlong thai tih? tiah a naa.
21 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: "Svaren honom icke."
Lok pathim han ai ah lokpaek boeh pongah, Judah kaminawk mah, lok pakha to doeh pathim pae o ai, oh o taak duem.
22 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.
To naah Hilkiah capa, siangpahrang im ukkung Eliakim, ca tarik kami Shebna hoi ca pakuem kami, Asaph capa Joah cae loe angmacae ih khukbuen to asih o moe, Hezekiah khaeah caeh o pacoengah, misatuh angraeng Rabshakeh mah thuih ih lok to a thuih pae o.