Hosea 13
1 Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck; högt tronade han i Israel. Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.
Ephraim mah lokthuih naah, kaminawk tasoeh o; anih loe Israel ah angmah hoi angmah to amkoeh; toe Baal to a bok pongah anih loe zaehaih tawnh moe, a duek.
2 Och ännu fortgå de i sin synd; av sitt silver göra de sig gjutna beläten, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans konstarbetares verk. Till sådana ställa de sina böner; under det att de slakta människor, giva de sin hyllningskyss åt kalvar.
Nihcae loe vaihi zaehaih sak o aep aep, a tawnh o ih sum kanglung hoi angmacae thoemhaih hoiah krangnawk to a sak o; to hmuennawk boih loe bantok sah kop kami mah sak ih hmuen ah ni oh. Krang to sak o pacoengah, Angbawnhaih sah kami mah krang to mok nasoe, tiah a thuih o.
3 Därför skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt försvinner, lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.
To pongah hae kaminawk loe akhawnbang ah amzam tamai baktih, akhawnbang ah kamzawt dantui baktiah om o ueloe, cang atithaih ahmuen hoiah takhi mah hmuh ih canghii baktih, takoeng ranui hoi tacawt hmaikhue baktiah ni om o tih.
4 Men jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av någon Gud, och ingen annan frälsare finnes än jag.
Toe kai loe Izip prae hoiah nang zaehoikung, na Angraeng Sithaw ah ka oh, kai ai ah loe Sithaw na panoek o thai mak ai, kai ai ah loe pahlongkung kalah om ai.
5 Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen, i den brännande torkans land.
Kai mah ni khokha praezaek ah kang khetzawn o.
6 Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de, och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga; och så glömde de mig.
Kamhah ah buh na caak o naah nam oek o; to pongah nihcae mah kai ang pahnet o.
7 Då blev jag mot dem såsom ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid vägen.
To pongah nihcae khaeah kaipui baktiah ka oh moe, kaithlaeng baktiah loklam ah ka ngang han.
8 Jag kommer över dem såsom en björninna från vilken man har tagit ungarna, jag river sönder deras hjärtans hölje; jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som söndersliter dem.
Taqom mah a caa han lomh pae ih baktih toengah, nihcae to ka hmang moe, panak huh to ka taprawt pae pat han, to ah kaipui baktiah nihcae to ka kaek han. Kasan moi mah nihcae to taprawt pet pet tih.
9 Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.
Aw Israel, nang loe nam ro boeh, toe nang abomhaih loe kai khae hoiah ni angzoh.
10 Var är nu din konung, som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer? Och var har du dina domare, du som sade: "Låt mig få konung och furstar"?
Kai loe nang ih siangpahrang ah ka oh han; na oh o haih vangpui boih pahlong thaih kalah kami oh maw? Siangpahrang hoi ukkung angraeng na paek ah, tiah na hnik o ih lokcaek kaminawk loe naa ah maw oh o boih boeh?
11 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.
Palungphui hoiah siangpahrang maeto kang paek o, palung hmai baktih amngaeh naah anih to ka lak ving.
12 Efraims missgärning är samlad såsom i en pung, och hans synd är i förvar.
Ephraim sakpazaehaih loe tapawk moe, a zaehaih to hawk ving boeh.
13 En barnaföderskas vånda skall komma över honom. Han är ett oförnuftigt foster, som icke kommer fram i födseln. när tiden är inne.
Nongpata caa oh naah kana panoekhaih to anih nuiah pha tih boeh: anih loe palungha ai capa ah oh; anih loe tapen ai ah nawkta ohhaih ahmuen ah atue kasawk ah oh han om ai.
14 Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld, köpa dem fria ifrån döden? -- Var har du dina hemsökelser, du död? Var har du din pest, du dödsrike? Ånger må vara fördold för mina ögon. (Sheol h7585)
Taprong thacakhaih thung hoiah nihcae to ka krang han; nihcae to duekhaih thung hoiah ka loisak han. Aw duekhaih, kai loe nang ih nathaih kasae ah ka oh han! Aw taprong, kai loe nang amrohaih ah ka oh han! Tahmenhaih mik ka tawn mak ai. (Sheol h7585)
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder skall en östanvind komma, ett HERRENS väder, som stiger upp från öknen; då skall hans brunn komma på skam och hans källa sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara håvor.
Anih loe nawkamya thungah athaih athai langlacadoeh ka tahmen mak ai, ni angyae bang ih takhi to angzo tih; Angraeng ih takhi to praezaek hoiah song tih. To pacoengah anih ih vacong tui to kang ueloe, tuibap tui doeh kang boih tih. Khit kaom anih ih hmuenmaenawk to paro pae boih tih.
16 Samarien skall lida vad det har förskyllt genom sin gensträvighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla för svärd, deras späda barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista.
Angmah ih Sithaw to misa ah sak pongah, Samaria loe pongsut tih: nihcae to sumsen hoiah hum o ueloe, a caanawk to long ah va o tih: zokpomh nongpatanawk to taprawt pae o pat tih.
