< Jesaja 2 >

1 Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och Jerusalem.
Ko e folofola naʻe hā mai kia ʻIsaia ko e foha ʻo ʻAmosi ʻoku kau ki Siuta mo Selūsalema.
2 Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,
Pea ʻe hoko ʻi he ngaahi ʻaho ʻamui, ʻe fokotuʻumaʻu ʻae moʻunga ʻoe fale ʻo Sihova ʻi he tumutumu ʻoe ngaahi moʻunga, ʻe hiki hake ia ke māʻolunga ʻi he ngaahi moʻunga; pea ʻe tafe ki ai ʻae ngaahi puleʻanga kotoa pē.
3 ja, många folk skola gå åstad och skola säga: "Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar." Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.
Pea ʻe ʻalu ʻae kakai tokolahi mo nau pehē, “Mou haʻu, ke tau ʻalu hake ki he moʻunga ʻo Sihova, ki he fale ʻoe ʻOtua ʻo Sēkope; pea te ne akonakiʻi ʻakitautolu ʻi hono ngaahi hala, pea te tau ʻaʻeva ʻi hono ngaahi hala: koeʻuhi ʻe ʻalu atu ʻi Saione ʻae fono, pea mo e folofola ʻa Sihova mei Selūsalema.
4 Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.
Pea te ne fakamaau ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi puleʻanga, mo ne valokiʻi ʻae kakai tokolahi: pea te nau tuki ʻa ʻenau ngaahi heletā ko e ngaahi huo, pea mo honau ngaahi tao ko e ngaahi hele ʻauhani: ʻe ʻikai hiki ʻe ha puleʻanga ʻae heletā ki ha puleʻanga, pea ʻe ʻikai te nau toe ako ki he tau.
5 I av Jakobs hus, kommen, låtom oss vandra i HERRENS ljus.
‌ʻAe fale ʻo Sēkope, mou haʻu, ke tau ʻaʻeva ʻi he maama ʻo Sihova.
6 Ty du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de äro fulla av Österlandets väsende och öva teckentyderi såsom filistéerna; ja, med främlingar förbinda de sig.
Ko e moʻoni kuo ke liʻaki hoʻo kakai ko e fale ʻo Sēkope, koeʻuhi kuo fakatokolahi ʻakinautolu mei he potu hahake, pea ʻoku ai honau kikite ʻo hangē ko e kakai Filisitia, pea ʻoku nau fakafiemālieʻi ʻakinautolu ʻi he fānau ʻae kakai muli.
7 Deras land är fullt av silver och guld, och på deras skatter är ingen ände; deras land är fullt av hästar, och på deras vagnar är ingen ände;
‌ʻOku fonu foki ʻa honau fonua ʻi he siliva mo e koula, pea ʻoku ʻikai hano ngataʻanga ʻo ʻenau koloa; pea ʻoku fonu foki ʻa honau fonua ʻi he fanga hoosi, pea ʻoku ʻikai hano ngataʻanga ʻo ʻenau saliote;
8 deras land är ock fullt av avgudar, och sina egna händers verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort.
‌ʻOku pito foki ʻa honau fonua ʻi he ngaahi tamapua; ʻoku nau lotu ki he ngāue ʻa honau nima, ʻaia kuo ngaohi ʻe honau louhiʻi nima:
9 Därför bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade; du kan icke förlåta dem.
Pea ʻoku punou ʻae tangata lāuvale, pea mo e ʻeiki ʻoku ne fakavaivai ia: pea ʻe ʻikai te ke fakamolemole ʻakinautolu.
10 Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät.
Ke ke hū ki he ʻanaʻi maka, mo fakafufū koe ʻi he efu, ʻi he manavahē kia Sihova, mo e nāunau ʻo ʻene māfimafi.
11 Ty människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva nedböjt, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.
‌ʻE fakavaivai ʻae mata laukau ʻoe tangata, pea ʻe fakahifo ki lalo mo e fielahi ʻae kakai, ka ko Sihova pe ʻe hiki hake ʻi he ʻaho ko ia.
12 Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bliva ödmjukat,
He ko e ʻaho ʻo Sihova ʻoe ngaahi kautau ʻe hoko kiate kinautolu kotoa pē ʻoku laukau mo fielahi, pea kiate kinautolu kotoa pē kuo hiki hake; pea ʻe fakavaivaiʻi hifo ia:
13 ja, över alla Libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla Basans ekar;
Pea ki he ngaahi sita kotoa pē ʻo Lepanoni, ʻoku hako mo māʻolunga, pea ki he ngaahi oke kotoa pē ʻo Pesani,
14 över alla höga berg och alla stolta höjder,
Pea ki he ngaahi moʻunga māʻolunga kotoa pē, pea ki he ngaahi tafungofunga kotoa pē kuo hiki hake,
15 över alla höga torn och alla fasta murar,
Pea ki he ngaahi fale māʻolunga kotoa pē, pea ki he ngaahi puke kotoa pē kuo ʻāaʻi,
16 över alla Tarsis-skepp, ja, över allt som är skönt att skåda.
Pea ki he ngaahi vaka kotoa pē ʻo Tasisi, pea ki he ngaahi meʻa fakatātā kotoa pē ʻoku matamatalelei.
17 Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.
Pea ʻe tuku hifo ai ʻae fieʻeiki ʻae tangata, pea ʻe fakavaivaiʻi mo e fielahi ʻae kakai: ka ko Sihova pe ʻe hiki hake ʻi he ʻaho ko ia.
18 Men avgudarna skola alldeles förgås.
Pea ʻe fakaʻauha ʻe ia ʻae ngaahi tamapua kotoa pē,
19 Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.
Pea te nau hū ki he ngaahi ʻana maka, mo e ngaahi luo ʻi he kelekele, ʻi he manavahē kia Sihova, mo e nāunau ʻo ʻene māfimafi, ʻoka tuʻu hake ia ke lulu fakamanavahēʻi ʻa māmani.
20 På den dagen skola människorna kasta bort åt mullvadar och flädermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort åt sig för att tillbedja.
‌ʻI he ʻaho ko ia ʻe lī ʻe he tangata ki he ngaahi mole mo e fanga peka, ʻa ʻene ngaahi tamapua siliva, mo ʻene ngaahi tamapua koula, ʻaia naʻe taki taha ngaohi maʻana ke lotu ki ai;
21 Ja, de skola fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.
Ke nau ʻalu ki he ngaahi ʻana maka, pea mo e tumutumu ʻoe ngaahi maka hangatāmaki, ʻi he manavahē kia Sihova, pea mo e nāunau ʻo ʻene māfimafi, ʻoka tuʻu hake ia ke lulu fakamanavahēʻi ʻa māmani.
22 Så förliten eder nu ej mer på människor, i vilkas näsa är allenast en fläkt; ty huru ringa äro icke de att akta!
Tuku hoʻomou falala ki he tangata, ʻaia ʻoku ʻi hono avaʻi ihu ʻa ʻene mānava: he ko e hā ha meʻa ʻoku faʻa fai ʻe ia?

< Jesaja 2 >