Jesaja 33

1 Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.

A UWE oe ka mea anai aku, Aole hoi oe i anaiia mai; Ka mea hao wale aku, aole nae lakou i hao mai ia oe! A pau kau anai ana aku, alaila e anaiia mai oe; A pau kou hao ana aku, alaila lakou e hao mai ai ia oe.

2 HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.

E Iehova, e maliu mai oe ia makou, Ua kakali makou ia oe, E lilo no oe i mea kokua ia lakou i kakahiaka, I mea hoi e ola'i makou i ka manawa popilikia.

3 För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.

I ka leo o ka lehulehu, hee aku la na kanaka, Ia oe i ala'i iluna, hoopuehuia'ku la na lahuikanaka.

4 Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.

E hoiliiliia no ko oukou waiwai pio, Me ko ka enuhe hoiliiliia; A e like me ka holo ana o na uhini io ia nei, Pela no ia e holo ai maluna ona,

5 HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.

Ua hapaiia o Iehova, no ka mea, maluna no oia e noho ana; Ua hoopiha no oia ia Ziona i ka pono a me ka maikai.

6 Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.

E lilo ana ke akamai a me ka ike, I kumu paa o kou manawa, i mea kokua ikaika hoi; O ka makau ia Iehova, oia kona waiwai malama.

7 Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.

Aia, e uwe ana ko lakou poe ikaika mawaho; E uwe walania no hoi na luna imi malu.

8 Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.

Ua haaleleia na alanui, Ua oki ka mea hele; Ua uhai oia i ka berita, Ua hoowahawaha oia i na kulanakauhale; Aole ia i manao i ke kanaka.

9 Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.

Ua uwe ka aina, ua kanikau hoi; Ua hilahila o Lebanona, ua mae wale; Ua like o Sarona me ka waonahele; Lulu iho o Basana, a me Karemela i na lau.

10 Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.

Ano, e ku no owau iluna, wahi a Iehova, Ano, e hapaiia no wau, Ano la wau e hookiekieia.

11 Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.

E hapai auanei oukou, i mauu maloo, E hanau mai no hoi oukou, i opala. Na ko oukou hanu no e hoopau ia oukou iho me he ahi la.

12 Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.

E like auanei ua lahuikanaka me ke kahu ana i ka puna: E puhiia no i ke ahi, e like me na kakalaioa i okiia.

13 Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.

E ka poe ma kahi mamao aku, E hoolohe mai oukou i ka'u hana ana; A me ka poe e kokoke mai hoi, E hoomaopopo oukou i ko'u mana.

14 Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. "Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?"

Ua makau ka poe hewa ma Ziona, Ua loohia ka poe aia i ka haalulu. Owai la ka mea o kakou e hiki ke noho me ke ahi e hoopau ana? Owai la ka mea o kakou e hiki ke noho me ka wela mau loa?

15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,

O ka mea hele ma ka pono, a olelo hoi ma ka pololei; O ka mea hoowahawaha i ka waiwai o ka hookaumaha ana, O ka mea lulu mawaho aku o kona lima i ka waiwai i loaa ma ke kipe ana; O ka mea pani i kona mau pepeiao o lohe i ke koko, O ka mea hoopili i kona mau maka, i ike ole ia i ka hewa;

16 han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.

Oia ka mea e noho ana ma kahi kiekie; O na pa pohaka kona puuhonua: E haawiia no ka ai nana, a e mau ana hoi kona wai inu.

17 Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.

E ike aku no kou mau maka i ke alii i kona nani; E ike no hoi lakou i ka aina ma kahi loihi aku.

18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: "Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?"

E hoomanao ana no kou naau i ka makau i hala. Auhea ke kakauolelo? auhea hoi ka lunakaupaona? Auhea ka mea helu i na halekiai?

19 Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

Aole oe e ike hou aku i ka lahuikanaka ikaika, I ka lahuikanaka olelo ike ole ia, ma ka lohe ana, I ke alelo namu hoi au i hoomaopopo ole ai.

20 Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.

E ike auanei oe ia Ziona, I ke kulanakauhale o ka kakou ahaaina ana; E ike auanei kou mau maka ia Ierusalema. He wahi noho i hoomaluia, He halelewa hoi, aole e lawe hou ia'ku; Aole e unuhiia kona mau makia a i ka manawa pau ole, Aole hoi e moku kekahi o kona mau kaula.

21 Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.

Malaila io no ka nani o Iehova no kakou, He wahi muliwai nui, a akea ma na aoao a pau, Aole moku holo maloko olaila me ka hoe, Aole moku nui e holo ae a kela aoao.

22 Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.

No ka mea, o Iehova no ko kakou lunakanawai, O Iehova ka mea kau i ke kanawai maluna o kakou, O Iehova ko kakou alii; Oia ka mea e hoola mai ai ia kakou.

23 Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.

Ua weheia kou mau kaula, Aole hiki ia lakou ke hoopaa i ka papakukia, Aole hoi e hiki ke kau i ka hae; Alaila puunaueia ka waiwai pio nui; E hiki no i ka poe oopa ke hopu iho i ka waiwai pio.

24 Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är svag", ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.

Aole e olelo ka mea e noho ana, Ua mai au; O na kanaka E noho ana maloko, Ua kalaia ko lakou hewa.