Hosea 11
1 När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
When Israel was young, then I began to love him, and out of Egypt I called my son.
2 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.
The more I called them, the further they went away from me. They kept sacrificing to Baals and making offerings to idols.
3 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
Yet it was I who taught Ephraim to walk, taking them up in my arms, but they did not know that I healed them.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
With humane cords I ever drew them, with bands of love. I was to them as one who lifts up the yoke from off their jaws, and bending toward them, I gave them food to eat.
5 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?
No! They return to the land of Egypt, Assyria will be their king, for they have refused to return to me.
6 Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.
Therefore the swords will whirl in their cities, will devour in their fortresses.
7 Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
For my people are bent in rebellion against me, even if they call on the Most High he will not raise them.
8 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
How can I give you up, Ephraim! Give you over, Israel! How am I to give you up as Admah! Make you like Zeboim! My heart asserts itself, my sympathies are all aglow.
9 Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
I will not carry into effect the fierceness of my anger, I will not turn to destroy Ephraim, for God am I, and not man, holy in the midst of you, therefore I will not consume.
10 Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;
They will follow after the Lord. Like a lion he will roar, and when he roars his children will come trembling from the west.
11 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN.
They will come trembling like the birds from Egypt, like doves from the land of Assyria. And I will bring them back to their houses, – declares the Lord.
12 Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
Ephraim has encompassed me with falsehood, and the house of Israel with deceit. But Judah still wanders with God faithful to the Holy One.
