Jesaja 10

1 Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar! I skriven, men våldslagar skriven I

Asi pay dagiti mangipatpatungpal kadagiti nakillo a linteg ken mangar-aramid kadagiti saan a nainkalintegan a paglintegan.

2 för att vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till edert byte och plundra de faderlösa.

Papaidamanda dagiti agkasapulan iti hustisia, taktakawenda dagiti karbengan dagiti nakurapay a tattaok, samsamsamanda dagiti balo, ken pagbalbalinenda a taraonda dagiti awanan iti ama!

3 Vad viljen I göra på hemsökelsens dag, när ovädret kommer fjärran ifrån? Till vem viljen I fly för att få hjälp, och var viljen I lämna edra skatter i förvar?

Ania ti aramidenyo inton aldaw ti panangukom, inton dumteng ti pannakadadael manipud iti adayo? Siasinnonto ngay ti pagpatulonganyo, ken sadinonto ngay ti pangibatianyo iti kinabaknangyo?

4 Om man ej böjer knä såsom fånge, så måste man falla bland de dräpta. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

Awan ti mabati, ken agruknoykayonto a kaduayo dagiti balud wenno mapasagkayonto a kaduayo dagiti napapatay. Iti laksid amin dagitoy, ti unget ni Yahweh ket saan a bumaaw, ngem silalayat latta ti imana tapno mangdusa.

5 Ve över Assur, min vredes ris, som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!

Asi pay dagiti taga-Asiria, ti pang-or ti ungetko, ti pangbaot a mangipakita iti pungtotko!

6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.

Imbaonko isuna maibusor iti natangsit a nasion ken maibusor kadagiti tattao a manglaklak-am iti aglaplapusanan a pungtotko. Binilinko ti Assiria nga alaenna ti nasamsam, ti naanupan ken baddebaddekanna dagitoy a kasla pitak kadagiti kalsada.

7 Men så menar icke han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.

Ngem saan a daytoy ti pangpanggepenna wenno panpanunotenna. Adda iti pusona ti mangdadael ken mangpukaw iti adu a nasion.

8 Han säger: "Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?

Ta kinunana, “Saan kadi nga ari dagiti amin a prinsipek?

9 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis, och Hamat såsom Arpad, och Samaria såsom Damaskus?

Saan kadi a ti Calno ket kas iti Carkemis? Saan kadi a ti Hamat ket kas iti Arpad? Saan kadi a ti Samaria ket kas iti Damasco?

10 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,

No kasano a pinaksiat ti imak dagiti pagarian nga agdaydayaw iti didiosen, a dagiti kinitikitan nga imahe nga adda kadagitoy ket ad-adu ngem kadagidiay adda iti Jerusalem ken Samaria,

11 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?"

kas iti inaramidko iti Samaria ken kadagiti awan serserbina a didiosen daytoy, saanko kadi met nga aramiden daytoy iti Jerusalem ken kadagiti didiosenna?”

12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.

Inton maileppas ti Apo ti ar-aramidenna iti Bantay Sion ken iti Jerusalem, ibagananto: “Dusaekto ti ari ti Asiria gapu iti natangsit a panagsasaona ken iti kinapalangguadna.”

13 Ty han säger: "Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.

Ta kunana, “Nagtignayak babaen iti pigsak ken iti kinasiribko. Adda pannakaawatko, ken inikkatko dagiti nagbebeddengan dagiti tattao. Tinakawko dagiti kinabaknangda, ken kas iti maingel a lalaki, impababak dagiti nakatugaw kadagiti trono.

14 Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud."

Innala ti imak ti kinabaknang dagiti nasion a kasla manipud iti umok, ken kas iti panangurnong ti maysa a tao kadagiti nabaybay-an nga itlog, inurnongko ti entero a lubong. Awan ti nangiyunnat kadagiti payyakda wenno nangungap iti ngiwatda wenno naguni.”

15 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!

Mabalin kadi nga ipagpannakkel ti wasay ti bagina iti nangpanday kenkuana? Mabalin kadi nga ibaga ti maysa a ragadi nga ad-adda a nadaydayaw isuna ngem iti mangar-aramat kenkuana? Kasla la maingato iti pang-or dagiti mangusar iti daytoy, ken kasla la makabagkat ti kayo a pang-or iti tao.

16 Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.

Ngarud, pakapsuten ni Yahweh nga Apo a Mannakabalin-amin dagiti mabigbigbig a mannakigubatna; ken iti babaen ti dayagna, addanto iti nasindian a kasla apuy.

17 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag.

Agbalinto nga apuy ti silaw ti Israel ken ti Nasantoan ti Israel ket agbalin a gil-ayab; iti uneg iti maysa nga aldaw, uramen ken alun-onento ti apuy dagiti sisiit ken sisiitan a mula ti Asiria.

18 Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.

Pukawen ni Yahweh ti dayag ti kabakiran ti Asiria ken ti nabunga a dagana daytoy, ti kararua ken ti bagi; maiyarigto daytoy iti pannakapukaw ti biag ti maysa a tao a masakit.

19 De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.

Ti nabatbati kadagiti kaykayo iti kabakiran daytoy ket sumagmamanonto laengen, nga uray ti ubing ket kabaelanna a bilangen dagitoy.

20 På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige.

Iti dayta nga aldaw, ti nabatbati iti Israel, ti pamilia ni Jacob a nakalibas, ket saanton nga agtalek iti nangparmek kadakuada, ngem ketdi, agtalekdanto kenni Yahweh, a Nasantoan ti Israel.

21 En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.

Addanto iti nabatbati iti kaputotan ni Jacob nga agsubli iti mannakabalin a Dios.

22 Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod.

Ta uray kasla darat iti igid ti baybay dagiti tattaom nga Israel, addanto laeng iti mabati kadakuada nga agsubli. Ti pannakadadael ket naikeddeng, a kas iti kidkiddawen ti aglaplapusanan a kinalinteg.

23 Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.

Ta ni Yahweh nga Apo a Mannakabalin-amin, ket dandaninan nga ipatungpal ti pannakadadael a naikeddeng iti entero a daga.

24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.

Isu a kinuna niYahweh nga Apo a Mannakabalin-amin, “Dakayo a tattaok nga agnanaed idiay Sion, dikay agbuteng kadagiti taga-Asiria. Kabilennakayonto iti pangbaot ken ingatona ti sarukodna maibusor kadakayo, a kas iti inaramid dagiti Egipcio.

25 Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.

Saankayo nga agbuteng kenkuana, ta iti mabiit a tiempo, agpatingganton ti pungtotko kadakayo, ket ti pungtotko ket agbanagto iti pannakadadaelna.”

26 Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i Egypten.

Kalpasanna, ni Yahweh a Mannakabalin-amin ket mangusarto iti saplit maibusor kadakuada, a kas iti panangparmekna iti Midian idiay bato ti Oreb. Ingatonanto ti sarukodna iti baybay ken ingatona daytoy a kas iti inaramidna idiay Egipto.

27 På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.

Iti dayta nga aldaw, ti panangparigat ti Asiria ket maikkatto manipud iti abagayo, ken ti sangolna ket maikkatto manipud iti tengngedyo, ket mapirdinto ti sangol, gapu ta nalukmegto unay ti tengngedyo para iti daytoy.

28 Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.

Dimteng dagiti kabusor iti Aiyat ken limmasatda idiay Migron; ket indulinda dagiti gargaretda idiay Mikmas.

29 De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.

Binallasiwda ti bessang ket nagianda iti apagbiit idiay Geba. Nagbuteng ti Rama ken timmaray ti Gabaa ni Saul.

30 Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!

Agpukkawka iti nakapigpigsa, sika nga anak a babai ti Galim! Ipangagmo, O Laisa! Dakayo a nakakaasi nga Anatot!

31 Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.

Agliblibas ti Madmena, ken tumaray dagiti agnanaed iti Gebim tapno ikaluyada dagiti bagbagi`da.

32 Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

Iti daytoy met laeng nga aldaw, agsardeng isuna idiay Nob ken ilayatna ti gemgemna iti bantay ti babai a anak ti Sion, turod ti Jerusalem.

33 Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.

Dumngegkayo, pukanento ti Apo a ni Yahweh a Mannakabalin-amin dagiti sanga ket agkarasakasto iti nakabutbuteng a karasakas; mapukanto dagiti katatayagan a kaykayo, ken maibabanto ti nangato.

34 Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige.

Pukanennanto dagiti napupuskol a kayo iti kabakiran babaen iti wasay, kas iti panangpukanna kadagiti natayag a kaykayo ti Lebanon.