Jesaja 32

1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

Voilà qu’un roi régnera alors pour la justice et que des princes gouverneront pour le droit.

2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

Ils seront tous comme un refuge contre le vent et un abri contre l’orage, comme des cours d’eau dans des lieux arides, comme l’ombre d’un rocher puissant sur un sol altéré.

3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

Ceux qui voient n’auront plus les yeux troubles, ceux qui entendent prêteront une oreille attentive.

4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

L’Intelligence des gens légers apprendra à connaître, et la langue des bègues s’exprimera avec facilité et clarté.

5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

L’Homme pervers ne sera plus qualifié de noble et le fourbe ne passera plus pour généreux.

6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

Car l’homme pervers débite des propos pervers, son cœur machine l’iniquité, pour accomplir des actions scélérates, proférer contre Dieu des faussetés, pour faire languir d’inanition celui qui a faim et priver de breuvage celui qui a soif.

7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

Le fourbe, ses armes sont mauvaises; il trame des projets perfides, afin de perdre les pauvres par des paroles de mensonge et l’indigent qui réclame son droit.

8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

L’Homme généreux, lui, ne conçoit que des desseins généreux, et il persévère dans sa noblesse.

9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

Femmes paisibles, levez-vous, entendez ma voix; et vous, filles insouciantes, écoutez mon discours.

10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

Dans un an et des jours, vous serez troublées, vous qui vivez en pleine quiétude; car c’en est fini des vendanges, et de récolte, il n’en viendra plus.

11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

Prenez peur, femmes paisibles, tremblez, filles insouciantes; dépouillez vos vêtements, mettez-vous à nu, qu’un cilice couvre vos reins!

12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

On se frappe la poitrine en pleurant les champs magnifiques, les vignes fertiles!

13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

Sur le sol de mon peuple poussent les ronces et les épines: elles envahissent même les maisons de plaisance, la ville joyeuse.

14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

Car les palais sont délaissés, la cité bruyante est dans l’abandon; tour et château-fort sont devenus en permanence des cavernes, la joie des onagres, un pâturage pour les troupeaux,

15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

jusqu’au jour où se répandra sur nous un esprit d’en haut, où le désert redeviendra un verger et le verger sera considéré comme une forêt touffue.

16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

Alors le droit élira domicile dans le désert, et la justice aura son siège dans les jardins plantureux.

17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

Et l’œuvre de la justice sera la paix, et le fruit de la droiture sera le calme et la sécurité à tout jamais.

18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

Mon peuple habitera dans un séjour de paix, dans des demeures bien protégées et dans des retraites tranquilles.

19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

Mais une grêle violente s’abattra sur la forêt, et la ville sera profondément abaissée.

20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.

Heureux cependant, ô vous qui pourrez semer au bord de tous les cours d’eaux et laisser circuler librement le bœuf et l’âne!