Jesaja 22

1 Utsaga om Synernas dal. Vad är då på färde, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

Azawn hnuksakhaih kawng pongah thuih ih lok mah, Tih mah maw raihaih ang paek o moe, imphu nuiah na dawh o boih?

2 Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med svärd, ej dödats i strid.

Lokpunghaih hoi kahraw parai atuenh hoiah kakoi vangpui, nawmhaih vangpui, hum ah kaom nang ih kaminawk loe sumsen hoiah hum o ai, misa angtuk naah doeh dueh o ai.

3 Alla dina furstar hava samfällt flytt undan, utan bågskott blevo de fångar. Ja, så många som påträffades hos dig blevo allasammans fångar, huru långt bort de än flydde.

Nangcae ukkungnawk loe nawnto cawnh o, nihcae loe kalii kaat kop kaminawk mah naeh o; nangcae thung ih kaminawk loe ahmuen kangthla ah cawnh o, toe nihcae to naeh o boih.

4 Därför säger jag: Vänden blicken ifrån mig, jag måste gråta bitterligen; trugen icke på mig tröst för att dottern mitt folk har blivit förstörd.

To pongah kaimah, Kai hae na caehtaak ah; palungnat hoi ka qah han vop; kai kaminawk ih canunawk loe amro o boeh pongah, kai pathloep hanah azom hmah, tiah ka naa.

5 Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.

Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah, hnuksakhaih paek ih azawn ah raihaih, khok hoiah atithaih, poek anghmang suthaih, sipae amtimsakhaih hoi maenawk hanah hangh thuihaih ani to suek boeh.

6 Elam hade fattat kogret, vagnskämpar och ryttare följde honom; Kir hade blottat skölden.

Elam kaminawk loe kalii to avak o moe, hrang lakok angthueng kaminawk, hrang angthueng kaminawk hoi nawnto angzoh o; Kir kaminawk loe misa angvaenghaih hmuen to aken o.

7 Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

Na koeh koek ih azawnnawk loe hrang lakoknawk hoiah koi moe, hrang angthueng kaminawk doeh vangpui sipae khongkha taengah koi o mong boeh.

8 Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

Judah pakaahaih to takhoe pae ving, to nathuem ah nang mah maiphaw suekhaih taw thung ih im to na khet.

9 Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

Amrohaih hoiah kakoi David ih vangpui to na hnu o tih; aloih bang tuili ih tui to nawnto na doh o tih.

10 Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

Jerusalem ih imnawk to na kroek o ueloe, kacak sipae to sak hanah imnawk to na phrae o tih.

11 Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

Kangquem tuili hoi tacawt patungh ih tui doeh, vangpui sipae hnetto salakah sah o tih; toe to toksah kami to na khen o ai, canghnii hoi toksah kami ah kaom anih to khingyahaih na paek o ai.

12 Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

To na niah qahhaih, palungsethaih, lu sam aahhaih, kazii angzaeng hanah misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah kawk;

13 Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: "Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö."

toe khenah, anghoehaih hoi poeknawmhaih, maitaw tae hoi tuunawk to bohhaih, moi caakhaih hoi misurtui naekhaih to oh; nae o si loe, caa o si, aicae loe khawnbang ah a dueh o tih boeh, tiah na thuih o lat.

14 Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah, Na dueh o ai karoek to hae zaehaih hae ciimsak thai mak ai, tiah ka thaih hanah ang thuih.

15 Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah, Hmuenmae pakuemkung, siangpahrang im khenzawnkung, Sebna khaeah caeh ah loe hae tiah thui paeh, tiah ang naa.

16 Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

Hmuensang ah nangmah hanah tangqom to na takaeh moe, na oh haih hanah tangqom to thlung nuiah na thuk, nangmah hanah haeah tangqom sah kami nang, hae ahmuen ah timaw na sak? Hae baktih hmuen sak hanah mi mah maw sakthaihaih akaa to ang paek?

17 du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

Khenah, Aw thacak kami, Angraeng mah a thacakhaih hoiah na naeh ueloe, nang to takhoe ving tangtang tih boeh.

18 han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

Anih mah kalen parai prae thungah, pungpalung baktiah tha hoiah na paloep tih; nang loe to ah na dueh tih, na lensawkhaih hrang lakok doeh to ah pong sut ueloe, na angraeng im ah azathaih na omsak tih.

19 Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

Na toksakhaih ahmuen hoiah nang to kang haek moe, nang doethaih ahmuen hoiah kang takhoe ving han.

20 Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

To na niah loe Hilkiah capa, ka tamna Eliakim to ka kawk han;

21 honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

anih hanah nang ih kahni to kang khuksak moe, nang ih kazii to kang zaengsak pacoengah, na ukhaih to anih khaeah ka paek han; anih loe Jerusalem ah kaom kaminawk hoi Judah imthung takohnawk hanah ampa ah om tih.

22 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

Anih ih palaeng nuiah David imthung takoh ih cabi to ka koeng han; anih mah paong ih loe mi mah doeh khaa thai mak ai; anih mah khah ih loe mi mah doeh paong thai mak ai.

23 Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

Kacak ahmuen ah ka takhing ih sumdik baktiah anih to ka caksak han; anih loe ampa imthung takoh hanah lensawk angraeng tangkhang ah om tih.

24 Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

Ampa im lensawkhaihnawk, a caanawk hoi anih ih canawknawk, kathoeng kue laomnawk, kathuk laomnawk hoi boengloengnawk loe anih nuiah ni bang o boih tih.

25 då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.

To na niah loe, Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih; kacak ahmuen ah ka takhing ih sumdik to angphong tih, angkhaek ueloe, krah ving tih boeh; a nuiah kaom hmuen kazit doeh takroek pae pat tih boeh, tiah Angraeng mah thuih boeh.