Jesaja 30

1 Ve eder, I vanartiga barn, säger HERREN, I som gören upp rådslag som icke komma från mig, och sluten förbund, utan att min Ande är med, så att I därigenom hopen synd på synd,

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, ʻE malaʻia ʻae fānau talangataʻa, ʻaia ʻoku fakakaukau kae ʻikai ʻiate au; pea ʻoku ʻufiʻufi ʻaki ʻae meʻa ʻufiʻufi; ka ʻoku ʻikai ʻi hoku laumālie, koeʻuhi ke nau fakalahi ʻae angahala ki he angahala

2 I som dragen ned till Egypten, utan att hava rådfrågat min mun, för att söka eder ett värn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga!

‌ʻOku nau fononga ke ʻalu hifo ki ʻIsipite ke fakamālohi ʻakinautolu ʻi he mālohi ʻo Felo, pea ke faʻaki ki he malu ʻo ʻIsipite; ka naʻe ʻikai te nau fehuʻi ki hoku fofonga!

3 Se, Faraos värn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd.

Ko ia ʻe hoko ʻae mālohi ʻo Felo ko homou manga, pea ko e falala ki he malu ʻo ʻIsipite ko homou maveuveu.

4 Ty om ock hans furstar äro i Soan, och om än hans sändebud komma ända till Hanes,

He ko hono ngaahi houʻeiki naʻe ʻi Soani, pea naʻe haʻu ʻene kau talafekau ki Hanesi.

5 så skall dock var man få blygas över detta folk, som icke kan hjälpa dem, icke vara till bistånd och hjälp, utan allenast till skam och smälek.

Naʻa nau mā kotoa pē ʻi he kakai naʻe taʻeʻaonga kiate kinautolu, naʻe ʻikai ko ha tokoni pe ko e ʻaonga, ka ko e fakamā pea mo e ongokovi.

6 Utsaga om Söderlandets odjur. Genom ett farornas och ångestens land, där lejoninnor och lejon hava sitt tillhåll, jämte huggormar och flygande drakar, där föra de på åsnors ryggar sina rikedomar och på kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hjälpa dem.

Ko e kavenga ʻoe ngaahi manu ʻoku ʻave ki he potu tonga: ki he fonua ʻoe mamahi mo e ongosia, ʻaia ʻoku haʻu mei ai ʻae laione mui mo e laione motuʻa, ʻae ngata fekai pea mo e ngata afi ʻoku puna, te nau fua ʻenau koloa ʻi he uma ʻoe fanga ʻasi mui, mo ʻenau ngaahi meʻa ʻi he hula ʻoe fanga kāmeli, ki ha kakai ʻe ʻikai ʻaonga kiate kinautolu.

7 Ty Egyptens bistånd är fåfänglighet och tomhet; därför kallar jag det landet "Rahab, som ingenting uträttar".

He ko e meʻa vaʻinga pea taʻeʻaonga, ʻae tokoni mei he kakai ʻo ʻIsipite, ko ia kuo u kalanga ʻi he meʻa ni, Ko honau mālohi ke nofo pe.

8 Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och evinnerligen.

Te ke ʻalu ni ʻo tohi ia ʻi honau ʻao ʻi he palepale, pea tohi ia ʻi ha tohi koeʻuhi ko e kuonga ki mui ʻo taʻengata pea taʻengata.

9 Ty det är ett gensträvigt folk, trolösa barn, barn som icke vilja höra HERRENS lag,

‌ʻO pehē, ko e kakai angatuʻu eni, ko e fānau loi, ko e fānau ʻoku ʻikai fie fanongo ki he fono ʻa Sihova:

10 utan säga till siarna: "Upphören med edra syner", och till profeterna: "Profeteren icke för oss vad sant är; talen till oss sådant som är oss välbehagligt, profeteren bedrägliga ting;

‌ʻOku nau pehē ki he kau kikite, ʻoua naʻa mamata, pea ki he kau palōfita, ʻoua ʻe fakahā kiate kimautolu ʻae ngaahi meʻa totonu; lea ʻaki kiate kimautolu ʻae ngaahi meʻa mālie, kikite ʻaki ʻae ngaahi kākā:

11 viken av ifrån vägen, gån åt sidan från stigen, skaffen bort ur vår åsyn Israel Helige."

Tuʻu ki he ʻatā mei he hala, afe atu mei he hala, tuku ke mole ʻi hotau ʻao ʻae tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli.

12 Därför säger Israels Helige så: "Eftersom I förakten detta ord och förtrösten på våld och vrånghet och stödjen eder på sådant,

Ko ia ʻoku pehē ʻe he tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli, Ko e meʻa ʻi hoʻomou fehiʻa ki he folofola ni, pea falala ki he fakamālohi mo e mioʻi, mo faʻaki ki ai:

13 därför skall denna missgärning bliva för eder såsom ett fallfärdigt stycke på en hög mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren plötsligt och med hast störtar ned och krossas;

Ko ia ʻe hoko kiate kimoutolu ʻae hia ni ʻo hangē ʻae foaʻi ha ʻā maka ʻoku teitei hinga, ʻo hangē ko ha mafahi ʻi ha ʻā māʻolunga ʻoku hoko hono maumau fakafokifā ʻi ha kemo pe taha.

14 den krossa, såsom när man våldsamt slår en lerkruka i bitar, så våldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skärva stor nog att därmed taga eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen."

Pea te ne maumau ia ʻo hangē ko e maumau ʻae ipu ʻoe tufunga ngaohi ipu ʻaia kuo foaʻi ʻo lailai; ʻe ʻikai te ne taʻofi: ko ia ʻe ʻikai ʻilo ʻi hono pā ʻo ia ha konga ke vela ʻi he veʻe afi, pe ʻutu ʻaki ha vai mei he luo.

15 Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: "Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka." Men i viljen icke.

He ʻoku pehē ʻe he ʻEiki ko Sihova, ko e tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli; ʻI he tafoki mo e nofo pe te mou moʻui ai; ʻi he angavaivai mo e tui ʻe ai homou mālohi: ka naʻe ʻikai te mou loto ki ai.

16 I sägen: "Nej, på hästar vilja vi jaga fram" -- därför skolen I också bliva jagade; "på snabba springare vilja vi rida åstad" -- därför skola ock edra förföljare vara snabba.

Ka naʻa mou pehē, “ʻE ʻikai; ka te mau hola ʻi he fanga hoosi; ko ia te mou hola:” pea, “Te mau heka ʻi he veʻe vave; ko ia ʻe veʻe vave foki mo kinautolu ʻoku tuli ʻakimoutolu.”

17 Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mäns hot, till dess att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensam stång på bergets topp, såsom ett baner på höjden.

‌ʻE hola ʻae toko taha afe ʻi he valoki ʻo ha tokotaha; ʻi he valoki ʻoe toko nima te mou hola ai: kaeʻoua ke tuku ʻakimoutolu ʻo hangē ko ha ʻakau fakaʻilonga ʻi he tumutumu ʻo ha moʻunga, pea hangē ko ha fuka ʻi he tafungofunga.

18 Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig; därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som vänta efter honom.

Pea ko ia ʻe tatali ai ʻa Sihova, koeʻuhi ke ne ʻaloʻofa kiate kimoutolu, pea ko ia ʻe fakahikihikiʻi ia, koeʻuhi ke ne ʻaloʻofa kiate kimoutolu: he ko Sihova ko e ʻOtua ia ʻoe fakamaau: ʻoku monūʻia ʻakinautolu kotoa pē ʻoku tatali kiate ia.

19 Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta. Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart han hör din röst, skall han svara dig.

Koeʻuhi ʻe nofo ʻae kakai ʻi Saione ʻi Selūsalema: ʻe ʻikai te ke toe tangi: te ne fai lelei lahi kiate koe ʻi he leʻo ʻo hoʻo tangi; ʻi heʻene fanongo ki ai, te ne talia koe.

20 Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapens dryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utan dina ögon skola se upp till dina lärare.

Pea neongo ʻae ʻatu kiate koe ʻe Sihova ʻae mā ʻoe ongosia, pea mo e vai ʻoe mamahi, ka e ʻikai toe ʻave hoʻo kau akonaki ki ha tuliki, ka e mamata ʻe ho mata ki hoʻo kau akonaki.

21 Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; "Här är vägen, vandren på en."

Pea ka ke ka afe ki he toʻomataʻu, pea ʻi hoʻo afe ki he toʻohema, ʻe fanongo ʻe ho telinga ki ha lea mei ho tuʻa, ʻo pehē, “Ko eni ʻae hala, ke ke ʻalu ʻi ai.”

22 Då skolen I akta för orent silvret varmed edra skurna beläten äro överdragna, och guldet varmed edra gjutna beläten äro belagda; du skall kasta ut det såsom orenlighet och säga till det: "Bort härifrån!"

Te mou fakalieliaʻi foki ʻae ʻufiʻufi ʻo hoʻo ngaahi tamapua siliva kuo tongitongi, pea mo e teunga ʻo hoʻo ngaahi tamapua koula kuo haka: te ke liʻaki ʻakinautolu ʻo hangē ko ha kofu fakalielia; te ke pehē ki ai, “ʻAlu koe ʻi heni.”

23 Och han skall giva regn åt säden som du har sått på din mark, och han skall av markens gröda giva dig bröd som är kraftigt och närande; och din boskap skall på den tiden gå i bet på vida ängar.

Pea te ne toki foaki ʻae ʻuha ki hoʻo ngaahi tenga, koeʻuhi ke ke tūtuuʻi ki he kelekele; mo e mā ko e fua ʻoe kelekele, pea ʻe lahi ia pea mahu: pea ʻi he ʻaho ko ia ʻe kai ʻe ho fanga manu ʻi he ngaahi potu ʻataʻatā.

24 Och oxarna och åsnorna med vilka man brukar jorden, de skola äta saltad blandsäd om man har kastat med vanna och kastskovel.

Pea ko e fanga pulu mo e fanga ʻasi mui ʻoku fakamolū ʻae kelekele, te nau kai ʻae meʻakai lelei, ʻaia kuo fakamaʻa ʻaki ʻae fohe mo e lī.

25 Och på alla höga berg och alla stora höjder skola bäckar rinna upp med strömmande vatten -- när den stora slaktningens dag kommer, då torn skola falla.

Pea ʻe ʻi ai ʻi he ngaahi moʻunga māʻolunga kotoa pē, pea ʻi he ngaahi tafungofunga māʻolunga kotoa pē, ʻae ngaahi vai mo e vaitafe ʻi he ʻaho ʻoe tāmateʻi lahi, ʻoka hinga ʻae ngaahi fale māʻolunga.

26 Och månens ljus skall bliva såsom solens ljus, och solens ljus skall varda sju gånger klarare, såsom ett sjufaldigt dagsljus, när den tid kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det har fått.

Pea ʻe tatau ʻae maama ʻoe māhina mo e maama ʻoe laʻā, pea ʻe liunga fitu hono lahi hake ʻoe maama ʻoe laʻā, ʻo hangē ko e maama ʻoe ʻaho ʻe fitu, ʻi he ʻaho ʻoku nonoʻo ai ʻe Sihova ʻae lavea ʻo hono kakai, pea fakamoʻui ʻae volu ʻo honau teʻia.

27 Se, HERRENS namn kommer fjärran ifrån, med brinnande vrede och med tunga rökmoln; hans läppar äro fulla av förgrymmelse, och hans tunga är såsom förtärande eld;

Vakai, ʻoku haʻu ʻae huafa ʻo Sihova mei he mamaʻo, ʻoku vela ʻi hono houhau, pea ʻoku mamafa ʻae kavenga ʻo ia: ʻoku fonu hono muʻa fofonga ʻi he houhau, pea hangē ko e afi fakaʻauha hono ʻelelo.

28 hans andedräkt är lik en ström som svämmar över, så att den når ändå upp till halsen. Ty han vill sålla folken i förintelsens såll och lägga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse.

Pea ko ʻene mānava, ʻoku hangē ko e vaitafe ʻoku lōfia, ʻe hake ia ʻo aʻu ki he kia, ke lī ki ʻolunga ʻae ngaahi puleʻanga ʻaki ʻae fohe ʻoe malaʻia: pea ʻe ai ha meʻa taʻofi ʻi he ngao ʻoe kakai, ke fakahalaʻi ʻakinautolu.

29 Då skolen I sjunga såsom i en natt då man firar helig högtid, och edra hjärtan skola glädja sig, såsom när man under flöjters ljud tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa.

Te mou fai ha hiva, ʻo hangē ko e pō ʻoka fai ai ʻae fakataha māʻoniʻoni; pea maʻu mo e fiefia ʻoe loto, ʻo hangē ha taha ʻoku ʻalu mo e meʻa ifi ke haʻu ki he moʻunga ʻo Sihova, ki he Toko Taha Māfimafi ʻo ʻIsileli.

30 Och HERREN skall låta höra sin röst i majestät och visa huru hans arm drabbar, i vredesförgrymmelse och med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.

Pea ʻe fakaongo atu ʻe Sihova hono leʻo mālohi, pea ʻe fakahā ʻae tuku hifo ʻa hono nima, ʻaki ʻae māsila ʻo hono houhau, pea mo e ulo ʻoe afi fakaʻauha, ʻaki ʻae veteki, mo e afā, mo e ʻuha maka.

31 Ty för HERRENS röst skall Assur bliva förfärad, när han slår honom med sitt ris.

Ko e leʻo ʻo Sihova ʻe tā hifo ai ʻae kakai ʻo ʻAsilia, ʻaia naʻe tā ʻaki honau tokotoko.

32 Och så ofta staven far fram och HERREN efter sitt rådslut låter den falla på honom skola pukor och harpor ljuda. Gång på gång skall han lyfta sin arm till att strida mot honom.

Pea ko e potu kotoa pē ʻe ʻalu ia ki ai, ʻe ʻi ai ʻae meʻa tā ʻoe tautea, ʻaia ʻe ai mamafa ʻe Sihova kiate ia: ʻe ʻalu mo ia ʻae ngaahi lali iiki mo e haʻape: pea ʻi he ngaahi tau fakamanavahē te ne tauʻi ʻakinautolu.

33 Ty en Tofetplats är längesedan tillredd, ja ock för konungen är den gjord redo, och djup och vid är den; dess rund är fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelström skall HERRENS Ande sätta den i brand.

He kuo tuʻutuʻuni ʻi muʻa ʻa Tofeti; ʻio, kuo teuteu ia maʻa e tuʻi; kuo ne ngaohi ia ke loloto pea laulahi: ko e fokotuʻunga ia ʻoe afi mo e fefie lahi: ʻoku tutu ia ʻe he mānava ʻa Sihova, ʻo hangē ko e sulifa ʻoku tafe.