Jesaja 10
1 Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar! I skriven, men våldslagar skriven I
Amtang kaminawk ih hmuen to lomh pae moe, kamtang kai ih kaminawk toenghaih lak pae ving hanah, lamhmainawk to pacaekthlaek moe, ampa tawn ai kaminawk ih hmuenmae to lomh hanah, katoeng ai patukhaih daan sah kaminawk hoi pacaekthlaek hanah lok takroek kaminawk loe khosak bing!
2 för att vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till edert byte och plundra de faderlösa.
3 Vad viljen I göra på hemsökelsens dag, när ovädret kommer fjärran ifrån? Till vem viljen I fly för att få hjälp, och var viljen I lämna edra skatter i förvar?
Thuitaekhaih ni hoi kangthla parai ahmuen hoiah angzo han koi amrohaih phak naah timaw na sak o han? Abomhaih hnik hanah mi khaeah maw na caeh o han? Nangmacae ih hmuenmae naa ah maw na suek o han?
4 Om man ej böjer knä såsom fånge, så måste man falla bland de dräpta. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.
Kai mah abomh ai nahaeloe nihcae loe misong ah kaom kaminawk tlim ah om o ueloe, hum ih kaminawk salakah amtimh o tih. To tiah oh pacoengah doeh, anih palungphuihaih to dii ai, a ban phok toengtoeng vop.
5 Ve över Assur, min vredes ris, som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!
Ka palungphuihaih cunghet, ka palungphuihaih thingboeng, Assyria loe khosak bing!
6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå, för att taga rov och göra byte, och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.
Sithaw panoek ai kaminawk to tuk hanah, anih to ka patoeh moe, kai palungphuisak kaminawk to tuk pacoengah, tangnong baktiah loklam ah cawh hanah, anih to ka patoeh han.
7 Men så menar icke han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.
Toe hae loe anih mah sak atim ih hmuen na ai, anih palung thungah kaom hmuen doeh na ai ni; anih mah sak atimhaih loe kanoih parai prae kaminawk to phraek moe, amrosak han ih hae ni.
8 Han säger: "Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?
Assyria siangpahrang mah, misatuh angraengnawk boih loe kai ih kami ah na ai maw oh o?
9 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis, och Hamat såsom Arpad, och Samaria såsom Damaskus?
Kalno vangpui, Karkhemish vangpui, Hammath vangpui, Arpad vangpui, Samaria vangpui hoi Damaska vangpui loe nihcae mah lak o boeh na ai maw? tiah thuih.
10 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken, vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,
Jerusalem hoi Samaria vangpui ih krangnawk pongah kahoih kue, krang bok kaminawk ih prae to ka lomh pae boeh moe,
11 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
Samaria hoi anih ih krangnawk nuiah ka sak ih hmuen baktih toengah, Jerusalem hoi anih ih krangnawk nuiah doeh ka sah mak ai maw? tiah thuih.
12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.
Angraeng mah sak atim ih hmuen boih Zion mae hoi Jerusalem nuiah sah tih, anih loe poeksang moe, amoekhaih hoiah mik padai, Assyria siangpahrang to thuitaek tih.
13 Ty han säger: "Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd utplundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.
Anih mah, Hae hmuennawk loe ka ban thacakhaih hoi palunghahaih hoiah ni ka sak; kai loe palunghahaih hoiah acung; prae kaminawk ih ramri to ka tahruet pae moe, thacak kami mah nihcae ih siangpahrang pazawk pae baktih toengah, nihcae ih hmuenmae to ka lomh pae boeh:
14 Och min hand grep efter folkens skatter såsom efter fågelnästen, och såsom man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder; ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud."
kami mah tavaa tabu thung ih tadui to lak baktih toengah, prae kaminawk boih ih angraenghaih to ka lak boeh; mi doeh pakhraeh bop ai, hangh hanah pakha ang o ai.
15 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
Caka mah caka patohkung to laisaep thuih vai maw, to tih ai boeh loe thing aahhaih sarang mah patohkung nuiah amoek thuih vai maw? Thingboeng mah patohkung to atoengh tahang vai maw, kami mah na ai maw thingboeng to atoengh tahang? tiah a naa.
16 Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.
To pongah Angraeng, misatuh kaminawk ih Angraeng mah, kathawk hruk misatuh kaminawk khaeah nganzaek nathaih to patoeh ueloe, lensawkhaih hoiah ohhaih tlim ah kangqong hmai baktiah hmai mah kangh tih.
17 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en låga, och den skall bränna upp och förtära dess törnen och dess tistlar, allt på en dag.
Israel aanghaih loe kangqong hmai ah om tih; anih ih Ciimcai Sithaw loe hmaipalai ah om tih; anih ih kapring phroh hoi soekhring loe nito thung hmai mah kangh ueloe, amro boih tih.
18 Och på hans skogars och parkers härlighet skall han alldeles göra en ände; det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.
Taw thung ih hmuennawk hoi long kahoih lawk hmuennawk boih, a hinghaih hoi a takpum doeh nawnto amro boih tih; nihcae loe nganna kaminawk baktiah thazok o tih.
19 De träd som bliva kvar i hans skog skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem.
Anih taw thung ih kanghmat thingnawk doeh, nawkta mah cazin lak thai koiah zetta ni om sut tih boeh, tiah thuih.
20 På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige.
To na niah kanghmat Israel kami hoi kaloih anghmat Jakob imthung takohnawk loe, nihcae hum kami nuiah amha o mak ai boeh, Ciimcai Israel Sithaw nuiah ni amha o tih boeh.
21 En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige.
Anghmat kami, kanghmat Jakob acaeng loe, Thacak Sithaw khaeah amlaem o let tih.
22 Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig. Förödelsen är oryggligt besluten, den kommer med rättfärdighet såsom en flod.
Israelnawk loe tuipui taeng ih savuet zetto pop o e, anghmat kaminawk ni amlaem o let tih; nihcae mah tongh o han koi amrohaih loe katoeng lokcaekhaih ah ni om tih.
23 Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela jorden.
Misatuh kaminawk ih Angraeng mah prae boih nuiah suekcoek ih amrohaih to akoepsak tih.
24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.
To pongah misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah, Izip kaminawk mah sak ih baktih toengah, Zion ah kaom kai ih kaminawk to Assyria kaminawk mah thingboeng hoiah bop o tih, nihcae mah thingboeng hoiah na pahuem o tih; toe nihcae to zii o hmah.
25 Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
Palung ka phuihaih loe nihcae amrohaih ah oh baktih toengah, nangcae nuiah palung ka phuihaih loe nawnetta thungah dii tih boeh.
26 Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i Egypten.
Angraeng Sithaw mah Oreb lungsong taengah, Median kaminawk danpaek baktih toengah, Assyria kaminawk to thingboeng hoiah bop tih; Egypt prae ah tuipui to boh moe, tui koihsak baktih toengah a thacakhaih to amtuengsak tih.
27 På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas skull.
To na niah loe na palaeng ih hmuen kazit hoi na tahnong ih hmuen phawhhaih hnam to azuk pae ving tih boeh; situi to bawh boeh pongah, hmuen phawhhaih hnam to apet tih boeh.
28 Han kommer över Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas lämnar han sin tross.
Misanawk loe Aiath vangpui ah phak o moe, Migron vangpui ah caeh o poe; Mikmash vangpui ah hmuenmae to amtik o:
29 De draga fram över passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama bävar; Sauls Gibea flyr.
mae salak ih loklam hoiah a caeh o moe, Geba ah anghak o; Ramah loe tasoeh moe, Saul ohhaih Gibeah loe cawnh ving.
30 Ropa högt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!
Aw Gallim canu, hang ah! Aw laishiah, tahngai ah! Anathoth loe tahmen thoh parai!
31 Madmena flyktar; Gebims invånare bärga sitt gods.
Madmenah loe cawnh ving boeh; Gebim ih kaminawk doeh cawnh o moe, loih o boeh.
32 Ännu samma dag står han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.
To na niah loe Nob vangpui ah anghak o tih; Jerusalem ih mae, Zion canu ih mae ah a ban to takhoek tih.
33 Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med förskräckande makt; de resliga stammarna ligga fällda, de höga träden störta ned.
Khenah, Angraeng, misatuh kaminawk ih Angraeng mah zitthok thing tanghang to pakhruh ving tih; anih mah kasang parai thing tanghangnawk doeh pakhruh ueloe, kasang parai tanghangnawk doeh kahnaem ah pakhru tih.
34 Den tjocka skogen nedhugges med järnet; Libanons skogar falla för den väldige.
Taw thung ih thingnawk to caka hoiah pakhru tih, Babylon loe Thacak Kami ih ban hoiah amtim tih.
