Jesaja 31
1 Ve dem som draga åstad ned till Egypten för att få hjälp, i det de förlita sig på hästar, dem som sätta sin förtröstan på vagnar, därför att där finnas så många, och på ryttare, därför att mängden är så stor, men som ej vända sin blick till Israels Helige och icke fråga efter HERREN!
Abomhaih hnik hanah Izip ah caeh tathuk, hrangnawk oephaih tawn kami, pop parai hrang lakok oephaih tawn kami, thacak hrang angthueng kaminawk to oep moe, ciimcai Isarael Sithaw to khen ai, Angraeng doeh pakrong ai kaminawk loe khosak bing!
2 Också han är ju vis; han låter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.
Anih loe palungha pongah amrohaih to phasak tih; anih loe thuih ih lok to azuk let mak ai; anih loe sethaih sah kami imthung takoh to tuk moe, kahoih ai hmuen sak abomh kaminawk to tuk hanah angthawk tih.
3 Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud, deras hästar äro kött och icke ande. Och HERREN skall räcka ut sin hand, och då skall hjälparen vackla och den hjälpte falla, och båda skola tillhopa förgås.
Toe Izip kaminawk loe Sithaw na ai ni, kami rumram toeng ni; nihcae ih hrangnawk doeh muithla ah om ai, takpum ah ni oh o rumram toeng. Angraeng mah ban phok thuih naah loe, anih abomh kaminawk amtimh o ueloe, abomhaih hnu kaminawk doeh amtimh o tih; nihcae loe nawnto anghmaa o boih tih.
4 Ty så har HERREN sagt till mig: Såsom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov, och icke skrämmes bort av herdarnas rop eller rädes för deras larm, när de i mängd samlas dit, så skall HERREN Sebaot fara ned för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd.
Angraeng mah hae tiah ang thuih; Kaipui hoi a caanawk loe kaek ih moi to caak o moe, a hang o naah, tuutoep kaminawk boih mah hang o thuih cadoeh, hanghaih lok to zii o mak ai, tasoeh doeh tasoeh o mak ai; to baktih toengah misatuh kaminawk ih Angraeng loe to ah kaom mae hoi Zion mae ah nihcae to tuk hanah anghum tathuk tih.
5 Såsom fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskärma Jerusalem; han skall beskärma och hjälpa, han skall skona och rädda.
Tavaa mah pakhraeh hoiah a caanawk to khuk baktih toengah, Angraeng mah Jerusalem to pakaa tih; anih mah pakaa ueloe loisak tih; anih mah pakaa tih, danpaek ai ah loisak tih.
6 Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom ett så djupt fall, I Israels barn.
Aw Israel caanawk misa nang thawk o thuih ih, Angraeng khaeah amlaem o let ah.
7 Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt eder till synd.
To na niah loe zaehaih sak hanah, nangmacae ban hoiah sak ih sui maw, sumkanglung hoiah maw na sak o ih krangnawk to na vaa o king tih boeh.
8 Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd, som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skola bliva trälar.
Assyria loe thacak kami mah hum mak ai, sumsen hoiah ni dueh tih; kasae kami mah hum mak ai, anih loe suemsen mah paaeh tih; toe anih loe sumsen thung hoiah cawn ueloe, angmah ih thendoengnawk to misong tok sahsak tih.
9 Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola i förfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Zit loiah angmah ih kacak sipae to cawn taak tih, anih ih angraengnawk loe angmathaih hmuen hnuk o naah zii o tih, tiah Zion mae ah kangqong hmai ah kaom, Jerusalem ah doeh hmaitikhaih ahmuen ah kaom, Angraeng mah thuih.
