Jesaja 24
1 Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
Ven! Pakai in leiset asuhmang ding kon ahitai, chuleh gam ong lentah asoding ahi. Leiset chung asumang in, amite athethang soh tai.
2 Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.
Thempu ho leh milham ho, sohho leh vaihom ho, sohnu holeh inneinu ho, sum hom pa leh sum laho, acho holeh ajoh ho, sum bat sah hole sum pa laho, khat cha soh cha lou ding ahiuve.
3 Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
Leiset chung kihin sutheng sel ding chuleh kichom ngimsel ding ahi tin Pakai in aseitai.
4 Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
Leiset in pul adou in, a golha gamtai, chuleh lousoh ho a kisumangin, a nang gamtai. Leiset chunga milen tah hojeng jong amah thah gam tai.
5 Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
Amite chonset jeh in, leiset in a thoh gimin ahi. Ajehchu Pathen thuhil hoa pei chavai un, a danthu ho a sukeh un, tonsot'a dinga akitepna asuseh taovin ahi.
6 Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
Hijeh chun, gaosap nan leiset asumang in ahi. Amiten amite chonset jeh a genthei hahsat na ato diu ahi. Meiya akisumang un, mi themkhat bou ahingin akidalhan ahi.
7 Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
Lengpi gui ho jong mohseh in akisumang in, ju athah jong a kimu jou tapoi. Kipa thanop bol jouse jong akhoisa un, alung hem uve.
8 Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
Kipa thanop na khong gin athip heltai; golnop a kipa aw thong a kija tapoi. Selangdah a awngeitah a la kisa athip heltai.
9 Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
Ju leh la a kipa thanop na jouse achemang tan; judu ho judon ho jong akam uva akha tan ahi.
10 Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
Khopi kinchuh chuh in acheh chao in; insung jouse moh ponghung lut ho jeh in akikam soh in ahi.
11 Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
Mipi lamlen ho a akikhomun, ju asam sam jenguve. Kipana chu lungjin asoh tan ahi. Kipana chu hiche gam'a kon chun nomang in aumtai.
12 Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
Khopi chu mang thai in aki dalhan, a kot hojong akivo lha gam tan ahi.
13 Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
Leiset chung jouse a hiche thusim hi akibange- amoh bou akidalhan, theiphung chunga theichang khat pampet a kidalha tobang, lengpi thei themkhat akikhop tup jouva agui a kidalha tobang hiding ahi.
14 Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
Ahin dalhah a umjousen kipana jeh in a eu vun, la asaove. Lhumlam a umhon Pakai loupina chu a vahchoi uve
15 "Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn."
Solam gamkaija umhon Pakai loupina apeuve. Twikhanglen gal langpeh a umhon Israel Pathen, Pakai minchu avahchoi un ahi.
16 Från jordens ända höra vi lovsånger: "En härlig lott får den rättfärdige!" Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
Leiset kolning lang peh a konin vahchoila kisa kajaovin, chonpha Pa loupina kipe la ahi! Ahin kalung sung hi lung genthei nan adim e. Nei kapiu vin, ajehchu agolhapai ding kahi tai. Jouva kibolna ache nalaije, chuleh leptholna hi muntina a um nalaije.
17 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
Leiset aum miten, kichat tijatna, kokhuh chuleh thang tamtah nakimai topi diu ahi.
18 Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.
Tijat na a jamhon kokhuh sunga lhalut untin, kokhuh sunga kona sohcha hon, thang nga hung oh diu ahi. Manthah na hi vanna konna go julha banga hung julha ding ahi; leiset bulpi ho hung kihot ding ahije.
19 Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
Leiset hi akisu keh tai. Nasatah a chimlha ahitai; Nasatah in akihot in ahi.
20 jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.
Leiset hi jukham bangin alon dong dong in ahi. Hui lego in ponbuh asem bangin leiset akithingin, lhu intin thoudoh lou ding ahitai. Ajeh chu dougal asatnao gitlouna chu sangval a ahitai.
21 På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.
Hiche nikho teng chuleh Pakai in van munhoa um van miho gotna apeh ding chuleh leiset namtin chunga kiletsah tah a vaihom ho gotna apeh ding ahi.
22 Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.
Amaho chu ki umkhum a, songkul'a kikoitup diu ahi. Songkul'a kikam tup chet diu, chule achaina leh gotna sangtah kipe diu ahi.
23 Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.
Chuteng lha loupina chu hung mang suh cheh intin, nisa vah jong hung nol lha ding ahi, ajehchu vanmi janel Pakai chun Zion lhanga vai ahin hom ding ahi.
